Lindas bästa 2015

Jag är lite trög och förstår knappt att det här året börjat och så är det plötsligt slut. Ett intensivt år, bra på många sätt med flytt, ny pälskling i familj och massa jobb. Det där med massa jobb handlar mycket om läget i världen, då jag undervisar nyanlända som blivit fler. Det får de gärna bli. Nu handlar det dock om böcker och annan kultur. Årets bästa och några magplask.

Årets mest oväntade: Att jag börjat uppskatta ljudböcker. Fortfarande är jag inte jättebra på att lyssna, men det går framåt.

Årets klassiker: I sommar läste jag Animal farm av George Orwell, som helt klart var tänkvärd om än lite väl övertydlig.

Årets knock out: Jag blev tagen av Den vita staden av Karolina Ramqvist. En vacker, stillsam och känslofylld skildring av ett vintrigt Stockholm.

Årets kvinnokamp: I Jenny Nordbergs De förklädda flickorna i Kabul förs en annorlunda kamp för kvinnors rättigheter.  Familjer klär ut sina döttrar till söner och ger dem på så sätt frihet. Mycket känslosam skildring av ett land som är svårt att förstå.

Årets gråtfest: Jag gråter sällan när jag läser böcker, men jag grinar mig igenom många tv-serier. När Mary äntligen hittade rätt i Downton Abbey grät jag. Över huvud taget är det en farlig serie för tårkanalerna.

Årets gapflabb:  Miriam Bryant har fått mig att skratta rejält under hösten, då hon blivit riktig kändis genom Så mycket bättre. Totalt ogenerad och så befriande.

Årets historiska: Jag läser sällan historiska böcker, men till 20-talet vågar jag bege mig ibland och det gjorde jag då jag läste Hyresgästerna av Sarah Waters.

Årets obehagligaste: Utan konkurrens är det Färjan av Mats Strandberg. Kommer inte åka båt på väldigt, väldigt länge. Jag vill INTE ha någon uppföljare som utspelar sig på ett flygplan eller en buss tack.

Årets grafiska: Jag har inte läst så mycket grafiskt i år, men jag gillade augustprisnominerade Iggy 4-ever av Hanna Gustavsson skarpt.

Årets nya bekantskap: Det måste vara E. Lockhart, som jag läst inte mindre än tre böcker av i år.

Årets utmaning: Att läsa något av Stephen King. Jag tog mig igenom Årstider i somras och den var helt okej, med det tog låååång tid.

Årets ögonöppnare: När jag lyssnade på Sju dagar kvar att leva av Carina Bergfeldt mådde jag riktigt illa. Jag har alltid varit emot dödsstraff, så det handlar inte om det, men det kom så nära.

Årets återseende: I Roddy Doyles bok The Guts får vi återse familjen Rabbitte och Barrytown från trilogin som jag älskar. En av årets bästa böcker!

Årets aldrig mer: Jag kommer aldrig mer att läsa något av Kristin Hannah. Hennes Comfort & Joy kan ha varit det sämsta jag läst i år.

Årets huvudperson: Måste bli Miriam i boken Jag heter inte Miriam, som jag äntligen läste.

Årets bifigur: Jag tyckte mycket om Paula i Lisa Bjärbos Djupa ro.

Årets kulturella höjdpunkt: Bokresan till Helsingfors var fin som snus och Bokmässan är fantastisk trots allt. Jag tyckte mycket om mötet med Kjell Westö i Helsingfors och samtalet mellan Jonas Hassen Khemiri och Jonas Eklöf på Bokmässan. Sedan är Stockholm Literature alltid trevligt. Kultur är helt enkelt bra.

Årets magplask: Jag har tänkt läsa något av Suzanne Brøgger hur länge som helst och lurade bokcirkeln Bokbubblarna att läsa hennes Till T, som troligen är den knäppaste bok jag läst. Tala om magplask.

Årets kan-inte-släppa-den: Kanske är det så att den bok jag läst mest frenetiskt är The Disreputable History of Frankie Landau-Banks  av E Lockhart, men mest handlar det om att ha tid att verkligen sjunka in i en bok. Det gör jag nästan bara på sommaren.

Årets lyckopiller: Lyckopiller är kanske fel ord, men jag skrattade gott år Mitt liv som gift av Anna Mannheimer

Årets kyss: Måste självklart bli megakyssen i Världens viktigaste kyss av David Levithan.

Årets citat: Warsan Shire står för ett av årets viktigaste citat från dikten ”Home”: ”you have to understand,
no one puts their children in a boat, unless the water is safer than the land.” 

Årets skandal: Skandal är väl att ta i, men HUR kunde Bodil Malmsten inte nomineras till varken Augustpriset eller Sveriges Radios Lyrikpris för superfina Det här är hjärtat.

Årets pristagare: Utan tvekan Jessica Schiefauer som tilldelades Augustpriset för fantastiska När hundarna kommer.

Årets underskattade: Den åttonde dödssynden av Rebecka Edgren Aldén är en riktigt bra bok som fått på tok för lite uppmärksamhet.

Årets scen: Årets scen, som i scenframträdande, var Elvis Costello på Lorensbergsteatern. Kanske den vuxnaste konsert jag varit på.

Årets konstupplevelse: Det var allt bra coolt att se Olafur Eliassons Verklighetsmaskiner på Moderna Museet.

Årets TV-serie: För första gången såg jag Gilmore Girls och ångrade att jag inte gjort det förr, samtidigt som det är så fantastiskt att bara sett halva första säsongen och ha en massa avsnitt kvar.

Årets titel: Vaggvisor för små kriminella av Heather O’Neill har en fin titel och originaltiteln på Benjamin Alire Sáenzs fina bok är fantastiska Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe.

Årets låt: Det är ingen ny låt, men jag har lyssnat på Det kommer bara leda till nåt ont med Annika Norlin och Markus Krunegård om och om och om igen. Årets låt för mig.