Kategorier
Lyrikkoll

Välkommen till en lyrisk vecka

Linda
Det finns vissa teman vi återkommer till här på Kulturkollo och till teman som ligger mig extra varmt om hjärtat hör de med anknytning till poesi eller lyrik. Kanske för att jag imponeras så av de författare som kan säga väldigt lite med få ord, för att dikter hör till de texter som berört mig mest, men också för att det är en texttyp som skrämmer många. “De ä bar å läs”, säger jag till er och påminner om Olivia Bergdahls fina Poesiskola från 2015.

En förutsättning för att kunna upptäcka bra lyrik är självklart att ens ha tillgång till densamma. År 1989, för 30 år sedan, gavs samlingen Kärlek och uppror ut. Den bestod av 210 dikter som passar unga och har sedan dess använts mycket i skolan. Jag fick tyvärr inte stifta bekantskap med den förrän under min lärarutbildning och minns fortfarande glädjen när jag läste förordet. Siv Widerberg och Anna Artén som stod för utvalet uppmanade oss läsare att läsa med pennan i handen. Att stryka under de formuleringar vi fastnade för, kommentera, kanske till och med stryka över. Poängen var att dikter ska beröra och att en liten del av en dikt kan vara nog om den säger något till dig precis nu. Så här står det:

Bläddra, läs och hoppa över. Lägg undan, ta fram igen. Skriv små stjärnor eller utropstecken. Stryk under, stryk över. Leta efter vad som passar just dej.

 

Nu kommer en ny antologi med dikter utvalda speciellt för unga läsare. Det är Rabén och Sjögren som ger ut och det är Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar som gjort urvalet. Boken heter Berör och förstör och består av mer moderna dikter. Målet är att presentera ett brett urval av olika sorters poesi, allt från prosalyrik till dikter inspirerade av spoken word. Så här står det i förordet:

En antologi är i bästa fall ett samhälle i miniatyr. Olikheten är styrkan. Det tillåtande får stå bredvid det anspråksfulla. Det som rimmar bredvid det som krånglar.

 

Boken är indelad i sju kapitel eller teman, som alla fått poetiska titlar. Vad sägs till exempel om “Vi är som små nallar i helvetet”, “Det är enklare att älska orden” och “Att allt ändå till sist ska multna”. En fin inramning. Några av titlarna, som “Det är enklare att älska orden”, upptäcker jag i dikterna, andra kanske fortfarande är gömda och tittar fram i nästa läsning.

Några av mina gamla favoriter bland poeter finns representerade, som Aase Berg, Sara Hallström, Bodil Malmsten och Johannes Anyuru. Moderna, men också klassiska poeter som Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer och Ann Jäderlund finns också där, liksom ledamöter i Svenska Akademien som Kristina Lugn, Kjell Espmark, Jila Mossaed och nyinvalda Tua Forsström. Andra namn är för mig nya och okända, eller var i alla fall det innan jag upptäckte dem just här och nu. Jag är också glad över att fokus ligger på moderna dikter och att dikterna i urvalet inte ingår i standardantologin. En bra blandning skulle jag säga.

Jag måste få bjuda på några favoritcitat. Sådana som jag strukit under, gjort små stjärnor vid och sparat i mitt förråd av strofer som berör.

Om jag inte växer upp
kommer havsnivån sluta höjas,
kommer oljan sluta brännas,
regnskogen kommer sova och andas tungt.
Det finns så mycket att fly från.

ur “Barndomar” av Yolanda Aurora Bohm Ramirez

Den läsande och den skrivande
vrider sig i sina kroppar kring varandra
livräddningsaktion där man inte vet
vem som räddar vem

Helena Eriksson

Någon gång ville jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
Jag kompromissar nuförtiden
Jag vill snarare dö namnlös
Var som helst

Jila Mossaed

 

Till tonåringar i min närhet vill jag ge ett exemplar av Berör och förstör, tillsammans med en fin penna. Det här är en bok att läsa om och om igen och noga markera det som är extra viktigt att läsa och minnas. Dikter som läses om och om igen blir som vänner att ta fram vid alldeles speciella tillfällen. Låt våra unga samla ord som berör och förstör.

 

 

Foto: Kajsa Göransson

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Ett annat Stockholm

helena-top

Under det senaste halvåret har jag varit i hufvudstaden tre gånger, vilket är något anmärkningsvärt då det gått 24 år sedan förra besöket. Min erfarenhet av Stockholm har därmed varit tämligen begränsad och min bild av staden har kommit från kultur av olika slag.

