13 avsnitt och 13 skäl varför

Linda
I somras på Crimetime Gotland diskuterades nya krim- och dramatrender och en trend som lyftes fram var att göra tv-serier istället för filmatiseringar av böcker. Tidigare i veckan har Helena skrivit om de två tv-serier som baserats på Margaret Atwoods böcker och nu är det min tur att berätta om serien som jag ägnat de senaste veckorna åt. I små portioner ska tilläggas. Inte för att den är dålig eller tråkig, utan för att den väcker så många känslor att jag behöver pauser för att det inte ska rinna över. 

Jag talar om Netflixs egenproducerade serie 13 reasons why, baserad på boken med samma namn skriver av Jay Asher. En bok som nu självklart går att köpa med ett omslag från tv-serien. Jag hatar sådana omslag, men se det är en helt annan historia. Oavsett omslag älskade jag innehållet då jag läste boken våren 2011. Asher berättar om ett självmord och låter Hannah, den som nu är död berätta orsakerna till varför hon valde att ta livet av sig. Hon spelar in 13 sidor på gamla kasettband och ger dem till 13 personer som på olika sätt orsakat hennes lidande.

Vi får också träffa Clay, en ganska vanlig amerikansk kille. Han går på High School, pluggar mer än han festar och jobbar extra på en biograf. Det är där han lär känna Hannah som han också är förälskad i utan att direkt våga visa det. Det är medan han lyssnar på banden på en lånad freestyle som vi får ta del av Hannahs berättelse. Samtidigt får vi också lära känna de personer som dyker upp på banden och följa dem både i nutid och medan Hannah fortfarande levde.

Boken är fantastiskt och jag var lite orolig innan jag började titta på tv-serien. Risken att jag skulle bli besviken var stor. Redan efter ett halvt avsnitt visste jag att jag inte hade någonting att oroa mig över. Det här skulle bli en stark tv-upplevelse. Mycket beroende på den fantastiska castingen. Dylan Minnette som spelar Clay är helt fantastisk och jag tycker mycket om Katherine Langford som spelar Hannah. Ibland gör det lite ont att Clay är så tafatt och inte vågar berätta för Hannah vad han känner. När det sedan är för sent gör det nästan lika ont i mig som i honom. Mest av allt vill jag bara krama Hannah och säga att allt ska bli bra, men frågan är om någon kan hindra en annan människa från att avsluta sitt liv. Jag vill hoppas att det är så, men ibland undrar jag verkligen. Det är så många på ytan små saker som bildar en grym helhet och det gäller att upptäcka den.

Det som är skönt när en bok blir tv-serie istället för film är att få saker behöver tas bort. Faktiskt upplever jag istället att vissa perspektiv, som föräldrarnas, utvecklats eller så handlar det helt enkelt om att jag har större barn nu och verkligen kan identifiera mig med såväl Hannas, som Clays föräldrar. Hannahs som självklart är krossade och Clays som inte förrän efter ett bra tag får veta att han faktiskt kände Hannah. De försöker stötta honom och det känns bra att faktiskt få se ett föräldrapar som är ganska så normala. Det är inte ofta det händer. I alla fall inte på tv.

Jag rekommenderar verkligen första säsongen av 13 reasons why, men blir lite skeptisk till att det nu spelas in en ny säsong. Boken är slut och det här blir något annat. Där sparkar den konservativa delen av mig bakut. Ska du döpa en tv-serie efter en film kan du inte göra vad som helst. Det ska dock sägas att det här är en tv-serie som inte väjer för det obehagliga och den innehåller en del riktigt obehagliga scener. Det är ingenting jag skulle vilja att för unga ser och definitivt inte ensamma. Samtidigt tar den upp saker vi borde tala mer om, som mobbing, utsatthet, sexuellt utnyttjande och våld. Dessutom är självmord något som alldeles för många ser som enda utvägen. Jag hoppas mycket på #metoo och att den våg av obehagliga berättelser som sköljer över oss ska leda till att vi faktiskt börjar tala om destruktiva maktbeteenden. Jag oroas dock över att det ska handla om enskilda skithögar och inte om strukturer. De personer som utsätter Hannah på olika sätt gör de på de sätt de anser sig ha rätt till. Det handlar inte bara om sex, för det går att utöva makt på många fler sätt än så. Många av de saker Hannah utsattes för kan viftas bort som skämt. Saker som man får leva med. Problemet är bara att Hannah och många med henne bestämmer sig för att inte leva alls. Skulden och skammen blir för stor trots att det borde vara andra som känner den.

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 25 november, 2017

Kategori: Aktuellt, Kulturkoll

Visningar: 247

Taggar: , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *