Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Fanny finner sig själv i hyllan

helena-top

Jag tar mig en titt i bokhyllan och ska försöka att finna mig själv i boktitlar, vilket är lättare sagt än gjort (och jag kan krypa till korset direkt och erkänna att alla titlar inte står i min hylla, men kan lova att alla är lästa). Jag bortser ifrån vad boken i sig handlar om och utgår bara ifrån boktiteln.

Jag är: Humoristen (Tomas Kindenberg) och Maggans lilla starksköra (Maggan Hägglund): Ibland kan du hitta mig arg på barrikaderna och ibland kurandes under en sten; stark och skör på samma gång, med en stor hink humor.

Jag har: Älskade syster (Joyce Carol Oates)Goda intentioner (Etgar Keret) och Kaninhjärta (Christin Ljungqvist)

Jag är rädd för: Känslan av ett slut (Julian Barnes)

Jag gillar: Språkets värld (Johan Althoff): Skriva, läsa, prata och tänka.

Jag är arg för:  Allt går sönder (Chinua Achebe) och Kroppspanik (Julia Skott): Världen, krig, miljö och ideal.

Som barn var jag: Vild (Cheryl Strayed): Lillasyster, sladdis och orädd.

Som tonåring var jag: Förr eller senare exploderar jag (John Green) eller Den långa vägen ut ur helvetet (Marilyn Manson): Introvert, rädd och depressiv.

Att leva med: Hon älskade (Helena Henschen), Eld (Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren) och Weirdo (Cathi Unsworth): Lite av allt.

Min lässtil: I en klass för sig (Curtis Sittenfeld)När ni har lässvacka så varar den möjligtvis några dagar. Min kan vara i månader.

Jag önskar att vi alla når: Svindlande höjder (Emily Brontë)

Bild: “old books in Valldemossa Astrid Kopp

Kategorier
Kulturkoll

Mitt år 1975

helena-top

Fotografiet fångade det exakta ögonblicket innan mina kära syskon kom på att det här med en lillasyster var ju inte alls kul…

En vecka in på det nya året, på dagen exakt, kom lilla jag till världen. Året var 1975 och just detta år utsåg FN till Kvinnornas år. Jag säger inte att det verkligen ÄR så men sannolikt kan dessa två världsnyheter naturligtvis sammankopplas(!). Samma år invigdes Kulturhuset i Borås (finns det kvar?) och Karl-Bertil Jonssons julafton sändes för första gången på svensk TV. 1975 var också året då Sveriges riksdag införde litteraturstödet och Iron Maiden bildades (som för övrigt var det första internationella band jag såg på konsert den 1 oktober 1988).

Över till litteraturåret 1975! Eugenio Montale från Italien fick Nobels litteraturpris (sorry, never heard of him!).

Nya böcker detta år var bland annat:

Klas Östergren debuterar med AttilaJag har faktiskt inte läst något av Östergren. Kanske bör åtgärdas, eller?

Raska på, Alfons Åberg av Gunilla Bergström: 1979 filmatiserades böckerna om Alfons och i ärlighetens namn minns jag TV-serien snarare än böckerna.

Ann-Charlotte Alvenfors debuterar med Sparvöga. Jag har inte läst boken, men älskade filmatiseringen av den (TV-serie i SVT 1989) där Marie Fredriksson skrev och sjöng ledmotivet.

Imre Kertész gav ut sin Mannen utan öde, som trots att Kertész själv satt i koncentrationsläger, inte är självbiografisk. Boken filmatiserades 2005.

Under tidigt åttiotal gick Shogun på TV:n. Hela familjen satt bänkad framför apparaten förutom jag, som ansågs vara allt för ung. Tyst som en mus kröp jag in och gömde mig under bordet för att i nästa sekund se en halshuggning i närbild. Omskakande var bara förnamnet. Boken skrevs av James Clavell och kom ut samma år som jag föddes.

I bästa bokslukarålder, si så där runt nio år gammal kastade jag mig handlöst och aningslöst över en Stephen Kingbok. Jag minns inte riktigt vilken. Den iskalla skräcken omslöt mig och jag vågade knappt andas. Till sist fick jag nog och i mitten av boken kastade jag den ifrån mig och kom mig inte för att läsa en King-bok förrän vuxen ålder (typ för två år sedan). Hur som haver 1975 kom hans Staden som försvann.

