Etikett: Hundar

Känner du till att det finns bokhundar? Alltså hundar med husse/matte som kallas bokhundsförare, och där bägge tillsammans har gått en bokhundsutbildning? En bokhund är alltså en hund som är tränad att bli högläst för, och de som läser för dem är barn som av olika anledningar har det lite trögt med läsningen. När de läser högt för en kravlöst lyssnande hund (som ju inte själv kan läsa, så barnet är hur långsamt det än går den av de två som är bäst på det här) är tanken att stressen kring lässituationen ska minska – plus förstås det att läsningen efter ett antal bokhundsträffar kommer att associeras med något bra och mysigt och något att se fram emot.

I USA och England finns organisationen R.E.A.D. (Reading Education Assistance Dogs), som är volontärer med egna hundar. I Sverige finns det anställda bokhundar på en rad skolor, ett forskningsprojekt som heter Bokhunden och Astrid Lindgren, och en bokhundsutbildning.

I boken Bokhunden – och en eller annan läshund berättar ett antal bokhundsförare om sina bokhundar och barn de mött – jag klipper lite ur Max Elneruds kapitel om bokhunden Teodora:

”Flertalet av de elever som läst för Teodora har precis knäckt läskoden och varit i den ljudande fasen. Avkodningen har för flera av eleverna varit så krävande att de i början inte alls kunnat fokusera på innehållet i texten. Således har de till exempel inte märkt när de läst fel utan bara fortsatt att ”mekaniskt” läsa vidare. För många av eleverna är det först när de fått börja läsa för Teodora som läsningen blivit positivt laddad. I stället för ett måste som ska avklaras (som den ordinarie lästräningen) är bokhundsläsningen något som de ser fram emot hela veckan (och i vissa fall även hela helgen)! Även om det såklart även kan vara ansträngande att läsa för Teodora övervägs det av kicken de får av att umgås med henne.

Utvecklingen som eleverna gjort under sina sju lästillfällen vardera har varit häftig att följa; från att ha orkat med i genomsnitt 5 minuters läsning (motsvarande ungefär en sida i en lättläst bok) har vi successivt ökat upp till 20 minuters läsning och på denna tid har de flesta hunnit läsa ut en hel bok! Från att ha läst mekaniskt har samtliga elever efter några lästillfällen börjat reflektera över texten, skratta på de roliga ställena och märkt när de läst fel. Jag har också kunnat ställa frågor om texten och få igång små boksamtal. I och med att läsförmågan och självförtroendet förbättras ökar också deras inre motivation till läsning eftersom de får ut mer av innehållet. Bokhunden är på detta vis en yttre motivation till läsning som ger förutsättning för en inre läsmotivation.”

(”Projektet Bokhunden i Trosa kommun” av Max Elnerud, i Bokhunden – och en eller annan läshund, s 111-112)

Jag lånade den här boken för att få lite inspiration till att skriva om bokhundar (och läshundar som de kallas ibland), och skulle bläddra lite i den tänkte jag. Nu har jag slukat hela, och är sååå imponerad och fascinerad. Vilken himla bra grej! Jag är också mer än lovligt sugen på att själv äntligen ta tag i det där med att kanske köpa hund, och i så fall med den väldigt lockande baktanken att kanske utbilda den till bokhund och mig själv till bokhundsförare. Bokhundsförarna, som under utbildningen förutom att lära sin hund att lyssna på högläsande barn också får lära sig mer om barnlitteratur, läsinlärning och litteraturpedagogik, bör nämligen redan vara bibliotekarier eller lärare. Jag är ju barnbibliotekarie, och skolbibliotekarie, och barnlitteraturälskare och… vad väntar jag på, egentligen?! (att oäkte maken avger skriftligt löfte på att han tar alla de morgontidiga kissepromenaderna med hundstackarn, kanske?)

