av Idag är det Alla hjärtans dag och OS i Milano Cortina pågår för fullt. På min blogg Feministbiblioteket skriver jag under stora sportevenemang om berömda och glömda idrottskvinnor. Jag tänkte med det här inlägget skriva om några behjärtsansvärda historier, inte nödvändigtvis om kvinnor. Det är inte ett riktigt olympiskt spel om det inte vore för att så kallade blåbär ute i spåren, på isen eller i backen. Och det är inget riktigt spel utan riktigt stora skrällar. Jag ger er fem oförglömliga vinter-OS-historier.
Talar man om blåbär inom vintersporten, eller inom idrott över huvud taget, är nog den första många kommer att tänka på britten Eddy ”The Eagle” Edwards. Han var en brittisk backhoppare som var med i OS i Calgary och jag drar mig till minnes en kommentator som sa ”inte ens om man dubblerar hans poäng, skulle han undvika sistaplatsen”. Han var en fantastisk karaktär som alltid blev lika glad, oavsett hur kort han hoppade.
Längdåkararen Björn Dählie vann 10 kilometer i OS i Nagano 1998 och ville vänta i målfållan till alla åkare hade gått i mål. 20 minuter efter Dählie gick kenyanen Philip Boit i mål och grattades av vinnaren som väntade på honom med utsträckta armar. Detta är ett av OS-historiens mest oförglömliga ögonblick och det ledde till en vänskap mellan norrmannen och kenyanen.
Kanske inte ett blåbär, men ändå en rätt medioker shortrackåkare från Australien står för en av OS-historiens största skrällar. Steven Bradbury gick vidare från kvartsfinal och semifinal tack vare att någon föll och han hade en oerhört stor tur. Väl i finalen var han långt efter. Turen skulle dock hålla i sig och strax före mål föll alla, men eftersom Bradbury halkat efter drogs han inte med i fallet. Han är nog en av OS-historiens mest otippade guldmedaljörer.
Man kan också skrälla genom att byta sport. Snowboardsportens stora stjärna Ester Ledecka från Tjeckien, valde i OS 2018 att ställa upp i super G. Hon hade ett sent startnummer och hon som trodde att hon hade vunnit, stod redan och gjorde segerintervjuer när Ledecka gick i mål, några hundradelar före. Ledecka kunde inte själv fatta vad som hänt först, men sedan bröt jublet ut. Efteråt twittrade hon: ”Austria: We are the best in super-G!: Swiss: No, we are the best! USA: Shut up, we are the best! Italia: Mamma mia! Ledecka: Hold my beer … and snowboard.”
Jag måste avsluta denna lista med ”Miracle on ice”, ett OS-ögonblick som jag är för ung för att minnas, men som måste nämnas när det handlar om skrällvinster. 1980 gick OS i Lake Placid i USA och på grund av amatörregler kunde inga stora hockeystjärnor från värdlandet ställa upp. Sovjetunionen dominerade sporten vid den här tiden och eftersom deras heltidsspelare på pappret hade andra jobb, kunde de komma runt amatörreglerna. Ett urstarkt sovjetiskt hockeylag ställdes i OS-finalen mot ett amerikanskt lag bestående av collegespelare. USA vann och det anses vara OS-historiens största skräll.