Förutom utgivningsåret har de alla gemensamt att undertecknad inte har läst någon av dem, men tydligen har hon sett flertalet filmatiseringar.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Det finns favoriter och så finns det f a v o r i t e r!

helena-top

Jag snackar läsning som berör lite extra. Tidlös läsning som stannar kvar och där navelsträngen sitter ovanligt hårt. Jag kanske inte minns exakt vad de handlar om (vanligt förekommande!), men jag minns känslan. Läsupplevelsen. Några av dessa listar jag nedan och ordningen har ingen som helst baktanke. Ibland handlar det om hela författarskap och ibland om en enskild bok.

Det stora internationella genomslaget fick  Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol, i vilken hon fick hela världen att minnas Biafrakriget som utspelade sig mellan 1967-70. Hon lyckas på ett passionerat, närvarande och nyanserat sätt att fängsla läsaren med sina människoskildringar och med det historiska skeendet (utan att bli historiskt tung och torr). En tegelsten, men läsupplevelsen! Med reservation att jag ännu inte har läst hennes senaste så kan jag varmt rekommendera hela hennes utgivning.

Gardell. Gardell. Gardell. Han talade rakt till mitt tonårsjag med En komikerns uppväxt och knockade mig med trilogin Torka aldrig tårar utan handskar: Kärleken, Sjukdomen, Döden, Norstedts (2012-13): Jag skrev i den första recensionen: “När jag kom till sista punkten på första sidan så kom jag på mig själv att jag hållit andan från första stavelsen. Med en klump i halsen och en i magen förstod jag att detta är en bok som kommer att göra ont både psykiskt och fysiskt. En bok som kommer att slå en rak höger direkt mot hjärtat.” Så blev det.

En bok som utmanade mig med sitt provocerande språk och som visade att det är helt okej att inte skriva som alla andra (och att man t.o.m. kan bli utgiven) var Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Idag är det kanske vanligare att man leker med språket i romanform, men då (2003) var det ovanligare (i alla fall i min, då, begränsade läsvärld).

Svindlande höjder från 1847 av Emily Brontë; Kärlekshistorien mellan den föräldralöse Heathcliff och hans fostersyster Catherine. Det är dunkla kalla stenhus, en dimhöljd trolsk hed, tragedi, kärlek och fylld av mystik och symbolism. Kompositionsmässigt är den enastående. Tillägggas bör att jag läste denna under studieåren med mina litteraturvetarglasögon. Omläsning vill jag helst undvika då jag inte vill förstöra den första läsupplevelsen.

Cormac McCarthys Vägen från 2006: Favoriternas favorit! En tämligen tunn bok, men som fick mig att känna djupt in i märgen: jag frös och hungrade. Jag grät. Floder! Du får följa en far och en son på en vandring genom ett apokalyptiskt land där himlen är för evigt grå, eldarna härjar landskapet och människan visar sin sämsta och bästa sida. En bok som rör dig ända in i själen.

En av mina favoritförfattare är Joyce Carol Oates. Om jag bara ska välja en bok, så väljer jag Dödgrävarens dotter, med den enkla anledningen att den var min första Oates. En intensiv, fascinerande och fysiskt påtaglig berättelse om Rebecka, vars familjen slås sönder p g a en till synes oundviklig tragedi. En historia som är djupt engagerande och det var svårt att lägga boken ifrån sig. En bok som känns i magen – både på gott och ont. Oates är kanske den författare som jag har läst minst av och ändå sätter som en av favoritförfattarna (hon ger ju ut böcker i en rasande fart, så jag hinner helt enkelt med).

En annan av mina favoritförfattare är Sofi Oksanen och då väljer jag att lyfta fram hennes Utrensningen, som handlar om den gamla kvinnan Aliide och den unga Zara, vars öden flätas samman i en gripande historia. Den är fylld av skuld, skam, hemligheter och skriven på ett vackert språk där du kan ana både återhållsam raseri och livsglädje.

Avslutningsvis vill jag ta med Toni Morrisons Älskade, Bra böcker (1988): En suggestiv dimma ligger över berättelsen om Sethe, hennes familj och deras mörka historia.Trots att Morrison förenar realism med magiska inslag upplevs historien som trovärdig och kryper därför in under skinnet på läsaren. Och språket! Språket!

