Kategorier
Kulturkoll

Oxford, Inspector Morse och efterföljarna

linje-viktoria

Denna vecka på Kulturkollo handlar allting om gubbar. Farbröder, äldre herrar, män men framför allt som sagt, gubbar. Min egen favoritgubbe är egentligen min egen morfar, som jag än idag saknar något otroligt trots att det är många år sedan han gick bort.

Men nu är det ju rätt få som kände min morfar så om man kikar lite mer åt populärkulturen till så finns det framför allt en som jag ofta återkommer till. Inspector Morse, Kommissarie Morse på svenska, gestaltades briljant av John Thaw i TV-serien från 80- och 90-talet. Han är en sådan där tröstefigur som jag ofta plockar fram när jag behöver en farbror att håla i handen. Dessutom är han väl nästan så gubbig man kan vara. Introvert, självupptagen, öldrickande operaälskare med en gammaldags gentlemannarespekt för det andra könet. Inte alltid så modern men alltid med gott hjärta. En farbror som till stor del finner tröst i samma daterade intressen som jag, konst, poesi, musik och i motsats till mig även pussel och korsord. Å andra sidan gillar han kanske inte direkt deckare och nagellack… När jag går vilse återvänder jag ofta till Morse och blir påmind om att jag ju faktiskt också gillar sådant där och plockar fram någon gammal poesibok eller Allegris ”Miserere” på Spotify. Det är ett sätt att varva ner. En sävlig farbror som gör sitt jobb och det väl, men ändå lyckas vara ignorant om världen omkring honom. Oxford-miljöerna gör onekligen också sitt till för att förstärka stämningen i serien.

Oxford. Bildcred: FreeImages.com/Richard Wakefield
Storslagna miljöer i Oxford. Bildcred: FreeImages.com/Richard Wakefield

Böckerna har jag i ärlighetens namn aldrig riktigt fallit för men har samlat på mig några stycken och tänkte att jag ska ge dem en ny chans någon gång och se om jag bara behövde bli äldre och gubbigare själv. För som jag minns det så tyckte jag att han var rätt mycket träigare i litterär form än på TV. Då ska man tänka att senast jag försökte så var jag nog tonåring, vilket var ett tag sedan. Jag gillade Morse –TV-serien, redan då, men böckerna fastade aldrig.

Morse har hängt med i vått och torrt. I London har jag lyssnat på just det där stycket jag nämnde ovan. Efter min förlossning var det enda som gick på TV när jag låg på BB gamla repriser av Morse och husbyggarserien ”Grand Designs”. Jag tror också att han delvis är ansvarig för att jag så hett längtade efter att gå på utomhusopera i Italien, vilket också blev av för några år sedan, i Verona.

Lewis
Kevin Whately som Inspector Robert Lewis och Laurence Fox som Sergeant James Hathaway

Nu tittar jag på uppföljarna förstås. Inspector Lewis, där jag dock är mer förtjust i “nya” Morse än i Lewis, som var med i de tidigare avsnitten också. Nya Morse motsvaras av Sergeant Hathaway, en lite enstörig, vresig ung man som gärna gör sitt jobb och håller tyst om sitt förflutna inom kyrkan.

Endeavour
Shaun Evans som Endeavour i TV-serien med samma namn

En annan uppföljare är “Endeavour” som följer Morse tidiga karriär. Serien är visserligen ganska full av gubbar men Morse själv är ju ganska ung och snygg och ogubbig. Här skaffar han sig dock alla de där vanorna som sedan cementerar hans lite gubbiga personlighet. Det är också en serie jag verkligen gillar, mycket för att jag gillar folk som gör saker på sitt eget sätt utan att skryta och framhäva sig själva men som ändå klarar sig bra. Seriens namn bygger ju på Morse förnamn, något han outar mycket förläget i ett avsnitt i originalserien. Man kan ju onekligen förstå varför. Hur roligt är det att heta “strävan” eller ”företag”. Lite svårt att översätta är det allt, men hans föräldrar var kväkare och valde ett namn utifrån det. Det är också namnet på det skepp som James Cook seglade till Australien med på 1700-talet. En man som Morse pappa beundrade enormt en gång i tiden.

Är det någon mer som sett TV-serien Inspector Morse? Kanske mer än en, två eller tre gånger till och med?

Av Viktoria

Anglofil Harry Potternörd som gärna läser både bilderböcker, barnböcker och ungdomsböcker. Har förutom tre katter även en liten Pocketversion på 4 år och en Pixi på 1 år. Uppskattar konst, musik och litteratur och hjärtat klappar lite extra för Agatha Christie och Italien.

