Kategorier
Sakprosakoll

Om skrivande och läsning enligt Jordahl och Knausgård

helena-top

Nu när bokmässan är upplevd och omskriven är det dags att gå vidare. Här på Kulturkollo gör vi det genom att spana mot höstnyheter under några veckor.

Det är en händelse som ser ut som en tanke och nog också är en tanke att Norstedt idag har första recensionsdag på två essäer om skrivande och läsning. Det är Anneli Jordahls Orm med två huvuden och Karl Ove Knausgårds Oavsiktligt. Och inte nog med att de rör sig kring samma tema, de passar dessutom ypperligt fint att läsa samtidigt och sedan lägga bredvid varandra för att jämföra. Det visar sig att det är två diametralt olika författare som talar till oss och jag älskar det.

Anneli Jordahl avskyr att skriva, hon kallar det ”det överjävliga skrivandet”. Karl Ove Knausgård å sin sida har ägnat många år åt att längta till skrivandet utan att riktigt kunna ta sig in. Däri ligger också något gemensamt, att inte kunna ta sig in. Knausgård slåss med föreställningar om vad litteratur måste vara för att få skrivas och Jordahl förbannar, sin ur arbetarklassbakgrundens födda, rädsla som höll emot så att hon debuterade, i hennes tycke, alldeles för sent.

Karl Ove Knausgård är en sådan författare som Anneli Jordahl beskriver i sin bok med såväl avund som avsky, en person kommande ur en akademikerklass där författande var något man vågade tänka. Knausgård visar på svårigheterna också där, men jag känner ändå Jordahls vrede varmare i hjärtat, troligen helt enkelt eftersom jag delar hennes bakgrund, men inte hans.

Jag är förstås synnerligen vänligt inställd till båda författarna för att de framhäver biblioteken som deras fristad och skattkammare där de kunde hitta alla sina intryck och senare uttryck. Som bibliotekarie är det svårt att inte smälta lite inför sådan tillbedjan, särskilt fint framskriven hos Anneli Jordahl.

En sak som jag tycker mycket om är att såväl Oavsiktligt som Orm med två huvuden handlar om läsning i lika stor utsträckning som skrivande, eftersom det hänger så nära ihop och eftersom det är läsningen som ger lindring också när skrivandet är “överjävligt”.

Essäerna är läsvärda var och en för sig, för skrivande och läsande människor, men lagda bredvid varandra talar de med en ny och spännande röst som lyfter båda verken. Jag älskar när sådant händer!

Titel: Orm med två huvuden
Författare: Anneli Jordahl
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Titel: Oavsiktligt. Om att läsa och skriva
Författare: Karl Ove Knausgård
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2019

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Nu sätter vi punkt för skrivandet

Så var vår skrivarvecka till ända, och vilken vecka det varit! Några av våra favoritskribenter har berättat om sitt skrivande.

När Linda inledde veckan utlovades intervjuer, inlägg skrivna av skrivande människor och några eftersläntrande bokmässerapporter. Våra inlägg har handlat om Janina Kastevik, Niklas Orrenius, Xiaolu Guo, Marta Söderberg, Elin Olofsson och Mhairi McFarlane (intervju+utlottning). Dessutom skrev Carolina om vårt fantasymingel (inklusive en bokutlottning) under bokmässan, jag skrev om skrivarhandböcker och så hade vi en utlottning av Kim M. Kimselius bok Att hitta glädje i skrivandet (utlottningen pågår fram till klockan 18 så du har fortfarande chansen). Tack till alla er som ville skriva eller svara på våra frågor!

Veckans tisdagsutmaning handlade om skrivande och skrivtips och ni var många som ville vara med, tusen tack för alla fina inblickar i ert skrivande och för alla inspirerande tips! Här hittar du länkar till alla som var med:

Kategorier
Kulturkoll

Elin Olofsson skriver om natten

helena-top

Elin Olofsson skriver om Jämtland, eller nej hon skriver om människor i Jämtland och om Jämtland i människor. Jag har skrivit en text om min kärlek till (bland annat) hennes glesbygdsskildringar tidigare här på Kulturkollo. Efter Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön är det i början av nästa år dags för bok nummer tre – Gånglåt som Elin beskriver såhär: “[den] handlar om sångerskan Sonia ”Salida” Sallström, som åker till sitt barndomshem för att skriva en självbiografi. Med sig har hon sin assistent Harpan, som hon lovat en sommar i paradiset. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia. Där finns också dottern Jenny, som sneglar oroligt mot stugan vid berget. Det blir en sommar av lust och olust, i takt och otakt till tidens egen gånglåt. Och precis som Då tänker jag på Sigrid och Till flickorna i sjön utspelar den sig i Gärningsberg, en fiktiv ort som bär starka drag av Offerdal, den socken i Jämtland som jag är uppvuxen i.” Jag är väldigt nyfiken på Gånglåt eftersom jag är så förtjust i allt det där som händer i Gärningsberg. Det var också därför jag bad Elin skriva en text om skrivande här på Kulturkollo:

