Leena Lehtolainen återvinns på ett märkligt sätt

Linda
Leena Lehtolainen är en av Finlands främsta deckarförfattare. Hennes serie om polisen Maria Kallio inleds med Snöjungfrun och det får bli min vintriga koppling. Albert Bonniers förlag gav ut de fem böckerna i serien med start 2007 och sedan försvann Lehtolainen från den svenska marknaden. Några år senare 2012 gav Bazar förlag istället ut bok nummer 11 i serien och nu var det Kallios dotter som stod i centrum.

På finska finns dock en hel rad titlar av Lena Lehtolainen och jag har (trots mina obefintliga kunskaper i finska) fått fram att det finns många fler böcker om Kallio. Jag har också klurat ut att Snöjungfrun inte alls är den första boken i serien, utan den fjärde. Originaltiteln är nämligen Luminainen och enligt Lehtolainens hemsida (som jag fattar i princip ingenting av) är det den fjärde boken i serien. Totalt finns det 11 böcker om Kallio, där den sista (eller i alla fall den senaste) är Minne tytöt kadonneet från 2010, som gavs ut på svenska 2012 med titeln Var är alla flickor nu?  Alla titlar i serien i finns alltså inte översatta, men mer om det senare, för det är snurrigare än man först kan tro.

Men varför skriver jag om ett gäng gamla finska deckare kanske ni undrar? Av två anledningar. Dels är det riktigt bra böcker i sin genre och de har dessutom dykt upp i nyutgivning. Totalt sex titlar finns nu som ljudbok, inlästa av Rachel Mohlin och som e-böcker. Det är Word Audio Publishing som redan i december gav ut Snöjungfrun och Dödsspiralen. (Kuolemanspiraali)

Vändpunkten (Tuulen puolella), del 3 eller 6 beroende på hur man ser det, kommer i januari, Falska förespeglingar (Ennen lähtöä) (i februari och Studio Näktergalen (Rivo satakieli) i mars.  Därefter hoppar utgivningen igen till bok 11 Var är alla flickor nu? och för att snurra till det ytterligare är Studio Näktergalen inte del 8, som vore logiskt, då de tidigare översatta böckerna är del 4-7. Istället är den del 9. Jag kan inte hitta någon översatt bok med den finska titeln Veren vimma (2003) och del åtta i serien, samt Rivo Satakieli (2005) som är del 10 i serien. Hur snurrigt får det egentligen bli? Och framför allt,  hur ska en stackars icke finskkunnig kunna läsa alla böcker i serien om Maria Kallio?

En titt på Wikipedia visar att del 1-3, 8 och 10 finns översatta till tyska, så den som är beredd att borsta av sina gamla gymnasiekunskaper går det att ta del av hela serien. Jag tror att jag hoppar det, men hoppas att något förlag kan reda i röran och översätta de saknade titlarna. I alla fall del 8 och gärna också del 10.

För mig som är en aning fyrkantig och gärna vill (läs MÅSTE) läsa en serie i rätt ordning är serier som ges ut i fel ordning riktigt jobbigt. En annan författare vars böcker förlaget (i detta fallet Lind & co) misshandlat är norske Jørn Lier Horst. Första boken som gavs ut i serien om polisen William Wisting var den åttonde i serien. Efter del 8 gav förlaget ut del 9, därefter del 7, del tio, del fem och del 6. Jag får panik bara av tanken på kaoset som skapas för läsaren. När Wahlström & Widstrand tog över utgivningen gav de ut Katharinakoden som är nummer 12, vilket förvisso är logiskt, då Wisting börjar jobba med kalla fall, men ändå tråkigt då delar av hans historia försvinner.

Är ni som jag och måste läsa deckarserier i ordning, eller fokuserar ni mest på de enskilda fallen och struntar i den mer privata berättelsen om poliserna som pågår under hela serien?

Bild: Anneli Salo från Turku Bookfair 2013

CC BY-SA 3.0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.