Alla goda ting är tre

Alla goda ting är tre säger man ju, men jag har haft lite svårt för trilogier faktiskt. Jag läser gärna första boken, men även om jag fastnar och tycker att den är himla bra så är det sällan jag verkligen fortsätter till de två övriga ändå. Det finns några få undantag.

Cirkeln

Hungerspelen

Divergent

Den mörka materian: Guldkompassen

Jag kommer dock att ta mig igenom Ferrantes Neapel-trilogi också. Men det tar lite tid. Och sedan tog det faktiskt stop även om jag säkert missar någon uppenbar nu. Jag verkar ha mycket lättare att köpa trilogier på bio även om de verkar föra en tynande tillvaro då till och med filmatiseringar av trilogier numera verkar resultera i antingen 4 filmer eller att bara första blir filmatiserad. Se exempelvis titlarna ovan.

Vad gäller filmer har vi betydligt fler jag tagit mig igenom, alltifrån Gudfadern och Tillbaka till framtiden till ”Den röda, den vita och den blå filmen”. Där är motståndet inte alls lika stort, kanske för att det går betydligt snabbare att se en film än läsa en bok, och det är något man kan göra tillsammans med någon annan.

En film jag länge väntat på skulle få en 3:a är dock Kill Bill. Efter att Uma Thurman gick ut med att hon blivit sexuellt ofredad av Harvey Weinstein och haft en enorm konflikt med Tarantino så kan man ju dock gissa det kommer att hända någon gång när grisar börjar flyga. Jag måste erkänna att jag lite har fått de filmerna förstörda av hennes avslöjanden, men hennes skådespelarinsats är ändå så magnifik att jag tänker försöka hålla kvar dem som favoriter ändå. Scenen när hon med ren viljestyrka bankar sig ut ur sin grav hjälpte mig enormt under min första förlossning.

Nu har jag en egen liten trio här hemma som kräver betydligt mer uppmärksamhet än alla filmiska och litterära trilogier och vad de tre kommer att tillföra livet vet jag ännu inte. En sak är dock säkert, att här hemma är i alla fall goda ting tre, även om jag har svårare för det i litteraturen.