Kategorier
Kulturkoll

Here comes the sun

linje-ulrica

Igår var det vårdagjämning, så nu är våren här officiellt. Mycket kan sägas om den här våren och vi vet ännu inte hur den kommer att te sig framöver. Men igår åt jag av lunch på en uteservering och gladde mig åt av att se massorna av scilla färga Lunds gräsmattor blå. Visst finns det många saker att oroa sig för, men just nu i denna stund tänker låta bli att göra just det och istället bara njuta en liten stund.

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Little darling, it’s been a long cold lonely winter
Little darling, it feels like years since it’s been here

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Little darling, the smiles returning to the faces
Little darling, it seems like years since it’s been here

Here comes the sun, here comes the sun
And I say it’s all right

Bild: pexels.com

Kategorier
Kulturkoll

3 x 4 medel mot vårtrötthet

carolina-top

Jodå, ljuset är på väg tillbaka, värmen och livet också. Men energin har kanske inte återkommit så där himla mycket än. Eller alls. Vissa dagar känns det som att minsta motgång är fullständigt omöjlig, och att det enda sättet att hantera livet är med hjälp av ostbågar och filt. Vilket inte riktigt funkar när telefonens alarm trumpetar igång vid 05.30 vareviga jämra vardag… eller inte heller är bästa metoden att bocka av saker på måste-göra-listan, den alltid närvarande.

Vårtrötthet, alltså. Hur hanterar man den? Om det nu inte är praktiskt genomförbart med enbart godis och soffliggande? Mer solljus! Ja, såklart, men det dröjer ju ett tag till. Mer frisk luft! Ut och rör på dig! Jodå, säkert, men om det nu är stressigt på jobbet och man inte hinner gå ut på ens den där lunchpromenaden som ska vara så himla energigivande? Sov 8 timmar! Visst. Borde jag ju. Gör jag ju inte. Ät mer Nyttig mat variant A/Nyttig mat variant B/Nyttig mat variant C! Jaaaa, jag veeeet. Men orka vara kreativ eller ordentlig i köket just nu, liksom. Blöh.

Men plötsligt spelas den där låten på radion man blir så himla glad av. Eller så ser man om den där favoritfilmen och det känns bra. Eller läser en bok som helt plötsligt ger det där otroliga lässuget att man inte kan sluta läsa (för tappad lässug hör också till hela trött-trött-trött-bilden).

Här är några sådana motgifter mot vårtrötthet:

4 helt humörhöjande låtar:

4 läs-sugs-höjande böcker:

4 må-åh-så-bra-filmer:

 

Bild: Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Fler böcker att se fram emot

helena-top

Kort, kärnfullt och illustrativt (nåja!) blir dagens inlägg då undertecknad snörvlar, nyser och hostar ikapp med alla andra just nu. För drygt en vecka sedan skrev jag ett inlägg om fem författare – som jag läst – som släpper nytt under våren. Snubblade över fem till som jag ser fram emot att läsa:

Bild: Wikimedia Commons

Kategorier
Barnbokskoll

Sov du lilla videung

Linda
“Du ska svettas in våren” brukar det heta och visst är det lätt att tro att våren har kommit bara för att vi skymtar solen ibland, en sol som faktiskt värmer. Vi behöver dock tänka på att det ännu är vinter och att videungen bör sova vidare. En och annan tufsig tussilago har jag däremot sett. För övrigt är Videvisan av Zacharias Topelius som publicerades första gången 1869 i barntidningen Trollsländan, en av mina absoluta vårfavoriter.

En annan favorit bland vårvisor är Blåsippan ute i backarna står av Alice Tegnér. Även där finns rådet att vänta med att slänga av sig kläderna i den visserligen värmande vårsolen. Mor berättar för barnen att det inte är lämpligt att ta av strumpor och skor ännu, trots att blåsippan inte har “varken skor eller strumpor på”. Nu är det ju inte bara Alice Tegnér som står bakom den kända barnvisan, även om det ofta är hon som sammanknippas med den. Texten är nämligen skriven av Anna Maria Roos som också stod bakom de kända läseböckerna Sörgården (1912) och I Önnemo (1917). Båda dessa böcker stod i min mormors bokhylla och tillhör mina absoluta barndomsfavoriter.

När visan om blåsipporna illustrerades var det Elsa Beskow som gjorde det. Även hon blev senare känd för en läsebok, nämligen Vill du läsa? vars första del gavs ut 1935. Hon gjorde illustrationer till flera av Alice Tegnérs visor och i boken Blåsippor, videungar och sockerbagare finns många av deras verk samlade. Blåsipporna dyker också upp i berättelsen om tant Grön, tant Brun och tand Gredelin och på bilden ovan syns tant Grön plocka blåsippor tillsammans med Petter och Lotta. Här på västkusten är blåsippor fridlysta och jag har därför aldrig plockat några. Vackra är de defintivt, men kanske vackrast av allt där de står i backen och “niger och säger att nu är det vår”.

Vilka vårvisor tillhör dina favoriter?

Kategorier
Kulturkoll

Virusvåren

Lotta

Virusvåren 2020. Eller det kanske blir virusåret 2020, när vi så småningom tittar i backspegeln. Jag har svårt att fokusera på något annat än VIRUS för tillfället. 

Det finns en del av mig som går igång stenhårt på olika typer av katastrofer eller tragedier, och jag kan bli som besatt när det gäller att hålla mig informerad. Den journalistiska och krishanterade delen av mig börjar jobba för högtryck. Information är det viktigaste som finns. Fakta och statistik blandas med ögonvittnesrapporter och domedagsförespråkande. Jag drivs inte av rädsla utan av nyfikenhet och fascination, en hunger. Så det här virusutbrottet fungerar som en chipspåse för mig, jag vill bara ha mer och mer.

Viruset lockar och skrämmer. Men det läskigaste är inte själva viruset i sig, utan hur vissa människor tänker och agerar. Och hur det påverkar samhället och får stora konsekvenser i flera led. Fjärilseffekten som blir en orkan.

Läser böcker, det gör jag knappt längre. Läser virusrapporter från världens alla hörn gör jag däremot på ett närmast osunt sätt. Jag varken kan eller vill ta mig ur virusträsket just nu. Jag är fast. I ett led att försöka bryta virusfixeringen vände jag mig till Netflix – och hittade Pandemi. En dokumentärserie om virusbekämpning, passande eller opassande nog. Fler virusfilmer och serier som går att streama hittar du här.

Kategorier
Kulturkoll

Primavera

Medan paniken sprider sig i samhället där jag befinner mig och INGEN verkar kunna prata om något annat än corona så lutar jag mig tillbaka en smula och uppmanar till källkritik. Jag. Som normalt kan ligga vaken nätterna igenom av oro för allt möjligt, jag känner mig för en gångs skull ganska lugn. Keep calm and have a cup of tea. Däremot oroar jag mig ganska mycket för hur snabbt panik kan spridas. Coronaviruset finns på riktigt, till skillnad från mördarclowner eller spöken på internet, men barn som gråter av rädsla över att de kanske ska dö gör mig verkligt ledsen. Tro inte på rykten, ta reda på saker själv. Andas, ta det lugnt prata med en vuxen. Det finns verkligen ingenting annat folk kan prata om i min bubbla.

Våren för mig har visserligen börjat förknippas med förkylningar och andra sjukor men den är fortfarande mer spirande blomster, konst och kultur än elände. Min absolut bästa och mest älskade tavla hänger på Uffizierna i Florens och heter till och med Primavera (våren) och är målad av Botticelli. Om ni får chans att se den någon gång så ta den, för allt i världen. Den är magnifik. Och enorm. Det kryllar av växtlighet och då Botticelli var Florens-baserad så ska blommorna främst vara tagna från omgivningarna där. Det finns många symboler i tavlan och man kan gotta ner sig i historiken kring den om man vill men framför allt är den slående vacker. På Uffizierna hänger även den mer berömda “Venus födelse” men jag tycker personligen att Primavera är den mest storslagna av dem två.