[hr]

IMG_2104Det är om natten texten flagnar. Det är då den släpper från underlaget och faller i stora sjok ner på golvet, smulas sönder och sprids som glitter från ett gammalt kalas i min lägenhet.

Kategorier
Sakprosakoll

Jag minns alla mina skrivarhandböcker och hur de brukade inspirera mig

helena-top

Häromdagen skrev jag på Fiktiviteter att jag främst låter mig inspireras av skrivande människor i romaner. Och det är verkligen helt sant. När Cath i Fangirl skriver sin fanfictionserie om Simon Snow kan jag inte göra annat än plocka fram min inspirationsanteckningsbok, och när jag läste om Édouard i Författaren i familjen kom jag på en helt ny romanidé av bara farten.

Det är nu det. Förr i tiden (i fordom för kanske 15-20 år sen), när jag skrev som allra mest och levde och andades ord, bokstäver och dikt, var det annat jag hämtade den där inspirationen ifrån. Under en period läste jag alla skrivhandböcker jag kom över. Alla! Vissa var kanske lite träiga, vissa läste jag bara för att de var kursbok på någon av mina kreativt skrivande-utbildningar på folkhögskola eller högskola, men alla gav de mig något, alla bar de korn av skrivglädje som jag plockade på mig. Jag tänkte göra lite nytta av alla de där timmarnas läsning, varsågod min best of-lista:

Writing down the bones av Nathalie Goldberg – utan tvekan den allra bästa och mest inspirerande handbok jag någonsin läst. En sån där kurslitteraturbok jag aldrig hittat på egen hand och så proppfull av handfasta tips att man egentligen bara behöver den. Men det vore ju tråkigt.

Kategorier
Sakprosakoll

Att hitta glädje i skrivandet – vinn ett eget ex!

linje-kulturkollo

68472fd0d9-Annat 08 Att hitta glädje i skrivandet

Har du lust att skriva skönlitterärt? Vill du läsa en personligt skriven bok om att hitta glädjen i skrivandet? Då kanske den framgångsrika egenutgivaren  Kim Kimselius handbok är något för dig. Hon beskriver i drygt 100 korta kapitel vägen från idé till utgiven bok och där finns genomgående en sprittande, smittande kärlek till skrivandet som kan inspirera de flesta till att sätta fart med den där berättelsen man ruvat på. 

Vi har ett exemplar att lotta ut bland kulturkollos läsare och för att delta så skriver man en kommentar i inlägget där man berättar om sina skrivdrömmar. Senast den 4 oktober kl 18.00 skriver man och visar intresse, sen presenteras vinnaren här på bloggen senare samma kväll. 

 Provläs! 

Kategorier
Kulturkoll

Niklas Orrenius — journalist och författare

Linda
Niklas Orrenius är en stor förebild och jag beundrar verkligen hans mod. Han skrev tidigare för bland annat Sydsvenskan och arbetar nu på DN. Flera av hans texter har getts ut i bokform, bland annat boken om Sverigedemokraterna från 2010, med den fantastiska titeln Jag är inte rabiat. Jag äter pizza., som var en bok som gjorde att jag verkligen insåg hur illa det egentligen står till med partiet och inte minst dessa anhängare. Orrenius är oförtrutlig i sitt arbete med att lyfta rasismen i samhället, senast uppmärksammades han för avslöjandet av och hoten från kvinnan bakom pseudonymen Julia Ceasar. I boken Drömmen om Sverige — flykten från Syrien finns reportage om syriska flyktingars väg hit, ett ämne som är mer aktuellt än någonsin. Trots ett pressat schema hann han svara på några frågor om sitt skrivande. Det är vi glada för.

Du är såväl journalist som författare, hur påverkar det ditt yrke ditt författarskap?

För mig är det samma yrke. Jag är skribent. Böckerna jag skriver är journalistik, fast lite mer djuplodande än vad som brukar få plats i tidningen.

