Kategorier
Kulturkoll

Last christmas…

Två dagar kvar till julafton och har jag slagit in några paket? Svar nej. Har jag ens börjat på någon form av julmat? Nope. Nu gick i och för sig bilen sönder för en vecka sedan och kommer inte komma hem igen förrän i februari så vi har haft annat att tänka på men barnen/familjen förväntar sig ju ändå att man har med sig julmat och har fixat klappar. Innan barnen kom älskade jag allt med julen, men sedan de små änglarna gjorde entré har det smugit sig in ett spår av Grinch här hemma också. Då har jag ändå aldrig sett den där filmen faktiskt. Mycket beroende på att allt Jim Carrey rör vid varit ganska bannlyst här hemma. Dessutom är det bara fluff och slisk som gäller i december. Både vad gäller filmer, böcker och musik. Därför har jag, precis som alla andra i Sverige, säkert sett Love Actually ungefär 50 gånger.

Musik då? Jag är ju lite allergisk mot de största klassikerna (ja, jag tänker på Wham) då man liksom hört dem till leda. Men julmusik älskar jag. Jag lyssnar gärna på alla nya skivor varje jul. Har det producerats några klassiker de senaste 10 åren i stil med Last Christmas och “All I want for Christmas” då? Njae, precis som med all annan musik har det liksom spridits ut ganska mycket tycker jag. Det har gjorts många bra skivor men kanske inget vi kommer att fly när vi hör om 10 år.

Jag tyckte mycket om She & Hims julskiva från 2011. A very She & Him Christmas. Även uppföljaren från 2016, Christmas Party, är riktigt bra. Lagom peppig men med klassiker man kan sjunga med i.

Även Tracy Thorn gjorde en julskiva 2012, Tinsel and Lights, som går varm om jularna här hemma. Ni vet, hon som var med i Everything but the girl en gång i tiden.

Sedan är ju jag en retrovurmare av rang och jag bara älskar The Puppini Sisters “Christmas With The Puppimi Sisters” som kom precis i början va decenniet år 2010. Det är en fartfylld skiva med swingversioner av gamla klassiker.

2014 kom Weeping Willows med ett julalbum (Christmastime has come) som vi också spelat en hel del det senaste decenniet och 2017 kom en EP då de väl insåg vilken hit det var för dem att göra julmusik. Snowflakes var lika bra den.

Varje jul kommer spotify med jullistor med ny julmusik och även det är ganska kul. Men det blir oftast bara någon låt här och där som fastnar, inte hela album. Jag brukar spara ner dem och har oändligt många jullistor numera.

Vad brukar ni lyssna på för att ladda inför julen? Har ni några favoriter från det senaste decenniet?

Kategorier
Kulturkoll

Mitt 2010-tal

linje-ulrica

Jag har dragit mig lite för att tänka tillbaka på det här årtiondet och det beror på att några av de här åren har varit de absolut värsta man kan tänka sig och det är inte gärna något jag tänker tillbaka på. Självklart har det inte varit enbart mörker utan det har hänt många bra saker också. På det privata planet är det självklart att jag fick mitt andra barn 2011 – det är ju något som är svårt att toppa. Men till höjdpunkterna räknar jag också att fylla 40 (2014) och fira det med en boktokig tårta och en resa till NY, att fira 10-årig bröllopsdag med min man (2017) och ett nytt roligt jobb 2018.

Men nu var det kanske inte mitt privatliv som skulle vara i fokus utan mer kultur- och litteraturrelaterade händelser.

2010-talets kulturupplevelser
Jag är tyvärr inte så bra på att komma iväg på saker (pga livet), men klickar “intresserad” på väldigt många event, föreläsningar, utställningar och liknande med ambitionen att ta mig dig.

