Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Hundiga lästips

Lotta

Böcker med hundar i huvudrollen har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. Här kommer tre hundböcker som är väl värda att spana in.

En stjärna vid namn Ajax.  Ulf Stark och Stina Wirsén skapar magi med den här bilderboken. Jag kan inte ens prata om den här boken utan att tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Den handlar om vänskapen mellan en pojke och hans hund, mellan en hund och hans pojke. Den handlar om livet, döden och evig vänskap. Och den är så fin, så fin, så fin. Den är extra speciell för mig eftersom min son växte upp sina första tre år tillsammans med just en sån fin hund, vi läste den ofta, och grät.

En dag när hunden Ajax var sju
fick han en pojke som hette Johan.
En som skrek!
Tills han fick syn på hunden.
Då log han!

Det är en bilderbok, men den är så vacker både i text och bild att den förtjänar hedersplatsen i vilken vuxenbokhylla som helst. Den har en hedersplats i min.

 

Lily och bläckfisken av Steven Rowley är på sätt och vis min vuxenvariant av Ajax-boken. Det är en historia om en hund med en hjärntumör – fast tumören kallas inte vid sitt namn utan för bläckfisken. Det är väldigt, väldigt sorgligt, men det är också roligt! Det finns så mycket humor, cynism och knasigheter som balanserar upp det sorgliga och slutresultatet blir helt oemotståndligt.

Alla som någon gång haft ett husdjur kommer att känna igen sig. Eller, alla som någon gång älskat någon överhuvudtaget kommer att känna igen sig.

 

 

Hunden av Kerstin Ekman är en tunn liten bok, men den innehåller mycket. Den tar tid att läsa. Man vill suga på varje mening. Läsa den flera gånger. Smaka på orden. Här kryper Kerstin Ekman in i kroppen och under skinnet på en hund, och berättar en bortsprungen hundvalps historia, sett ur hundens perspektiv.

Var börjar en berättelse? Under en granrot kanske. Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta.

 

Kategorier
Kulturkoll

Jag minns mina filmhundar

Det finns ju ganska många som anser att man antingen är hund- eller kattmänniska och att läsande personer väl oftast tillhör den senare kategorin. Jag har aldrig förstått varför man måste välja. Jag har visserligen tre katter hemma och ingen hund, men det beror mer på logistik än kärlek. Jag och min man jobbar alldeles för mycket för att kunna ta hand om en hund, men katterna håller varandra sällskap under dagen. Så länge jag kan minnas har jag dock längtat efter en egen hund. Vilken ras har varierat lite allt eftersom mina favoritböcker och filmer har bytts ut. Som liten önskade jag naturligtvis hett att mamma skulle ge mig en kartong i julklapp, med en liten rosettklädd Cocker Spaniel-valp i. Jag tror att jag såg Lady och Lufsen säkert 20 gånger och det är med all säkerhet också den filmen som gjorde att jag i vuxen ålder skaffade siameser..

Kategorier
Kulturkoll

Yrke: specialpedaDOG – om bokhundar

carolina-top

Känner du till att det finns bokhundar? Alltså hundar med husse/matte som kallas bokhundsförare, och där bägge tillsammans har gått en bokhundsutbildning? En bokhund är alltså en hund som är tränad att bli högläst för, och de som läser för dem är barn som av olika anledningar har det lite trögt med läsningen. När de läser högt för en kravlöst lyssnande hund (som ju inte själv kan läsa, så barnet är hur långsamt det än går den av de två som är bäst på det här) är tanken att stressen kring lässituationen ska minska – plus förstås det att läsningen efter ett antal bokhundsträffar kommer att associeras med något bra och mysigt och något att se fram emot.

I USA och England finns organisationen R.E.A.D. (Reading Education Assistance Dogs), som är volontärer med egna hundar. I Sverige finns det anställda bokhundar på en rad skolor, ett forskningsprojekt som heter Bokhunden och Astrid Lindgren, och en bokhundsutbildning.