När jag börjar surra om Stockholmsveckan, så är min inläggsidé att skriva samman en text om nutida Stockholmsskildringar. Jag har tänkt nämna Alltings början av Karolina Ramqvist där Saga rumlar runt i Stockholms glittriga nattliv (och vilsna själsliv). Jag funderar också hur jag skulle kunna få in ett annat perspektiv genom Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder och Ett öga rött. Om rasism, främlingsfientlighet och islamofobi och om att känna skuld när det inte finns någon skuld att bära. Och så tänker jag på Bodil Malmsten.

Eller varför inte försöka dra en röd tråd till miljonprogrammets höghus i Ajvides Låt den rätte komma in och universitetsvärlden i Therese Bohmans fantastiska Aftonland. Mina tankar fladdrar iväg till Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar, som utspelar sig i början av åttiotalet – årtiondet då Sverige drabbades av ”bögepidemin” (hiv), bok- och tv-serien som undertecknad grottade ner sig i totalt får man väl säga så här i retroperspektiv. Slutligen avrunda det hela med Ison Glasgows När jag inte hade någotsom är hans egen berättelse om hur han hamnade i Sverige. Det är också en berättelse om hemlöshet i åttiotalets Välfärdssverige. Och så tänker jag på Bodil Malmsten.

Dagarna i Kungsträdgården var avslappnade. Det kändes nästan konstigt ibland. Som att alla bara satt och kollade på solen.
Stressen kom först när det började mörkna. Då lät orden omkring oss hårdare. Mammas svar på mina frågor blev kortare och hennes blick mer fokuserad. Som en boxare innan hon går upp i ringen. De flesta vi hängde med var glada till det yttre. Vi påstod att vi var här för att umgås och chilla, men den verkliga anledningen skalades fram under dagen. Vi satt här för att klara oss.
Framåt kvällen var det uppenbart att alla var på jakt efter något. Mat, pengar, sällskap eller bara en varmare filt. (Ison Glasgow)

Det är mig övermäktigt att knyta samman alla dessa verk som på ett eller annat sätt skildrar ett samtida Stockholm, så jag låter det bero. En slutsats kan dock vara på sin plats och det är att det ofta – inte alltid – är en ganska mörk sida av storstaden som skildras. Om det handlar om staden i sig eller om eländeslitteraturens dragningskraft på mig låter jag vara osagt. Och så tänker jag på Bodil Malmsten.

Bakom centrum

Hårt vara sniffare fullgubbe fnask
Hårt vara risigt & sargat patrask
Hårt samla sopor att släpa på
Hårt gå i centrum & bara gå
Hårt gå i centrum utanför stan
Hårt vara ingens unge & barn
Hårt vara hund i ingens band
Hårt vara hållen i ingens hand
Hårt att bli sparkad av stålklädd sko
Hårt att ha ingenstans att bo
Hårt hålla hus i hyresrum
Hårt vara liten men jättedum
Hårt att ha utslagna tänder
Trasiga nariga händer

Morakniv & stiletter
Steg & skuggor
Centrumnätter

Hårt att veta hur det blåser
När ett centrum låser

/Bodil Malmsten

Samlade dikter (1996:184)

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en smått fantastisk version av “Bortom centrum” som är tonsatt av Ida Englund.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Farväl till Bodil Malmsten

linje-kulturkollo

 

 

Det var inte du
Kniven i hjärtat
Den vrids om
Det kommer alltid
att vara inte du

Så skriver Bodil Malmsten i sin diktsamling Det här är hjärtat om sin kärlek som inte finns längre. En annan dikt handlar om hur prästen försöker trösta henne genom att säga att hon kommer att träffa den som lämnat henne efter döden. Om hon tror. Det gör inte Bodil Malmsten, men kanske är det så att de möts nu. Det är de kvarblivna som lider, inte de avlidna, påpekar hon i samma samling och nu är hon ingen kvarbliven längre, men vi är många andra som är det.

Hon lämnar så mycket klokskap och så många tankar efter sig. Fram till alldeles nyligen twittrade hon nästan dagligen och få författare kunde som hon uttrycka sig på 140 tecken.