Scenkonst är något jag gillar väldigt mycket och jag skulle vilja se mer klassisk teater, men det blir tyvärr alltför sällan. Men här är några bra saker som jag faktiskt kom iväg på:

2014: David Letterman Show i NY – ganska cool att sitta i publiken på ett TV-program som man sett många, många gånger
2017: Timbuktus show En droppe midnatt på Slagthuset i Malmö – en föreställning som verkligen berörde
2019: Ola Salos krogshow It takes a fool to remain sane – vilken entertainer!

Konstutställningar kan vara lättare att få till och här är några favoriter:
2011: Yoko Ono – Wish Trees for Wanås  på Wanås slott
2016: Yayoi Kusama – I oändligheten på Moderna museet
2018: Kirsty Mitchell – Wonderland på Fotografiska

2010-talets bästa böcker
Varje år sedan 2012 har jag listat de 5-10 bästa böckerna jag läst under året och också utsett “årets bästa bok” även om det är toksvårt. Om man ska döma av det så ser listan över mina bästa böcker på 2010-talet ut så här:

2012: Fallvatten av Mikael Niemi
2013: Tillbaka till henne av Sara Lövestam
2014: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
2015: Bära barnet hem av Cilla Naumann
2016: Simma med de drunknade av Lars Mytting
2017: Ett litet liv av Hanya Yanagihara
2018: Jag är, jag är, jag är – ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
2019: jag inte utsett årets bästa bok än, men jag tror att Allt jag fått lära mig av Tara Westover eller Nora eller Brinn Oslo, brinn av Johanna Frid ligger bra till.

2010-talets blogghöjdpunkter
Kanske inte bloggen, men tack vare bloggen har 2010-talet har verkligen varit fullt av härliga händelser och möjligheter kopplat till bloggen med bokbloggar-communityn, Bokmässan och Bokresor, men här är några av de stora höjdpunkterna:

2013: ambassadör för Bokmässan
2015: ambassadör för Augustpriset
2016: inbjuden att bli en del av Kulturkollo

Kategorier
Kulturkoll

10-talets bästa deckare

Lotta

Jag har plöjt så många bra deckare och krimininalromaner under 2010-talet. Det här årtiondet upptäckte jag Arlandur Indridason, Jo Nesbø, Jussi Adler-Olsen och Ann Cleeves som har blivit fyra av mina absoluta favoriter och trogna följeslagare i läsfåtöljen. Och med dem fick jag också mina absoluta favoritkriminalare: Jimmy Perez, Carl Mørck, Harry Hole och Erlendur Sveinsson.

Så mitt första tips jag vill skicka med er in på andra sidan nyår är att läsa de här serierna, det är något av det allra bästa i deckarväg. Och det finns många delar att plöja, det är långa serier som håller dig sysselsatt under lång tid.

Men förutom de favoriterna så läste jag en hel del andra bra deckare. Det här är mina topp 5 favoriter:

Mörk jord av Belinda Bauer. Det kanske är hårfint att kalla den här boken för deckare även om den blivit hyllad och prisad som sådan (boken tilldelades bland annat The Gold Dagger 2010). För mig så fokuserar en deckare på polisarbete, och det här är mer av en psykologisk spänningsroman. Men, hur som helst, så är det här bland det allra bästa man kan läsa i spänningsväg. Fantastiska karaktärer, lika fantastiska miljöskildringar och en välskriven och spännande historia där stämningen ligger lika tät som ett lock. Jag blir alldeles lyrisk.

Nu ser du mig av Sharon Bolton. Det här är första delen i en annan favoritserie – med den trasiga, kantiga och komplexa Lacey Flint. Historien är nervpirrande, det är sjukt spännande, och jag har sällan haft så hög puls under läsningen som här. Det är ruggigt bra, från första sidan till sista.

Svarthuset av Peter May. Det finns inget jag går igång på så mycket som karga deckarmiljöer. Det kan vara Belinda Bauers Exmoorhedar, Arnaldur Indridasons Island eller Ann Cleeves Shetlandsöar. Ett vidsträckt landskap, en glesbygd, ett mord – det kan nästan inte gå fel. Peter Mays Yttre Hebrider blev ännu en i raden av vindpinade succémiljöer som jag omfamnade och älskade. Svarthuset är betydligt mörkare och intensivare än Cleeves Shetlandsböcker, men de har de starka och levande miljöbeskrivningarna gemensamt. Svarthuset är första delen i en trilogi, och alla delarna är lysande.

