Världsdelsutmaningen: Vad har vi lärt oss om Afrika?

Under januari och februari har Afrika varit i fokus för Kulturkollos världsdelsutmaning. Vi läser böcker från en specifik världsdel över två månader och du är mer än välkommen att haka på utmaningen. Länka gärna till dina inlägg i kommentarerna eller använd #världsdelsutmaningen på Instagram.

Hanna: Jag har läst Jakaranda av Gaël Faye. Författaren är född i Burundi, men är rwandisk och uppvuxen i Frankrike. Jakaranda handlar om en pojke som äntligen får veta mer om sin mammas ursprung och kommer till Rwanda för första gången när han är 16 år. Boken behandlar folkmordet på tutsier och hur det påverkade dem som levde då och även de barn som föddes efter. En mycket känslosam bok på många sätt och en bra bok för att förstå hur ett så fruktansvärt folkmord präglar ett land.

Anna: Jag har läst klart Leila Slïmanis Marockotrilogi som inleds med De andras land, fortsätter med Dansa med mig och avslutas med Jag tar med mig elden. I de tre romanerna har jag följt en familj i tre generationer och tidsspannet har varit från andra världskriget och fram till nu. Samtidigt som familjens något excentriska medlemmar har levt sina liv så har Marocko som land förändrats och det som återkommer är relationen med kolonisatören Frankrike och hur familjemedlemmarna hanterat att vara marockaner och fransmän (modern är fransyska som efter kriget gifter sig i Marocko). Jag tyckte mycket om min läsning och rekommenderar starkt!

Linda: Jag har läst Jordskalvet av Nina Bouraoui, som visserligen är född i Frankrike, men uppvuxen i Alger. Hennes böcker handlar dessutom om att leva i två kulturer och i just den här boken får en jordbävning i Algeriet 1980 symbolisera den spricka som finns inom henne. Jag älskar Bouraoui, men den här boken är lite svårläst. Språket är fantastiskt och bästa sättet att läsa Bouraoui är att helt enkelt släppa kravet på förståelse och bara åka med i en intensiv medvetandeström. Jag har också läst An Act of Defiance av Irene Sabatini från Zimbabwe. De utspelar sig mestadels i Harare precis i början av 2000-talet och är en riktigt bra roman om ett land som börjar falla samman.

Ulrica: Jag har läst Rotlös av Tsitsi Dangarembga. Den utspelas i Zimbabwe i slutet av 60-talet, när landet kallades Rhodesia, och är en delvis självbiografiskt skildring. Huvudpersonen får efter sin brors dör, som första kvinna i familjen, möjlighet att gå i missionsskola och skaffa sig en utbildning. Förväntningarna från familjen om att utbildningen ska lyfta upp familjen ur fattigdomen är stora. Kontrasterna mellan det enkla livet i byn hon lämnat och tillvaron på missionsskolan blir ibland svåra att hantera – att på en och samma gång stå med ett ben på väg in i en okänd framtid och med det andra kvar i ett liv där det är en tung börda att vara en svart fattig kvinna. En lågmäld roman som berör.