Som med alla stora konstnärer ska man antingen undvika att googla honom eller också separera konstnär och konstverk. Botticelli var djupt religiös och beundrade Savonarola (ni vet, den tokige munken) så man hade förmodligen inte velat ha hem honom på middag om han hade levt idag. Hans tavlor är däremot fantastiska så tur att han levde då och inte nu. Vilken föredrar ni? Vad tycker ni om Botticellis tavlor?

Kategorier
Romankoll

Speglarna och ljuset

helena-top
Under senvåren 2019 stod det klart att våren 2020 skulle bli synnerligen speciell och att den skulle komma att ägnas åt tillbedjan av två storheter – Hilary Mantel och hennes avslutande bok i trilogin om Thomas Cromwell.

Jag har ägnat tid varje dag sen nyår (eller ok då, sen jag läste ut För in de döda sommaren 2012) åt att tänka på den här boken, The Mirror and the light, och jag har längtat! Jag har läst om de föregående delarna i serien och återigen förundrats över hur bra de faktiskt är. Förra veckan släpptes boken och eftersom jag inte bor bredvid en välsorterad bokhandel tvingades jag beställa boken, och inte fick jag förhandsbeställa heller så jag väntar fortfarande. Och väntar och väntar och längtar.

Ett vet jag säkert och det är att den här boken är tjock, närmare 1000 sidor tjock och alltså ”tappa på näsan så det uppstår blodvite vid sängläsning”-tung. ”Räcker flera månader även om jag umgås med den hela tiden”-tjock. Lyckan!

Ja, som så. Jag vet att jag är smått rubbad, men ni måste faktisk ge mig det här. Inga andra böcker har gett mig så mycket som Wolf hall och Bring up the bodies och nu har jag väntat i åtta år på en avslutning (som jag inte vill ska komma). Jag har rest till Stratford för att se en scenuppsättning av Wolf hall, jag har importerat tv-serien på dvd. Jag väljer att se min passion som något positivt och nu får jag gå upp i den igen, länge, 912 sidor länge. Det där vårpirret i magen har infunnit sig. Snart struntar jag fullständigt i om all vinterns snö som inte fallit anfaller, jag är ändå inte här, jag är där och då. Om bara det där bokpaketet kommer…

Kategorier
Kulturkoll

På en liten bistro i Paris…

Lotta

…hade jag kanske suttit nu, om det inte vore för det nedrans coronaviruset. Damn you virus!

Här sitter jag istället, i snömodden, utan croissanter, smått bitter, och roar mig med att lyssna till Frankrikes bidrag till årets Eurovision (åh, tänk om Eurovision också blir inställt. Hjälp!).

Roar mig var för övrigt fel ord. Mindre rolig låt kan man knappast hitta. Extra tråkigt med språkbytet från franska till engelska när refrängen kommer – det gick från generisk tråkballad till supergenerisk supertråkballad. Svenska låtskrivare i form av Thomas G:son och Peter Boström, men det är inte någon ny Euphoria inte. Och texten är skriven av John Lundvik, Amir, Léa Ivanne och Tom Leeb själv.

Nä blä, det här duger inte, jag får bunkra upp med franskt vin och franska ostar för att höja humöret och bota bitterheten.

https://www.youtube.com/watch?v=D02Xlo_LfRU

 

Kategorier
Romankoll

Den stora vårtröttheten

linje-ulrica

Visst är det härligt att ljuset har kommit tillbaka och att vårblommorna blir allt fler, men så här års brukar också den stora vårtröttheten rulla in. De känns lite ironiskt att man borde känna sig piggare, men absolut inte är det. Och inte nog med det, snart snor sommartidsomställningen en hel timmes nattsömn från oss. Inte snällt!