Möt mig i paradiset av Heine Bakkeid. Det här är andra delen i serien om Thorkild Aske, den cyniske, självhatande och självmedicinerande exkriminalaren som seglat upp till en favoritplats bland litterära kommissarier hos mig. Här finns mörker och svärta, men även svart, torr humor som balanserar upp. Det är också en spännande intrig med en suggestiv känsla. Och läs även första delen, I morgon kommer jag att sakna dig, som är grymt bra även den.

Skuggjägaren av Camilla Grebe. Egentligen är allt som Camilla Grebe skrivit att rekommendera, hennes Siri-serie tillsammans med Åsa Träff, men framförallt hennes serie om Flickorna och mörkret. Skuggjägaren är den fjärde delen, alla delar är fristående men de hänger ihop så det är att rekommendera att du läser dem alla. Skuggjägaren är också den klart lysande stjärnan i Grebes hela utgivning. Den är gåshudsframkallande från början till slut.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet

helena-top

Vad vore jag för eländesläsare om jag inte tog tillfället i akt att lista 2010-talets litterära mörker. Det finns böcker som stannar kvar och gnager och skaver. Böcker som du kanske inte minns vad de handlade om men känslan av dem stannar kvar. Böcker som som sänker dig i mörker, men som också skänker dig en livboj av ljus. Här följer en lista på femton oförglömliga mörkerfavoriter från 2010-talet:

Utrensningen av Sofi Oksanen (2010)
Utrensningen handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje. Oksanen har en sällsam förmåga att nagla fast läsaren som gör att du har svårt att släppa boken förrän sista sidan är inhalerad. Hon räds inga ämnen och skapar gärna diskussion med sina böcker. 

Skuggland av Jonas Brun (2012)
Skuggland får du följa Eriks upplevelser och tankar kring ett mysterium som fyllde hans barndom i början av 1990-talet. En barndom av lego, Shadowland, Michael Jackson och ytlig familjelycka och som plötsligt tog slut när hans bästa kompis och klasskompis spårlöst försvann. De steg in i en röd bil för att aldrig komma tillbaka. Många år senare hittas kvarlevorna av en människa i villakvarteret där han växte upp och Erik försöker samla ihop bitarna av tiden som gick förlorad.

Mörka platser av Gillian Flynn  (2012)
Flynn skriver med både nerv och känsla – en språkbehandling ovanlig för genren. I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken av Jonas Gardell (2012)
Det vore väl högst besynnerligt om inte Gardell nämndes på denna lista. I den inledande delen i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar är tonen ”gardellisk”. Mellan raderna hör jag dock hans ilska, bitterhet och sorg mot hur homosexuella har behandlats i Sverige. Kärleken handlar om att växa, våga vara, kärlek, sjukdom, smärta, glädje, sorg, gemenskap och utanförskap. Du får följa Rasmus flykt från Lilla Koppom och Benjamins från sin skuldbeläggande religiösa fostran. Du får följa deras resa bort från någonting och till varandra.

Glasslottet av Jeanette Walls (2013)
Jeannette Walls och hennes tre syskon växer upp under 60- och 70-talen med ett par bohemiska och minst sagt excentriska föräldrar. Under Jeanettes tidiga barndom lever de som nomader och flyttar runt bland ökenstäder och upp i bergen. Den här historian har allt. Den är full av värme och det är med kärlek författaren målar upp bilden av föräldrarna. Samtidigt som hon inte skyr något och kan vara väldigt rak och ärlig för att inte säga obarmhärtighet i sin framställning. Det är såväl en förfärlig historia och emellanåt alldeles underbar.