 

Vill du läsa mer om bokhundar? Här kan du läsa om projektet Bokhunden och Astrid Lindgren.

Och så finns det förstås massvis att läsa i den här boken – varning dock för att du blir som jag och vill bli hundägare och bokhundsförare bums.

Bokhunden – och en eller annan läshund
red. Helene Ehriander
BTJ Förlag 2016

 

 

 

 

 

 

Bild: Pxhere (CC0 public domain)

Hundar, hundar, hundar… ja det är min besatthet sedan i somras då fina lilla Disa (på bilden) flyttade in hos oss. Så därför kändes en hundvecka som det självklara valet när det var min tur att välja tema för en vecka. Det blir alltså hundar för hela slanten.

Traditionellt sett kopplar man nog ihop bokälskare, bokbloggare, bibliotekarier etc, med katter. Introverta bokläsare föredrar introverta katter? Att tvingas upp ur sin läsfåtölj och lägga boken åt sidan för en hundpromenad, nej jag förstår att det inte varit en hit historiskt sett. Men med ljudböckernas och streamingtjänsternas intåg så har helt nya möjligheter öppnat sig. Man kan promenera hund utan att lämna boken hemma! Kanske vi står inför en helt ny revolution nu? Fler och fler bokälskare väljer hund?

Hund eller katt, ja där går ju åsikterna isär, antingen är man team hund eller team katt. Eftersom vi i team hund är i minoritet här så ser jag det som min plikt att missionera för hundägarskapet. Om man vill ha ett djur som älskar en, då är det hund som gäller. Det är till och med vetenskapligt bevisat att hundar älskar sin ägare mer än katter. Man har mätt oxytocinhalten (det så kallade kärlekshormonet) hos både katter och hundar efter att de lekt med sina ägare. Hormonet ökade med i genomsnitt 57,2% hos hundar, men endast med 12% hos katter. Tänk er att gå omkring och vara älskad hela tiden? Så är livet för oss hundägare.

Hundar ger dig massor med nya vänner. Jag har aldrig varit med om att så många tanter, farbröder och barn pratat med mig under mina promenader förut, men nu när jag har en gullig och glad hund med mig så vill alla stanna och prata. För att inte tala om det nya syster/broderskapet som inrättats med andra hundägare. Det är lite som lastbilschaffisar som tutar åt varandra – alla hundägare säger hej. Eventuellt skulle samma kunna gälla för kattägare om de tar med sina kissemissar på promenad, men det är nog inte alltför vanligt. Man umgås ensam hemma, med sin katt, utan andra katter eller mänskliga kontakter. (Att lajka varandras kattbilder på insta räknas inte.)

Är man hundägare håller man sig frisk. Kanske blir det naturligt så eftersom man rör på sig mer. Men det handlar om mer än bara fysiska hälsan, man mår bättre mentalt också. Det finns många studier som visar att hundägare känner sig tryggare, gladare, och mindre deprimerade. Eventuellt kan man säga delvis samma sak om kattägare. Att kela med ett djur minskar stressen och får en att må bra. Men – katter är knappast lika exceptionellt bra för den mentala hälsan som hundar. Hur mycket vanligare är inte frasen ”crazy cat lady” än ”crazy dog lady”? Just saying.

Och hundar är ju smartare än katter. Ta bara bordercollien Chaser som lärt sig över tusen ord. Han kan skilja på 1022 leksaker och hämta dem. Imponerande! Nu finns det säkert kattägare som hävdar motsatsen, att katter är mycket smartare än hundar därför att [insert påstående här], men ni får gärna bevisa katternas överlägsenhet med motsvarande länk till en katt som kan skilja på tusen olika saker.

Ni som är hund- eller kattägare kan gärna göra det här testet med er hårboll och skriva poäng i kommentarsfältet. Min hund fick 10. Intelligent, men ingen Einstein. Men jag lovar att om jag tränar och testar igen på fredag kommer hon att få högsta poäng.