Kulturkollo konfererar: Drömräkning

Den här månaden har vi läst Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie som bland annat handlar om den nigerianska reseskildraren Chiamaka. Hon bor sedan länge i USA och när hon blir isolerad under pandemin tänker hon tillbaka på tidigare val hon gjort, och kärlekar som passerat förbi. Chimaka är en av fyra kvinnor som skildras i Adichies nya roman. Vi pratar om hela boken, så om du inte har läst den passar vi på att varna för spoilers.

Anna: Alltså, jag är inte helt såld på den är romanen, jag tycker den är för lång och för spretig. Vad har jag missat? Det är så svårt att läsa en roman som man väntat på länge, förväntningarna är skyhöga och så inser jag att det som jag haft som invändningar förut hos Ngozi Adichie faktiskt inte tonats ner med tiden utan bara förstärkts. Det är det didaktiska anslaget som stöd mig, det känns som att författaren vill utbilda mig. Det stör mig att så tydligt bli undervisad. För mig är läsningen av Sofi Oksanen liknande, jag fattar att hon vill informera och diskutera vissa frågor och det blir föreläsning istället för fiktion. Är jag för känslig eller har jag en poäng?

Ulrica: Jag måste nog säga att jag är lite besviken efter avslutad läsning. Visserligen hade jag väldigt höga förväntningar, men Adichie brukar leva upp till dem. Jag tycker som du Anna, att den är för lång och för spretig. Jag får den där känslan man kan få ibland när författare blir lite för stora för sitt eget bästa och att redaktören inte vågar ge sig på texten med rödpennan trots att boken troligen hade gynnats av det. Det undervisande går kanske mig något förbi även om jag absolut ser de tendenserna. Det som slår mig mest är att jag känner mig så oengagerad i personerna i boken.

Hanna: Nu har jag inte läst klart än, men jag håller med om spretigheten. Dock tycker jag hittills att den är mycket bra och jag tycker om de olika kvinnoporträtten. Men jag kanske måste läsa färdigt boken för att fälla ett slutgiltigt avgörande. Mycket beror ju på hur hon syr ihop det. Som ni båda skrivit är det ju svårt att läsa en bok där man har så otroligt höga förväntningar.

Anna: Det finns delar som jag tycker mycket om, till exempel den när hushållerskan Kadiatou berättar om det som hänt henne men generellt så tror jag att det är de väldigt rika miljöerna som gör att jag blir ganska blasé. Visst är de så att människor har det utmanande i alla samhällsklasser men om man är snuskigt rik så borde man kunna ordna det för sig. Att kärlek inte kan köpas för pengar blir tydligt men jag tycker nog att bankiren Omelogor är en så makthungrig och otrevlig person att jag nästan inte bryr mig . Finns det någon av de fyra kvinnornas berättelse som ni gillade eller ogillade?

Hanna: Nu har jag läst klart boken och håller med om den extrema spretigheten. Jag tyckte att den höll fram till Omelogor. Där tappade jag intresset helt. Det sista kapitlet var också tämligen ointressant. Jag tänker att det på något sätt skulle handla om rasism och att afrikanska kvinnor också kan vara rika, otrevliga och gilla att resa till Europa? Annars förstår jag faktiskt inte. Kadiatous berättelse var intressant, men den hade kunnat vara en egen bok? Eller i alla fall på något sätt stått mer i centrum?

Anna: Titeln Drömräkning påminner oss som läser om att man som kvinna behöver strida i stort och smått för att skapa sin framtid efter eget tycke och att det är svårt att förverkliga sina drömmar oavsett vem man är men egentligen så tycker jag att frågan om lycka är mer intressant, vad genererar lycka? Är det att vara lyckad i andras ögon eller i sina egna?

Hanna: Det är intressant! Lycka verkar ju inte finnas i dessa rika kvinnors liv. Den enda som får nosa på lyckan är väl egentligen Kadiatou, den enda som inte är rik?

Är man intresserad av av veta mer om författaren Chimamanda Ngozi Adichie så kommer det säkerligen bli en riktig buzz kring henne under Bokmässedagarna i september. Hon tar emot hederspriset Sjöjungfrun och besöker mässan i Göteborg. Man kan anta att det kommer bli en hel del media i samband med det men kika in på hennes TED-talks. De är suveräna!