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru (2013)
Anyuru berättar med tydlig närvaro historien om P (hans far) vars drömmar om att få flyga krossas under militärkuppen då Idi Amin tog makten i sjuttiotalets Uganda. Anyuru bemästrar språket in i minsta detalj och lägger fram scener som gör mig andlös. Med språkets finess får han mig att häpna och förfasas och samtidigt totalt hänföras.

Förr eller senare exploderar jag av John Green (2013)
Historien om Hazel och Augustus som träffas under kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Trots att döden är så närvarande i boken så är detta en bok om kärlek och om livet och om allt det där mitt emellan. Det är en fantastisk, obeskrivligt fantastisk kärlekshistoria som John Green berättar i sin Förr eller senare exploderar jag. Jag blir så där bubbligt glad och samtidigt så oerhört ledsen. För nog är döden alltid där. Och påminner. Och skaver. Och tar gäckande utan förskoning.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (2014)
Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? En bok som stannar kvar och vägrar släppa taget.

En bön för de stulna av Jennifer Clement (2015)
Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Horribel och oförglömlig!

Skymningsporten av Jeanette Winterson (2015)
Två kvinnor sitter år 1612 fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Winterson skildrar en mörk tid, ett angiverisamhälle och där de fängslade behandlas skrämmande omänskligt och kroppsstraff och tortyr ses som något högst naturligt. Den berättar också om kvinnans och barnets utsatthet och jag har lite svårt att skaka av mig allt det mörka när jag läst klart.

Vi kom över havet av Julie Otsuka (2015)
I denna kortroman får vi möta de japanska kvinnorna som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. Du får följa den mer än mödosamma båtresan, de första mötena med makarna, arbetet, rasismen, kulturkrockarna, barnen som tog avstånd från sin bakgrund och den växande misstro som fanns bland amerikanerna när vi närmar oss andra världskriget då de till slut anklagades för förräderi och tvångsdeporterades till särskilda läger i USA.

Vi ses i mörkret av David Wiberg (2016)
Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar. Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner.

Kåda av Ane Riel (2017)
Kåda anges vara en spänningsroman, men den är så mycket mer. Det är en långsamt uppbyggd spänning där du som utomstående läsare kan se tragedin komma, men kan inget göra. Den handlar om utanförskap och en – på sätt och vis – en fiktiv social studie i en familj på fall. Den handlar om hur det lilla barnet anpassar sig och hur hon betraktar sin omgivning, sin familj och sitt liv utifrån ett barns naiva ögon. Ane Riel skriver oerhört vackert om utanförskapets gränsland och du kan inget annat än älska historien och hur den är berättad.

Testamente av Nina Wähä (2019)
I Testamente sveps du med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Du tror du vet vad som väntar, men icke – romanen är långt mer än en mordhistoria. Ja, det sker ett mord, men boken innehåller så mycket och många liv att det liksom kommer lite i skymundan

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag for ner till bror är en mörk historia, en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme. Det kan vara så – jag har ännu inte tänkt klart här – det kan vara så att uppföljaren Jag for upp med mor kan vara än vassare.

Kategorier
Barnbokskoll

10-talets slukhål i barnbokshyllan – dagboksböckerna

carolina-top

Jobbar man med böcker och barn så skulle man kunna summera 10-talet med två olika slags böcker:

Barnen vill bli skrämda från vettet, och läsa skräckböcker av alla de slag. Detta skrev jag dock rätt nyligen om här på kollot, så nu får jag skriva om det andra barnen vill läsa: dagboksböckerna.

Det började faktiskt lite innan 10-talet började, nämligen 2008 när den första boken i serien Dagbok för alla mina fans (Diary of a Wimpy Kid) av Jeff Kinney översattes och gavs ut på svenska: Gregs bravader. Jag läste den då, och tyckte att den var väl helt OK. Lite halvtramsig, lite höh-höh-humor, amerikansk skolmiljö, och så det här med att typsnittet var som handstil och alltså väldigt luftig och snabbläst. Fullt med små enkla illustrationer lättade upp ännu mer. Jodå, tänkte jag, det här funkar säkert, och tog med boken ut i klasserna på en hel del bokprat för att visa. Sen kom en bok till i serien. Och en till. Och ungefär här var det dags att börja köpa fler ex av varje titel i serien. Och ännu fler.