I boken Bokhunden – och en eller annan läshund berättar ett antal bokhundsförare om sina bokhundar och barn de mött – jag klipper lite ur Max Elneruds kapitel om bokhunden Teodora:

”Flertalet av de elever som läst för Teodora har precis knäckt läskoden och varit i den ljudande fasen. Avkodningen har för flera av eleverna varit så krävande att de i början inte alls kunnat fokusera på innehållet i texten. Således har de till exempel inte märkt när de läst fel utan bara fortsatt att ”mekaniskt” läsa vidare. För många av eleverna är det först när de fått börja läsa för Teodora som läsningen blivit positivt laddad. I stället för ett måste som ska avklaras (som den ordinarie lästräningen) är bokhundsläsningen något som de ser fram emot hela veckan (och i vissa fall även hela helgen)! Även om det såklart även kan vara ansträngande att läsa för Teodora övervägs det av kicken de får av att umgås med henne.

Utvecklingen som eleverna gjort under sina sju lästillfällen vardera har varit häftig att följa; från att ha orkat med i genomsnitt 5 minuters läsning (motsvarande ungefär en sida i en lättläst bok) har vi successivt ökat upp till 20 minuters läsning och på denna tid har de flesta hunnit läsa ut en hel bok! Från att ha läst mekaniskt har samtliga elever efter några lästillfällen börjat reflektera över texten, skratta på de roliga ställena och märkt när de läst fel. Jag har också kunnat ställa frågor om texten och få igång små boksamtal. I och med att läsförmågan och självförtroendet förbättras ökar också deras inre motivation till läsning eftersom de får ut mer av innehållet. Bokhunden är på detta vis en yttre motivation till läsning som ger förutsättning för en inre läsmotivation.”

(”Projektet Bokhunden i Trosa kommun” av Max Elnerud, i Bokhunden – och en eller annan läshund, s 111-112)

Jag lånade den här boken för att få lite inspiration till att skriva om bokhundar (och läshundar som de kallas ibland), och skulle bläddra lite i den tänkte jag. Nu har jag slukat hela, och är sååå imponerad och fascinerad. Vilken himla bra grej! Jag är också mer än lovligt sugen på att själv äntligen ta tag i det där med att kanske köpa hund, och i så fall med den väldigt lockande baktanken att kanske utbilda den till bokhund och mig själv till bokhundsförare. Bokhundsförarna, som under utbildningen förutom att lära sin hund att lyssna på högläsande barn också får lära sig mer om barnlitteratur, läsinlärning och litteraturpedagogik, bör nämligen redan vara bibliotekarier eller lärare. Jag är ju barnbibliotekarie, och skolbibliotekarie, och barnlitteraturälskare och… vad väntar jag på, egentligen?! (att oäkte maken avger skriftligt löfte på att han tar alla de morgontidiga kissepromenaderna med hundstackarn, kanske?)

 

Vill du läsa mer om bokhundar? Här kan du läsa om projektet Bokhunden och Astrid Lindgren.

Och så finns det förstås massvis att läsa i den här boken – varning dock för att du blir som jag och vill bli hundägare och bokhundsförare bums.

Bokhunden – och en eller annan läshund
red. Helene Ehriander
BTJ Förlag 2016

 

 

 

 

 

 

Bild: Pxhere (CC0 public domain)

Kategorier
Romankoll

Where the light gets in

Linda

Vad ska en inbiten kattmänniska, som inte riktigt klarar av krävande, påflugna och illaluktande hundar, skriva om när det är hundvecka? Min första tanke gick till Lucy Dillon, som hjälpt mig förr. Nyaste boken Where the light gets in väntade i min Kindle och jag räknade kallt med att det skulle finnas minst en hund med i den. Jag hade rätt.

Lucy Dillon tar oss återigen med till sin fiktiva småstad Longhampton och låter oss lära känna Lorna, som växte upp där och nu återvänder som vuxen. Hon har varit en sväng ute i stora världen, men inte riktigt hittat det hon vill göra och nu bestämmer hon sig för att ta över det lokala konstgalleriet. Första utmaningen är att övertyga en av bygdens mest kända konstnärer att ställa ut sina alster.

