Dancing on My Own – det är tiotalets melodi?

 

Jag läste häromveckan att musiktidningen Rolling Stones utsett Robyns låt Dancing on My Own till årtiondets bästa låt. Jag kan så lite om musik så jag kan inte uttala mig om det är välförtjänt eller ej men jag tycker mycket om tanken på att en begåvad kvinna som själv är mycket delaktig i sitt musikskapande lyfts fram så brett och stort.

Som den ord-människa jag är så började jag tänka på låttiteln. Kanske är det så att 2010-talet är individualismens årtionde mer än någonsin? Åtminstone så är det strömningstjänsternas årtionde och det har under det här årtiondet blivit allt svårare att relatera till gemensamma erfarenheter. Valfriheten med Spotify, SVTPlay osv, Netflix, HBO, C More, papperstidningens sakta död tillförmån för digitala tidningar gör helt klart samtalen i personalrummet allt svårare, för att inte tala om samtalen med eleverna. I början av 2000-talet så såg barnen Bolibompa och några fler barnprogram, man kunde ta vid i skolan och bygga på deras upplevelser. De flesta hade sett mello och när det var stora sportevenemang som vinter-OS så hade eleverna koll, man hade något gemensamt att samtala om. Nu är den tiden förbi. Eleverna har andra erfarenheter med sig som vi samtalar om, ofta hamnar vi i olika spel som de spelar on-line. Det är väldigt lite mello och slalom om man säger så.

Valfriheten är så stor, så stor och man sitter med var sin device och var sin strömmingstjänst och när wi-fi saknas så måste man skaka liv i den dammiga TV-apparaten eller kanske till och med radion. Mina elever vet inte vad en radio är. De har aldrig sett en. De har aldrig behövt en, sån är tidens gång men lite saknar jag tiden där det populärkulturella kittet, sportevenemangen och dagstidningens nyheter var självklara delar i vardagen. Missförstå mig inte nu, jag vill inte gå tillbaks till min barndom med en enda kanal på TV och det är måhända ett tecken på att jag börjar bli gammal men jag uppskattar att man i möte med människor kan ha en ingång som känns trygg. Det finns allt färre sådana upplever jag.

Man kan alltid prata om vädret, det är sant. Och böcker. Jag pratar alltid om böcker. Oavsett om folk är intresserade eller ej. Jag kör helt enkelt mitt spår. Och hoppas på att någon lyssnar. Dags att öppna Storytel och välja en ny bok!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.