Nu finns det fjorton böcker i serien, och det var mycket länge sedan jag behövde bokprata om dem för de lånas ständigt ut ändå. Ständigt som i att det kunde lika gärna vara ett svart hål där i bokhyllan – det spelar ingen roll hur många ex av varje bok i serien som köps in till biblioteket så lånas de ut, och det brukar möjligen stå max 2-3 böcker kvar i hyllan (nyinkomna) när hoppfulla barn frågar efter dem. Jobbar man på skolbibliotek är det sen rätt fascinerande när vårterminen är slut, alla böcker har lämnats tillbaka, och alla Dagbok för alla mina fans är på plats. De får inte plats – de måste alltid in i magasin eftersom de är såååå många och fyller många, många hyllrader.

Så ja. De lånas och lånas och lånas galet mycket, och de läses av högstadiebarnen, av mellanstadiebarnen, av treor och av nior, av killar och av tjejer, på svenska och på engelska. De läses och läses igen tills de går sönder och hastigt måste lagas, ofta med den presumtive låntagaren som ivrig påhejare vid tejparbetet. (Attans, så många gånger jag har stått och svurit över tejp, böcker, mina fumliga fingrar och det faktum att klistret i dagbok-för-alla-mina-fans-böckerna så ofta släpper så att sidorna trillar ur.)

Så klart att det var andra som ville hoppa på denna dagbokstrend. Det finns fler dagboksserier, både översatta från engelska och av svenska författare. En del också med det här handskriven-text-typsnittet, andra bara i dagboksform fast med många illustrationer. Jag skrev ett inlägg om ”böcker som är som Dagbok för alla mina fans” för några år sedan som kan funka rätt bra fortfarande även om det har kommit ännu fler sedan dess (och fler titlar i serierna jag skriver om där).

Utöver böckerna i det inlägget är här några böcker av svenska författare man med fördel kan tipsa om när den som har läst alla dagbok-för-alla-mina-fans sjutton gånger om och vill prova på något annat men som ändå är lite som dem (och jodå, just den sortens frågor får skol/barnbibliotekarier ofta):

Jakten på den perfekta luggen av Petrus Dahlin

Morris Mohlin på iskallt uppdrag av Maria Frensborg

Serien Dagbok för utvalda av Pernilla Gesén: Jennas första + Jennas andra + Jennas tredje,

Och vad tycker då en barn- och skolbibliotekarie om alla dessa dagboksböcker, om böcker som inte hinner hamna på hyllan förrän de lånas ut igen, om många många ex och långa serier, och alla efterföljare som också vill vara med på tåget?

Men hallå – såklart hon ÄLSKAR DET. Jubel och raketer! Hurra och fantastiskt! Om det finns böcker som lånas så mycket att de aldrig finns på hyllan, och som inte ens behöver bokpratas för eftersom barnen känner till dem ändå? Underbart!! Barnen läser ju!

 

Bild: Pixabay

Kategorier
Romankoll

Om bröd, cupcakes, mat och kärlek

Linda
Vi spanar på 10-talet och en trend som är tydlig är feelgoodböcker om ensamma kvinnor som startar caféer, bagerier, restauranger och andra liknande verksamheter. Ofta handlar det om att resa till en mindre ort, gärna vid havet och inte sällan är det en nystart som behövs, vilket i förlängningen självklart betyder en ny man. Även om det ibland är översättningen som spelar oss ett spratt brukar titlarna innehålla något om ett litet bageri eller kanske ett litet café eller varför inte en liten ö eller bokhandel?! Ibland luktar det som sagt “Tjejen som …” och helt andra titlar får ett “lilla” i titeln, men formatet är oavsett detsamma. Enkel och trevlig feelgood om nystart genom klassiska kvinnosysslor.