Jag gör mitt bästa för att pigga upp mig, till exempel genom att handla drivor av tulpaner. I övrigt består kuren av att försöka komma ut på minst 30 minuters promenad i dagsljus varje dag och att läsa massor av feel good-böcker. Nyligen grät jag ögonen ur mig åt En halv värld bort av Mike Gayle, mysläste Som en öppen bok av Sara Molin och kände med Keiko i Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata.

Jag kollar också på massor av tramsiga Netflix-serier. Just nu är det Goda Nyheter och Gentrified som går varma.

Men jag behöver era bästa tips på uppiggande böcker och serie för att klara resten av mars. Snälla, dela med er i kommentarerna!

Bild: pexels.com

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Två rymdiga vårlängt

carolina-top

Det är likadant varje år så här dags på året – hela mitt väsen fylls av längtan efter allt det som ska komma. Ljuset är på väg tillbaka (ja!!), fåglarna börjar lite försiktigt öva upp sig inför konserttiden, marken ser död och smutsig ut men under den så gror det, vaknar, sträcker på sig… och jag längtar. Efter att kunna ge mig ut på löptur i skogen efter jobbet, att kunna ta en kvällspromenad i sol, att ge mig ut på lyssna-på-näktergalen-turer så där i slutet på maj, att sätta mig på trappan till huset i förmiddagssolen med en kopp kaffe utan att frysa ihjäl, att stå och vara varm i ansiktet och på framsidan och kall på baksidan när jag står vid valborgselden, att se forsythians smällgula fantastiskhet lysa upp en kort tid, för att inte tala om de galna dagar när körsbärsträden blommar och hela instagram blir rosa. Att sova med öppet fönster och vakna till koltrasten. Att plantera penséer. Att lägga mig i vitsippor. Att…. ja, jag längtar….! Och snart, alldeles snart, nästan nu, är det dags för allt det där.

Men inte bara det! Jag har två boksläpp att längta efter också! Och bägge har med rymden att göra, och bägge kommer nu i vår:

Mitt första rymdlängt kommer i slutet på mars, och är en ny barnboksserie jag är väldigt nyfiken på: Imperiets arvingar. Den är skriven av Oskar Källner och illustrerad av Karl Johnsson, och vad jag förstår vill man att detta ska vara nya PAX-serien – fast i rymden. Syskonen Alice och Elias ska dra ut i Lunsen-skogen utanför Uppsala i jakt på mamma som försvunnit, och där träffa på något helt annat. (Och förresten? I sommar? Då ska jag också till den där Lunsenskogen, eftersom årets upplaga av O-ringen, mitt mesta och roligaste sommar-måste, går i Uppsala. Och jag längtar till det också.)

Både del 1 och 2 släpps samtidigt, och heter Bortförda och Järnrosen:

Mitt andra rymdlängt kommer i maj, och är femte boken om en viss AI som kallar sig själv “Murderbot”. En någon som allra helst skulle vilja ägna alla dygnets timmar åt att läsa böcker och kolla på nedladdade filmer och serier, men som hela tiden blir indragen i människornas business, och som hela, hela tiden måste rädda de där människorna som ständigt måste försätta sig själv i farliga situationer. Murderbot har det lite jobbigt med det sociala. Relationer, känslor och sånt där. Trivs alldeles utmärkt i sitt eget sällskap (och det är helt OK om det bara är en trång låda, eftersom dess kropp mestadels består av maskindelar). Men nähädå. Murderbot får inte vara ifred, Murderbot får medla, spana, kontrollera samt vid behov skjuta (har praktiska missiler inbyggda i underarmarna).

Femte “boken” är att ta i – de fyra delar som kommit hittills i serien The Murderbot Diaries (av Martha Wells) har varit långa noveller. Del 5, Network Effect, är en fullängdsroman, men egentligen är det då den första “boken” och de andra har varit “novellas”. Well. Jag har haft väldigt trevligt på vägen, i alla fall, läste alla fyra på bara några dagar i vintras och sedan har det varit, och är, lång väntan till maj.

 

Bild: Pleiades, Wikimedia