17 svar på ”Oxford, Inspector Morse och efterföljarna”

Min kärlek till Morse är inte lika oreserverad. Jag gillar hans vresighet, hans egenheter och självständiga tänkande. Men det är inte någon att hålla i handen. Hur ofta blir inte Lewis avsnäst eller överlägset behandlad. Morse blir vresigare ju mer han haltar, så han har väl ont. För mig finns det andra gubbar att hålla i handen om jag fick välja. Foyle i Foyle’s war och Strömstadskommissarien Per Oscarsson för att ta några duktiga mordlösare men ändå omtänksamma personer. Däremot skulle jag akta mig noga för kommissarierna i Midsummer – där hinner det inträffa alldeles för många mord innan mördaren grips. Alla har väl litterär förlaga men jag har liksom @kulturkollo samma lätt träiga upplevelse av att läsa om Morse.

Ja, jag har faktiskt läst en av Midsomer-böckerna och de ät väldigt olika serien. Mer… Burlesk, nästan. Foyle gillar jag också. Både de gamla och nya faktiskt.
Och jag tänker mig inte så fysiskt handhållande som mer en trygg serie att ta till, ibland, liksom.

Nej, jag har nog inte heller riktigt samma förhållande till Morse som du beskriver, trots att jag nog sett vartenda avsnitt av serien. Gillar den verkligen men Morse är en sådan där farbror som verkar behöva tröst snarare än kunna ge någon och dem har jag lite svårt för (tänk Mr Ramsey i Woolfs Mot fyren). Fast jag absolut älskar den nya serien Endeavour, i alla fall de första två säsongerna. Den senaste har jag inte hunnit se ännu.

Fast kan inte de där lite vresiga och operfekta personerna (tänk Vera t ex) som själva kan behöva en hand då och då, men ofta är rätt bra ändå, kan inte de vara lite trösterika att känna igen sig i? Lite antihjältar, apropå tidigare tema..

Jo, du har nog rätt är. Det är kanske därför Morse-serien är så trevlig att titta på. Morse är ju imperfekt och lättare att känna med än t.ex. Sherlock. Det är väl därför den senare så väl behöver sin Watson.

Absolut intressantare med person som inte är helt slätkammade och håller sig i en strikt PK-åsiktskorridor. Därför gillar jag Morse. Kanske är det fler en du Viktoria som vill ta dig an honom. Han är ju en kvinnornas man i serien. De faller som käglor. Trevliga, självständiga kvinnor – inga klängrankor. Jag gillar män som gillar sådana kvinnor. Det vittnar om stor inre stabilitet.

Härlig kurs och jag kan verkligen rekommendera Iain Pears “An Instance of the Fingerpost” som ingår i kurslitteraturen. Riktigt bra historisk pusseldeckare, i klass med Ecos “Rosens namn”.”Gaudy Night” och Morse är ju mer kända, kanske. Michael Innes kände jag inte till sedan tidigare, men att de inkluderat Guillermo Martinzes Oxford Murder förvånar mig. Har för mig att jag den var rätt kass, men jag kan ta miste på romanen och filmen. Den här kursen skulle jag vilja ge snarare än gå, som kanske märks.

Mrs B strålande idé. Ge kursen själv. I England har det blivit populärt med att ordna resor i författares fotspår eller där deras böcker utspelar sig vilket ofta ju är samma sak. Att göra en kurs i kombination med författarturism borde vara en hit. Problemet bara när man är utsocknes att det kanske inte är lika lätt att komma in på vissa ställen. Själv hamnade jag rakt in i en filminspelning (1700-tal) inne på ett universitets innergård hos det enda universitet i Oxford som tolererade turistgrupper enligt den engelska guiden. Kul kulturkrock med amerikaner i sneakers, vitpudrade skådespelerskor i 1700-tals kläder och frisyrer, en vaktmästare som jagade några turister som klev på gräsmattan i högklackat och en alldeles vansinnig filminspelningsansvarig som skrek åt oss att omedelbart lämna hans “set”. Förhoppningsvis får de som går kursen i Oxford lite bättre tillträde.

Det är ju till och med delvis ett avsnitt i just TV-serien Morse. Och mycket riktigt upptakten till ett mord. Dock utan filminspelning men med amerikanskt resesällskap och trötta reseledare och allt.=)

Annars låter det som att du skulle starta en bokcirkel, Mrs B! Oxford readers! Och sedan åka på gemensam bokresa! Vilken idé! Blir genast sugen!

Och så kan deltagarna bo på universiteten i Oxford som ställer upp med bed and breakfast under sommaren. Kolla universityrooms.com

Jag gillar verkligen alla tre serierna, men ursprungs-Morse är i en klass för sig. Får rysningar bara jag hör signaturmelodin. En av världens bästa deckarserier, enligt mig 🙂

Stängt för kommentering.