Jenny Colgan får ändå anses vara drottningen av mat- och bakböcker och kanske också den som satte igång trenden med alla böcker med “lilla” i titeln. Hennes The Little Beach Street Bakery kom ut 2014 och de tre böckerna om Polly Waterford har sedan blivit en trilogi som också översatts till svenska. Den första heter Det lilla bageriet på strandpromenaden och i den flyttar Polly till en liten fiskeby där hon bosätter sig i en lägenhet ovanpå ett nedlagt bageri. Den tredje boken i serien är en julbok, ännu en trend som Lotta skrivit om i veckan.

Colgan har också skrivit om en liten bokhandel, en chokladbutik i Paris, en godisaffär och ett café. Sedan har hon också skrivit om Flora som startar en restaurang på ön Mure, som på svenska självklart kallas “den lilla ön i havet”.

Fler små verksamheter då?

Att söka på “the little shop” eller “the little restaurant” gav ett gäng titlar. Några lästa, några som återfinns på läslistan och några för mig helt okända.

Strandcaféet och Snöfall över strandcaféet av Lucy Diamond handlar om Evie som ärver sin mosters strandcafé. Trevlig serie om ett svart får som hittar sin plats i livet.

Den lilla bokhandeln i Paris och Den lilla bistron i Bretagne av Nina George, som båda handlar om hur små verksamheter förändrar människors liv. 

Ett liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna om Ellie som tar över sin mammas hattaffär i Dublin.

Kärlek på menyn och Jul på menyn av Debbie Johnson om Café Havsbris och människorna kring det.

Karen Clarke skriver också om olika små verksamheter. Jag har läst hennes The Café at Seashell Cove, men hon har också skrivit om bland annat ett bageri och en blomsteraffär.

Jane Linfoot är ny för mig, men har skrivit en rad böcker om bland annat en liten restaurang och en liten bröllopsbutik i Cornwall.

The Little Café in Copenhagen av Julie Caplin var tydligen “Short-listed for Best Contemporary Romance at the Romantic Novelists’ Association Romance of the Year Awards 2019” och med så många romance i titeln på ett pris måste boken verkligen vara superromantisk. Det går också att följa med Caplin till bland annat The Little Brooklyn Bakery och The Northern Lights Lodge.

Jorden runt i sällskap av romantik och sann småföretagarandra alltså. Vilka är era favoriter i denna trendiga genre?

 

 

Photo by Jodie Walton on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Dancing on My Own – det är tiotalets melodi?

 

Jag läste häromveckan att musiktidningen Rolling Stones utsett Robyns låt Dancing on My Own till årtiondets bästa låt. Jag kan så lite om musik så jag kan inte uttala mig om det är välförtjänt eller ej men jag tycker mycket om tanken på att en begåvad kvinna som själv är mycket delaktig i sitt musikskapande lyfts fram så brett och stort.

Som den ord-människa jag är så började jag tänka på låttiteln. Kanske är det så att 2010-talet är individualismens årtionde mer än någonsin? Åtminstone så är det strömningstjänsternas årtionde och det har under det här årtiondet blivit allt svårare att relatera till gemensamma erfarenheter. Valfriheten med Spotify, SVTPlay osv, Netflix, HBO, C More, papperstidningens sakta död tillförmån för digitala tidningar gör helt klart samtalen i personalrummet allt svårare, för att inte tala om samtalen med eleverna. I början av 2000-talet så såg barnen Bolibompa och några fler barnprogram, man kunde ta vid i skolan och bygga på deras upplevelser. De flesta hade sett mello och när det var stora sportevenemang som vinter-OS så hade eleverna koll, man hade något gemensamt att samtala om. Nu är den tiden förbi. Eleverna har andra erfarenheter med sig som vi samtalar om, ofta hamnar vi i olika spel som de spelar on-line. Det är väldigt lite mello och slalom om man säger så.

