av Månadens tema för kollot är OS som utspelar sig norra Italien. Vi passar på att prata om en roman som utspelar sig i en annan tid och längre söderut i landet men vi hoppas ni har överseende med att vi tänjer på temat. Samtalet som följer handlar om Elin Boardys nyutkomna text Kejsarens ansikte och som alltid när vi konfererar så kommer vi att prata om hela boken. Vill man inte få bokens handling avslöjad utan vill vänta med att läsa samtalet tills man läst själv så rekommenderar vi att man som läsare återkommer. Vi hoppas att många blir sugna på att läsa våra tankar!
Anna: Vi börjar vår konferens med en klassiker – beskriv boken med ett enda ord. Jag väljer makt, jag funderade mycket på vem som egentligen har makten i den här romanen och funderade också över om makt kan ta sig olika uttryck i olika tider. Vilket ord väljer ni?
Lyran: Det finns många ord som beskriver den här texten, jag väljer det som framför allt dominerade läsningen: uppslukande. Det är inte så ofta jag väljer bort sömn för att läsa nuförtiden, men det gjorde jag med Kejsarens ansikte.
Ulrica: Mitt ord blir intresseväckande. Jag vill veta mer och googlar en massa och blir nyfiken på hur nära verkligheten romanen ligger.
Anna: Kejsarens ansikte är en roman om en pojke som blir man, det blir för mig en väldigt fin skildring. Antinous är verkligen initialt ett barn och scenerna där han leker med sina vänner och tränar inför lekarna som skall hållas vid kejsarens besök i den lilla staden tyckte jag mycket om att läsa. Hans utveckling är så lätt att känna igen bland de ungdomar jag möter också i nutid. Vad tänker ni andra om Antinous och Boardys sätt att skriva fram hans karaktär?
Lyran: Jag håller verkligen med om att det är en fin skildring av en pojkes utveckling från ett liv i en trygg, förutsägbar och kärleksfull miljö, till ett liv där han tvingas hantera motstridiga känslor, krav från omvärlden och oro inför framtiden. Jag uppfattar författarens gestaltning av Antinous som mycket nyanserad och insiktsfull.
Ulrica: Jag har blandade känslor inför porträttet av Antinous. Jag håller delvis med er andra om att skildringen är fin och att det finns tidlösa inslag i den och jag uppskattar mycket hur nära författaren låter oss komma honom. Men samtidigt har jag svårt att bortse från att han är så totalt utlämnad åt kejsaren. Deras relation är på intet sätt jämställd.
Lyran: Under läsningen är det framför allt Antinous som engagerar mig, men bokens titel fokuserar ju faktiskt på kejsaren. Författaren skriver här fram en komplex man med många dimensioner, han är hänsynslös och maktfullkomlig samtidigt som han visar ömhet och sårbarhet. Hur upplever ni andra bilden av kejsaren?
Ulrica: Jag upplever inte att kejsarens personlighet kommer fram på samma sätt. För mig blir han i stor utsträckning en schablonartad figur nästan genom hela boken. Jag tror kanske att det beror på att han skildras helt genom Antinous blick och idoldyrkan av honom. Det är först mot slutet, när den beundrande blicken på honom slocknar lite, som han blir mer komplex.
Anna: Det finns en scen tidigt i boken där Antinous är på väg till sitt okända öde i kejsarens uppvaktning där han tittar på ett mynt och ser kejsaren i profil, det påminde mig om att kejsaren har två sidor och att vi som läser allt eftersom också ser baksidan av myntet. Härskaren och människan är båda intressanta karaktärer och jag hade kanske velat läsa mer om dem båda.
Lyran: Handlingen berättas i hög grad utifrån Antinous perspektiv och författaren utgår konsekvent från de värderingar som rådde vid tidpunkten för romanen. När jag läser pendlar jag mellan att uppleva världen utifrån Antinous perspektiv och att, som nutidsmänniska, reagera med upprördhet över det pedofila systemet och pojkarnas utsatthet. För mig berikar detta läsupplevelsen, hur påverkar den här konflikten mellan dåtida och nutida värderingar er läsning?
Ulrica: Jag tycket mycket om den här boken, men just det hade jag jobbigt med. Det pedofila systemet beskrivs så självklart och inslagen av övergrepp var jobbiga att läsa. Det var också väldigt många och ingående skildringar av sex i boken, som kanske inte alltid förde handlingen framåt.
Anna: Jag håller med om att sexscenerna inte alltid tillförde samtidigt som de både bidrog med en känsla av ömhet och ett rubbande av maktbalansen mellan de båda, det tycks ju ändå som att det finns en genuin attraktion och att det inte enbart handlar om ett utnyttjande av en person i beroendeställning. Med det sagt, och med Epstein-filer och dumpenrättegång i nyhetsflödet så är det svårt att inte projicera nutiden på berättelsen men frågan är om vi ska censurera skrivandet till det som är moraliskt accepterat nu, vilken sorts berättelser blir berättade då?
Anna: Nu är jag en sådan som inte särskilt ofta tänker på Romarriket och jag har heller inte läst på om tiden så nu är jag nyfiken. Ni andra som faktiskt vet mer om Romarriket än vad jag gör. Tycker ni att Boardy har lyckats med den historiska kontexten?
Ulrica: Jag tänker inte heller så ofta på Romarriket, men det känns verkligen som författaren har lyckats väldigt bra med att skapa en trovärdighet.
Lyran: Jag är långtifrån någon expert, men har läst en del från Romarriket och älskar berättelser om/från antiken. Det är tydligt att författaren lagt ner ett enormt arbete på efterforskningar och känner sin miljö utan och innan. För mig som läsare är det ett härligt ögonblick av igenkänning när jag inser att den byggnad som beskrivs är Pantheon, ett fantastiskt tempel jag besökt. Det finns många fler exempel på en lyckad historisk kontext, gällande exempelvis byggnadssätt, klädsel, festligheter och beteenden – tro mig, jag har googlat 😉
Anna: Som nästan alltid när jag läser böcker om andra tider och andra platser så blir jag sugen på att resa. Jag besökte villa Adriana i Tivoli när vi var i Rom för ett antal år sedan men nu skulle jag säkert se på det på ett annat sätt. Det är ett gott betyg i min värld att man läser en bok, uppslukas och vill uppleva och vet mer. En bok där jag googlar och börjar planera en resa, det är inte alls dumt!
PS. Vill man lyssna till författaren Elin Boardy när hon pratar om boken så finns det ett avsnitt i podden Det gränsar till galenskap som spelades in på releasen, lyssna här!