Lorna bosätter sig i lägenheten ovanför galleriet och med sig har hon hunden Rudy, som hon just ärvt av en äldre dam som hon träffat genom sitt volontärarbete (fy för att ärva en hund). Snart flyttar även hennes kompis Tiff in. En härlig karaktär (i alla fall på avstånd) som just blivit av med sitt jobb som Nanny. Lorna, som egentligen hade tänkt att njuta av att äntligen få en stor lägenhet för sig själv, är ändå någonstans glad över att slippa vara ensam.

Fylld av energi ger sig Lorna iväg till konstnären Joyce, som bor i utkanten av staden, i ett hus som definitivt behöver en rejäl renovering. Att vara en del av någon utställning är ingenting Joyce är det minsta sugen på, men hon låter i alla fall Lorna gå ut med hennes hund. Två hundar alltså och de har ganska stor betydelse för handlingen och karaktärernas förhållande.

Where the lights get in är en av Lucy Dillons bästa böcker. Jag tycker om att läsa om Lorna och hennes försök att hitta ett liv som hon trivs med. Förutsägbart kanske, men mest väldigt trevligt trots hundarna, snarare än tack vare dem. Livet i lilla Longhampton tuffar på och Lorna funderar mycket på beslutet att vända tillbaka till platsen där hon ALDRIG skulle bo igen. Det visar sig att hon inte är den enda återvändaren i trakten. Och nej, den andre återvändaren är inte hund nummer tre. Faktiskt inte heller en hantverkare, trots att sådana alltid brukar finnas hos Dillon. Istället är det en gammal kompis till Lornas svåger, en kille (nu man) som Lorna som ung var förtjust i på avstånd.

Att läsa Lucy Dillon är som att omslutas av en mjuk filt. Drick något varmt och kura ihop dig med en riktigt mysig och trevlig (hund) bok.

 

Photo by Alicia Gauthier on Unsplash

 

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Hundarnas hund

Lotta

Lassie, Air Buddies, Milou, Benji, Lady, Lufsen, Toto, Snobben…. Listan över hundar i populärkulturen kan göras lång. Nu vill vi höra vilken hund som är din favorit och den klarast lysande hundstjärnan på himlen.

Lämna ditt svar i kommentarerna nedan, på din blogg eller i sociala medier. Glöm inte att lämna länk och/eller tagga Kulturkollo så att vi hittar ditt inlägg.

Kategorier
Evenemangskoll Sakprosakoll

Historiska hundar – en perfekt gåva till hundälskaren

Jag och hundar alltså. Ingen kärlek alls om jag ska vara ärlig men kanske beror det på att jag vuxit upp med en mamma som inte gillade hundar och att jag som liten blev rejält hundbiten. Nåja, under min pappas sista tid så blev vi extraföräldrar till hans hundar och visst kunde till och med jag inse charmen med en lekfull, vaken och lättlärd border collie.

Om jag nu inte är såld på hundar så är jag alla dagar i veckan såld på historia så Mats Carlboms fina presentbok om Historiska hundar blev perfekt läsning. Undertiteln är – Hur människans bästa vän har påverkat världen – och när jag läser de 22 kapitlen så är det något som verkligen slår mig. Hundar har haft sin nos med i många historiska förlopp! Carlbom har, på ett smart och underhållande sätt, utgått från hundarna och skapat bok som förvisso handlar om kungar, krig, kyrkans inflytande, tekniska landvinningar och  upptäckter men också om konst, film och fonografen.

Det här är en bok som gör nedslag i historien och med sina fina illustrationer så kan man bläddra i den och läsa det kapitel som lockar eller heLt enkelt göra som jag gjorde. Sluka hela i en munsbit och sedan ha en stor arsenal kunskap och kuriosa som kan fylla vilken fikastund som helst. Tänk jag läste … Visste du att …

Mina favoritkapitel i boken var många, det är ett charmigt och spännande urval av hundar som det berättas om. Visst är kändishundar som Lajka intressant att återse men kanske ändå att berättelsen om Judy som föds på en kennel i Kina, blir skeppshund i engelska flottan under det andra världskriget, blir krigsfånge och som till slut dör i Tanzania, hela sitt liv trogen sin husse Frank, är den som riktigt stannar kvar. Lättläst och engagerat berättar Mats Carlbom om hundar av alla de sorter som som gemensam nämnare har att de levt ett extraordinärt hundliv. Anse er tipsade inför julklappsinköpen. Fem voff av fem möjliga blir mitt betyg!