Valfriheten är så stor, så stor och man sitter med var sin device och var sin strömmingstjänst och när wi-fi saknas så måste man skaka liv i den dammiga TV-apparaten eller kanske till och med radion. Mina elever vet inte vad en radio är. De har aldrig sett en. De har aldrig behövt en, sån är tidens gång men lite saknar jag tiden där det populärkulturella kittet, sportevenemangen och dagstidningens nyheter var självklara delar i vardagen. Missförstå mig inte nu, jag vill inte gå tillbaks till min barndom med en enda kanal på TV och det är måhända ett tecken på att jag börjar bli gammal men jag uppskattar att man i möte med människor kan ha en ingång som känns trygg. Det finns allt färre sådana upplever jag.

Man kan alltid prata om vädret, det är sant. Och böcker. Jag pratar alltid om böcker. Oavsett om folk är intresserade eller ej. Jag kör helt enkelt mitt spår. Och hoppas på att någon lyssnar. Dags att öppna Storytel och välja en ny bok!

Kategorier
Kulturkoll

Mitt 2010-tal i tv-serier

helena-top
2010-talet har varit en jäkla resa, för mig personligen och för samhället. Helt galet har det varit med Trump och utmattning och disputation och rasism och mörker och glädjeämnen och allt som snurrat förbi. När jag tänkte att jag skulle skriva om tv-serier här och nu så tänkte jag nog att det skulle bli någon sorts exposé över vad som producerats under årtiondet, men så sammanställde jag listan över vad jag sett och insåg att bilden skulle bli en annan.

Jag och tv-serierna har gått från mörker till ljus på rakt motsatt sätt från hur jag upplever att omvärlden har gjort. Från början av perioden utforskade jag mörkret i tv-serieformat. Jag såg (om) Buffy, Jessica Jones, True detective, Supernatural och The Jinx. Sen blev det också några riktigt fina litterära serier, Wolf hall och Alias Grace. Jag fick världspolitiken förklarad för mig av John Oliver (och Steven Colbert och Trevor Noah i klippform på Youtube). Sen blev det liksom stopp. Jag gick in i någon sorts eländesvägg efter ett avsnitt i säsong 2 av Jessica Jones. Jag orkade inte ens ta mig an Black mirror

De senare åren har jag bara orkat se komediserier med halvtimmeslånga avsnitt. Parks and recreation, 30 rock och just nu Big bang theory är min vilostund från världen och verkligheten. Och behöver jag vila totalt så får jag ta till det riktigt tunga artilleriet i form av Masterchef Australia (men jag har upptäckt att jag drar mig för det nuförtiden eftersom bakgrundsmusiken stressar mig, misären!).

Jag hoppas förstås att världen ska skärpa till sig snart och då naturligtvis inte främst för att jag ska orka se tv-serier igen, men det vore onekligen en trevlig bieffekt.

Kategorier
Kulturkoll

10-talets bästa jul-lit

Lotta

Det hör julen till att ladda upp med mysiga julromaner. I år har marknaden svämmat över känns det som, och för bara några år sedan fanns inte ens begreppet på svenska. Lagom till decennieskiftet så listar jag här mina favoriter, från i år och tidigare!

Christmas Shopaholic av Sophie Kinsella. Jag trodde Becky Bloomwood var död, begraven och passé, men så gör Kinsella comeback på ett strålande sätt. Det är både Becky och Kinsella i högform, och det finns inte en död stund i den här tokroliga och helfestliga julkomedin. Den finns inte översatt till svenska än, men jag antar att den gör det till nästa jul. (2019)

 

 

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan. Det här är mysig läsning om en drömmig tillvaro – ja i alla fall om man har som högsta dröm att bo på en isolerad ö. Men det är inte bara myspys, det finns också en hel del tunga ämnen och svärta, mitt i julmyset. Och man bör ha läst de övriga delarna i serien för att uppskatta läsningen fullt ut. (2019)

 

 

 

Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri. Det här är en riktigt härlig brittisk julkaramell. Mycket rolig och underhållande. Gillar man dysfunktionella och hysteriska familjekonstellationer är det här en given bok att läsa. (2018)

 

 

 

 

24 goda gärningar av Jenny Fagerlund. En helmysig jul-lit som landar precis rätt hos mig. Här finns julstämning – men också avsaknad av att känna julstämning. Alla mår inte ju sådär jättebra när julen närmar sig. En hel del mörker, men även en hel del ljus såklart, det är ju trots allt jul. Här blir det riktigt fint, och varmt, och julens budskap kommer tydligt fram. (2018)

 

 

 

 

The Christmas Wish av Tilly Tennant. Om man vill ha rejäl vinterkänsla och maxad julstämning så är det här rätt bok. Den utspelar sig nämligen i Rovaniemi, i finska tomteland. Det är minusgrader, en pittoresk julpyntad by, och en plats där man kan läka hjärtesorg och finna nya vänner. Hjärtevarmt och mysigt med en fin julkänsla. Den finns inte översatt till svenska. (2018)

 

 

 

Mistletoe on 34th Street av Lisa Dickenson. Även den här boken plockar många poäng på sin julstämning. Den utspelar sig i ett julpyntat, och insnöat, New York, och min julbarometer peakar när alla de klassiska landmärkena står upplysta och redo för jul. Det är också en mysig historia som sprider värme genom kroppen. Den finns inte översatt till svenska. (2016)

 

 

 

Just For Christmas av Scarlett Bailey. Här har vi Cornwall och julfirande i samma bok, och bara det lovar ju gott. Här finns också en liten by med udda och excentriska karaktärer (Stars Hollow-feeling!), ett traditionsenligt julspel, en hund, en fyr, och ja ni hör ju. Det kan inte gå fel, och det blir också hur härligt som helst. Den finns inte översatt till svenska. (2013)

 

 

 

Winter Wonderland av Belinda Jones. Den här gillar jag för den lite annorlunda miljön, Quebec och Montreal, och de målande beskrivningar av alla kända och icke-kända sevärdheter, caféer och butiker. Man vill boka en resa direkt. Men det är också julstämning, slädhundar och brustna hjärtan som kanske kan tina upp i vinterlandskapet. Den finns inte översatt till svenska. (2012)

 

 

 

Married By Christmas av Scarlett Bailey. Jag gillar jul, jul i New York, och bröllop. Den här boken är alltså som ett kinderägg. Ett bröllop som kanske eller kanske inte blir av, då det visar sig att brudgummen redan är gift. Jag gillar karaktärerna, jag gillar julkänslan, och jag blir alldeles varm i hjärtat. Den finns inte översatt till svenska. (2012)

Kategorier
Kulturkoll

Tips på norskt julmys: Home for Christmas

linje-ulrica

Mitt i alla decenniumåterblickar och nostalgiska listor så väljer jag att göra ett litet “just nu mitt i uppladdningen för julen”-inlägg och tipsa om en väldigt rolig, varm och lite fräck serie som jag hittade av en slump på Netflix. Gör inte misstaget som jag att tro att den var engelsk utan byt raskt till det norska orinalspråket och kryp sedan upp i soffan och mys. Det är bara sex avsnitt så det är inget stort åtagande.

Berättelse om sjuksköterskan Johanne som ljuger om att hon ska ta med sig en pojkvän till julmiddagen, en pojkvän som alltså inte finns, och det som händer när hon på olika sätt försöker hitta någon som hon ta med sig hem innehåller både humor, charm och lite svärta. Ida Elise Broch spelar huvudrollen och i biroller finns t.ex.  Felix Sandman som svensk “fuckboy” (om du sett SKAM så vet du) och Ghita Nørby som kedjerökande KOL-patient och hon är som alltid strålande bra. Ett extra plus för den mysiga norska vintermiljön och Johannes lägenhetskompis härliga Bergen-norska.

Det här var i alla fall precis vad jag behövde just nu. Hoppas du också gillar!