Etikett: Vårlängtan

Igår var det vårdagjämning, så nu är våren här officiellt. Mycket kan sägas om den här våren och vi vet ännu inte hur den kommer att te sig framöver. Men igår åt jag av lunch på en uteservering och gladde mig åt av att se massorna av scilla färga Lunds gräsmattor blå. Visst finns det många saker att oroa sig för, men just nu i denna stund tänker låta bli att göra just det och istället bara njuta en liten stund.

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Little darling, it’s been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it’s been here

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it’s been here

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Bild: pexels.com

Jodå, ljuset är på väg tillbaka, värmen och livet också. Men energin har kanske inte återkommit så där himla mycket än. Eller alls. Vissa dagar känns det som att minsta motgång är fullständigt omöjlig, och att det enda sättet att hantera livet är med hjälp av ostbågar och filt. Vilket inte riktigt funkar när telefonens alarm trumpetar igång vid 05.30 vareviga jämra vardag… eller inte heller är bästa metoden att bocka av saker på måste-göra-listan, den alltid närvarande.

Vårtrötthet, alltså. Hur hanterar man den? Om det nu inte är praktiskt genomförbart med enbart godis och soffliggande? Mer solljus! Ja, såklart, men det dröjer ju ett tag till. Mer frisk luft! Ut och rör på dig! Jodå, säkert, men om det nu är stressigt på jobbet och man inte hinner gå ut på ens den där lunchpromenaden som ska vara så himla energigivande? Sov 8 timmar! Visst. Borde jag ju. Gör jag ju inte. Ät mer Nyttig mat variant A/Nyttig mat variant B/Nyttig mat variant C! Jaaaa, jag veeeet. Men orka vara kreativ eller ordentlig i köket just nu, liksom. Blöh.

Men plötsligt spelas den där låten på radion man blir så himla glad av. Eller så ser man om den där favoritfilmen och det känns bra. Eller läser en bok som helt plötsligt ger det där otroliga lässuget att man inte kan sluta läsa (för tappad lässug hör också till hela trött-trött-trött-bilden).

Här är några sådana motgifter mot vårtrötthet:

4 helt humörhöjande låtar:

4 läs-sugs-höjande böcker:

4 må-åh-så-bra-filmer:

Bild: Pixabay

Virusvåren 2020. Eller det kanske blir virusåret 2020, när vi så småningom tittar i backspegeln. Jag har svårt att fokusera på något annat än VIRUS för tillfället. 

Det finns en del av mig som går igång stenhårt på olika typer av katastrofer eller tragedier, och jag kan bli som besatt när det gäller att hålla mig informerad. Den journalistiska och krishanterade delen av mig börjar jobba för högtryck. Information är det viktigaste som finns. Fakta och statistik blandas med ögonvittnesrapporter och domedagsförespråkande. Jag drivs inte av rädsla utan av nyfikenhet och fascination, en hunger. Så det här virusutbrottet fungerar som en chipspåse för mig, jag vill bara ha mer och mer.

Viruset lockar och skrämmer. Men det läskigaste är inte själva viruset i sig, utan hur vissa människor tänker och agerar. Och hur det påverkar samhället och får stora konsekvenser i flera led. Fjärilseffekten som blir en orkan.

Läser böcker, det gör jag knappt längre. Läser virusrapporter från världens alla hörn gör jag däremot på ett närmast osunt sätt. Jag varken kan eller vill ta mig ur virusträsket just nu. Jag är fast. I ett led att försöka bryta virusfixeringen vände jag mig till Netflix – och hittade Pandemi. En dokumentärserie om virusbekämpning, passande eller opassande nog. Fler virusfilmer och serier som går att streama hittar du här.

Medan paniken sprider sig i samhället där jag befinner mig och INGEN verkar kunna prata om något annat än corona så lutar jag mig tillbaka en smula och uppmanar till källkritik. Jag. Som normalt kan ligga vaken nätterna igenom av oro för allt möjligt, jag känner mig för en gångs skull ganska lugn. Keep calm and have a cup of tea. Däremot oroar jag mig ganska mycket för hur snabbt panik kan spridas. Coronaviruset finns på riktigt, till skillnad från mördarclowner eller spöken på internet, men barn som gråter av rädsla över att de kanske ska dö gör mig verkligt ledsen. Tro inte på rykten, ta reda på saker själv. Andas, ta det lugnt prata med en vuxen. Det finns verkligen ingenting annat folk kan prata om i min bubbla.

Våren för mig har visserligen börjat förknippas med förkylningar och andra sjukor men den är fortfarande mer spirande blomster, konst och kultur än elände. Min absolut bästa och mest älskade tavla hänger på Uffizierna i Florens och heter till och med Primavera (våren) och är målad av Botticelli. Om ni får chans att se den någon gång så ta den, för allt i världen. Den är magnifik. Och enorm. Det kryllar av växtlighet och då Botticelli var Florens-baserad så ska blommorna främst vara tagna från omgivningarna där. Det finns många symboler i tavlan och man kan gotta ner sig i historiken kring den om man vill men framför allt är den slående vacker. På Uffizierna hänger även den mer berömda “Venus födelse” men jag tycker personligen att Primavera är den mest storslagna av dem två.

Som med alla stora konstnärer ska man antingen undvika att googla honom eller också separera konstnär och konstverk. Botticelli var djupt religiös och beundrade Savonarola (ni vet, den tokige munken) så man hade förmodligen inte velat ha hem honom på middag om han hade levt idag. Hans tavlor är däremot fantastiska så tur att han levde då och inte nu. Vilken föredrar ni? Vad tycker ni om Botticellis tavlor?