Tack till Bokförlaget Langenskiölds för recensionsexemplaret.

På promenad i min barndoms trakter med Lucky.

 

 

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Människans bästa vän

Lotta

Hundar, hundar, hundar… ja det är min besatthet sedan i somras då fina lilla Disa (på bilden) flyttade in hos oss. Så därför kändes en hundvecka som det självklara valet när det var min tur att välja tema för en vecka. Det blir alltså hundar för hela slanten.

Traditionellt sett kopplar man nog ihop bokälskare, bokbloggare, bibliotekarier etc, med katter. Introverta bokläsare föredrar introverta katter? Att tvingas upp ur sin läsfåtölj och lägga boken åt sidan för en hundpromenad, nej jag förstår att det inte varit en hit historiskt sett. Men med ljudböckernas och streamingtjänsternas intåg så har helt nya möjligheter öppnat sig. Man kan promenera hund utan att lämna boken hemma! Kanske vi står inför en helt ny revolution nu? Fler och fler bokälskare väljer hund?

Hund eller katt, ja där går ju åsikterna isär, antingen är man team hund eller team katt. Eftersom vi i team hund är i minoritet här så ser jag det som min plikt att missionera för hundägarskapet. Om man vill ha ett djur som älskar en, då är det hund som gäller. Det är till och med vetenskapligt bevisat att hundar älskar sin ägare mer än katter. Man har mätt oxytocinhalten (det så kallade kärlekshormonet) hos både katter och hundar efter att de lekt med sina ägare. Hormonet ökade med i genomsnitt 57,2% hos hundar, men endast med 12% hos katter. Tänk er att gå omkring och vara älskad hela tiden? Så är livet för oss hundägare.

Hundar ger dig massor med nya vänner. Jag har aldrig varit med om att så många tanter, farbröder och barn pratat med mig under mina promenader förut, men nu när jag har en gullig och glad hund med mig så vill alla stanna och prata. För att inte tala om det nya syster/broderskapet som inrättats med andra hundägare. Det är lite som lastbilschaffisar som tutar åt varandra – alla hundägare säger hej. Eventuellt skulle samma kunna gälla för kattägare om de tar med sina kissemissar på promenad, men det är nog inte alltför vanligt. Man umgås ensam hemma, med sin katt, utan andra katter eller mänskliga kontakter. (Att lajka varandras kattbilder på insta räknas inte.)

Är man hundägare håller man sig frisk. Kanske blir det naturligt så eftersom man rör på sig mer. Men det handlar om mer än bara fysiska hälsan, man mår bättre mentalt också. Det finns många studier som visar att hundägare känner sig tryggare, gladare, och mindre deprimerade. Eventuellt kan man säga delvis samma sak om kattägare. Att kela med ett djur minskar stressen och får en att må bra. Men – katter är knappast lika exceptionellt bra för den mentala hälsan som hundar. Hur mycket vanligare är inte frasen “crazy cat lady” än “crazy dog lady”? Just saying.

Och hundar är ju smartare än katter. Ta bara bordercollien Chaser som lärt sig över tusen ord. Han kan skilja på 1022 leksaker och hämta dem. Imponerande! Nu finns det säkert kattägare som hävdar motsatsen, att katter är mycket smartare än hundar därför att [insert påstående här], men ni får gärna bevisa katternas överlägsenhet med motsvarande länk till en katt som kan skilja på tusen olika saker.

Ni som är hund- eller kattägare kan gärna göra det här testet med er hårboll och skriva poäng i kommentarsfältet. Min hund fick 10. Intelligent, men ingen Einstein. Men jag lovar att om jag tränar och testar igen på fredag kommer hon att få högsta poäng.