Skärmklipp

Bodil Malmsten har avlidit 71 år gammal, en ordkonstnär har tystnat.

Kategorier
Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar helgläsningen

linje-kulturkollo

 

 

Arvet efter dig av Jojo Moyes (Anna)

Axels tid av Lars Lerin (Anna)

Blod på snö av Jo Nesbø (Lotta)

Bläckfisken: en vidunderlig kärlekshistoria av Christer Lundberg (Lotta)

Brännmärkta (Firnbarnen 2) av Lena Ollmark (Carolina)

Champion (Legend 3) av Marie Lu (Carolina)

Christmas Wishes and Mistletoe Kisses av Jenny Hale (Linda)

Den som glömmer av Arnaldur Indridason (Lotta)

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Lindas bästa 2015

Linda
Jag är lite trög och förstår knappt att det här året börjat och så är det plötsligt slut. Ett intensivt år, bra på många sätt med flytt, ny pälskling i familj och massa jobb. Det där med massa jobb handlar mycket om läget i världen, då jag undervisar nyanlända som blivit fler. Det får de gärna bli. Nu handlar det dock om böcker och annan kultur. Årets bästa och några magplask.

Årets mest oväntade: Att jag börjat uppskatta ljudböcker. Fortfarande är jag inte jättebra på att lyssna, men det går framåt.

Årets klassiker: I sommar läste jag Animal farm av George Orwell, som helt klart var tänkvärd om än lite väl övertydlig.

Kategorier
Sakprosakoll

Jag minns alla mina skrivarhandböcker och hur de brukade inspirera mig

helena-top

Häromdagen skrev jag på Fiktiviteter att jag främst låter mig inspireras av skrivande människor i romaner. Och det är verkligen helt sant. När Cath i Fangirl skriver sin fanfictionserie om Simon Snow kan jag inte göra annat än plocka fram min inspirationsanteckningsbok, och när jag läste om Édouard i Författaren i familjen kom jag på en helt ny romanidé av bara farten.

Det är nu det. Förr i tiden (i fordom för kanske 15-20 år sen), när jag skrev som allra mest och levde och andades ord, bokstäver och dikt, var det annat jag hämtade den där inspirationen ifrån. Under en period läste jag alla skrivhandböcker jag kom över. Alla! Vissa var kanske lite träiga, vissa läste jag bara för att de var kursbok på någon av mina kreativt skrivande-utbildningar på folkhögskola eller högskola, men alla gav de mig något, alla bar de korn av skrivglädje som jag plockade på mig. Jag tänkte göra lite nytta av alla de där timmarnas läsning, varsågod min best of-lista:

Writing down the bones av Nathalie Goldberg – utan tvekan den allra bästa och mest inspirerande handbok jag någonsin läst. En sån där kurslitteraturbok jag aldrig hittat på egen hand och så proppfull av handfasta tips att man egentligen bara behöver den. Men det vore ju tråkigt.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Lyrikkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar sommaren 2015

Semestertider övergår så småningom i vardagsgråa arbetstider [kan möjligtvis vara något av en överdrift men, men] och under sommaren har vi bejakat vår latmask och har inte haft några veckoteman eller recensionsinlägg. Nu är det dock dags att summera sommarläsningen – och hjälp vad vi läst under sommaren! Här följer en lista på sommarens recensionsinlägg:

Skönlitteratur (i en massa olika genrer)

A Conspiracy of Kings (The Queen’s Thief 4) av Megan Whalen Turner (Carolina)

Alla dessa vackra nederlag av Jess Walter (Lotta)

Almedalen har fallit av Erik Lewin (Anna)

An Echo in the Bone (Outlander 7) av Diana Gabaldon (Carolina)

Kategorier
Grafik- och seriekoll Romankoll

Tio samtida författarkvinnor jag älskar

Linda

Jag brukar tänka att jag ska bli bättre på att läsa böcker av män, men ändå stannar det vid en fördelning på ungefär 70/30 till de skrivande kvinnornas fördel. Jag vill ju inte vara en sådan som bara läser böcker skrivna av människor av det egna könet, en sådan jag ofta hävdar att de flesta män är. Ändå blir det så här och vet ni, jag trivs med det.

Här kommer en lista på tio kvinnor vars böcker jag älskar och som jag troligen inte skulle våga ens snegla på om de kom i  min närhet (även om jag faktiskt gjort mer än så någon gång):