Hur ser en “typisk skrivardag” ut för dig?

Jag skriver bäst på nätterna, vid köksbordet hemma, när mina tre barn snusar i rummen intill. Då sätter jag mig vid 22-tiden, gör en kanna kaffe och skriver så mycket som jag föresatt mig. Äter kanske lite glass vid 02-tiden. Dråsar oftast i säng vid 04-tiden. På dagarna får jag oftast inte tillräcklig ro, eftersom telefonen ofta ringer och det hela tiden är mail och annat som ska besvaras.

Kategorier
Romankoll

Xiaolu Guo om skrivande, språk och exil

Foto: Philippe Ciompi

linje-kulturkollo

Xiaolu Guo har skrivit två böcker som översatts till svenska, En kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande och alldeles färska Jag är Kina. Däremellan har  hon skrivit tre andra böcker på engelska, som inte översatts och dessförinnan även sex böcker på kinesiska. Guo är alltså något så ovanligt som en författare som skrivit böcker på två olika språk. Förutom detta har hon skrivit en rad essäer och dessutom gjort flera filmer, bland dem den prisbelönade filmen How is your fish today?, som hon både skrivit och regisserat. Guo är utbildad vid Beijing Film Academy, så filmen var egentligen hennes förstaval. Vi fick en chans att intervjua henne under Bokmässan och samtalet kom att handla en hel del om språk och skrivande.

Kategorier
Kulturkoll

Hur skriver du?

helena-top

Jag älskar skrivande! Jag älskar att skriva (har alltid varit den där knepiga på alla utbildningar som sett fram emot uppsatsen, har skrivit skönlitterärt sen tonåren och akademiskt som jobb), att läsa om skrivprocesser, se bilder på skrivarlyor och inspireras av böcker om skrivande.

Det är möjligt att tycka att jag skulle få mitt lystmäte i och med veckans tema här på Kulturkollo, men jag vill ha mer! Därför vill jag gärna titta in i era skrivprocesser också.

Veckans tisdagsutmaning lyder:
1) Berätta något om ditt skrivande – vad skriver du (blogg, poesi, brev)? Var skriver du? När skriver du? Hur? Varför?
2) Dela med dig av din bästa skrivinspiration – har du en favorithandbok eller ett knep för att få igång bokstäverna?

Kategorier
Barnbokskoll

Janina Kastevik: Är den … typ självbiografisk?

janinakastevikkulturkollo

carolina-top

Först ut i vår skrivarvecka är en gästbloggare:

Janina Kastevik är barnboksförfattaren som har skrivit fantasysagan Slottet av is som jag tyckte väldigt mycket om när den kom häromåret (här kan du läsa vad jag skrev om den). Alldeles nu är hon aktuell som medverkande i antologin Bara för dig på lågstadiet, och till våren 2016 kommer hon ut med en ny bok på Hippo förlag. Som om nu allt detta inte räckte så är hon också jurist om dagarna, OCH hinner dessutom blogga på Bläddra! Bläddra!

Hur tänker hon om sitt skrivande? Det ville jag veta, och bjöd in henne att skriva på Kulturkollo om just det. Här är hennes text:

Kategorier
Kulturkoll

Att skriva – en spaning

Linda
Jag är fascinerad över skrivandets konst och vad författare säger om att skriva. Det kanske verkar märkligt, då det är böckerna och inte den skrivande författaren som egentligen borde vara det viktiga. Den här veckan fokuserar vi på skrivandets konst och kommer att bjuda på olika röster som berättar om just det.

Inför veckan har jag spanat efter korta tankar om just skrivande. Jan Guillou hävdar till exempel att inspiration är för amatörer och att det istället handlar om att tvinga sig själv att skriva. Han har samma schema varje dag, skriver alltid 10 sidor och alltid på skrivmaskin. Enligt en artikel i Språktidningen blev det dock bara 5 sidor dagligen då han skrev om Arn. Detta på grund av det komplicerade språket. Lite intressant är det också att skrivandet följer jaktsäsongen. Böcker står i fokus från januari till slutet av maj, sedan tar jakten mer och mer tid.

På frågan om skillnaden mellan att skriva romaner eller sakprosa säger han så här:

“Romanen är ett utmärkt instrument när man bara kan gissa sig till hur något låg till. När fakta finns tillgängliga har fiktionen ingen funktion. Till min förvåning blev det alltså ingen roman, utan en reportagebok.”

Reportageboken han hänvisar till är Häxornas försvarare från 2003.