Skärmavbild 2014-08-08 kl. 12.42.28

Kategorier
Kulturkoll

Hej! Här är jag igen. Fanny alltså.

helena-top

Idag är det minsann MIN dag och jag tänkte genom ren chockverkan dränka er i inlägg, som alla har med min lässmak och stil att göra. Och på kuppen lär ni känna mig lite mer. Ni kommer få smaka lite på mitt födelseår, presentation enligt boktitlar och sannolikt dyker det upp ännu en tio-i-topp-lista. Min första lista som handlar om Eländes elände hittar du här.

Min blogg Litteraturkvalster & småtankar startade jag för nästan exakt två år sedan (27/8 2012) och det har, ärligt talat, varit otroligt givande. Som den prestationsprinsessan jag var (kanske är) så var det en stor utmaning att rocka loss så utanför min säkerehetszon och ibland är det långt till den där publiceringsknappen (men avståndet blir mindre och mindre).

Jag är inte riktigt som alla andra bokbloggare, eller ja, vad vet jag?! Men jag är en tidvis läsare. Tidsvis bokslukar jag. Tidvis läser jag ingenting. Men riktigt så illa som det blev i våras har det nog aldrig varit: inte en endaste bok på fem (!) månader. Jag kom rejält ur fas kan vi säga. Samtidigt blev familjen med ett par streamingtjänster. Det KAN finnas ett samband där, men vi lämnar det utan vidare analys. Men nu. Nu är det dags att ta igen både läsning och bloggeriet.

Jag tror att jag (tidvis) läser mer än genomsnittet, men långt ifrån ett medlemskap i den s.k. snabbläsarklubben (jag är inte riktigt säker på hur man kvalar in men har hört att det ska krävas runt 150 böcker om året. Jag läser kanske hälften om jag slukar).

Främst läser jag skönlitteratur, vanligtvis fiktion, och en röd tråd bland mina tidlösa favoriter är eländes elände. Jag vill gråta, förfasas, hålla andan, huttra och hungra. Jag vill fascineras och se lite hmmm och gärna ahaaa. Men inget mörker utan ljus – jag vill också skratta (men gillar icke böcker som är uttalat humoristiska. Motsägelsefull? Svar: ja).

Jag finns inte bara här och på Litteraturkvalster & småtankar, utan också här: Twitter, Boktipset och Goodreads.

Vill du komma i kontakt med mig så finns kontaktuppgifter under “Om oss”

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Utlottning av Älskade

helena-top

Nu har du chans att vinna Toni Morrisons Älskade som jag skrev om i min tio-lista: Eländes elände.

Gör så här: skriv samman en egen tio-lista i ämnet och länka oss i ditt inlägg (3 lotter) eller sprid ordet om Kulturkollo i sociala medier (FB: 1 lott, Twitter: 1 lott) och lämna kommentar inklusive länk(ar) hos oss. Om du gör alla delarna så kan du totalt få 5 lotter. Glöm inte att lämna en mejladress i kommentarsfältet.

Du har fram till fredagen 22/8 kl 16.00 på dig att delta.

9789174293821

Tack till Bonnier pocket för utlottningsbok!

 

 

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Fanny listar eländes elände

helena-top

Ja ni vet – sådana där böcker som är fyllda till bredden med eländes elände, men som ändå är så himla bra. Vill du läsa mer om boken så klicka dig vidare på respektive titel.

Ångest av Pär Lagerkvist: Andra sextonåringar fyllda med tonårsångest fann kanske Morrissey. Eller Kent. Jag fann Lagerkvist. Mer kött och blod och drypande ångest får knappast plats med mellan två pärmar. 

Vägen av Cormac McCarthyBoken handlar om kärleken mellan far och son och deras resa genom ett apokalyptiskt land. Det är svart. Det är tungt. Det är vemod. Men också kärleksfullt. Och ibland nästan hoppfullt.

Älskade av Toni Morrison: I Älskade förenar Morrison realism med övernaturliga inslag, men det är en historia som trots detta upplevs som trovärdig och kryper därför in under skinnet på läsaren. Historien om Sethe, Denver och Älskade är såväl tragisk som fängslande.

Vi kom över havet av Julie Otsuka: En kollektiv berättelse (utan ett berättar-jag) som skildrar de japanska kvinnorna, s.k. postorderbrudar, som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. En liten bok som rymmer stor smärta.

Mississippi av Hillary Jordan: Boken som har hela sex berättarröster skildrar en gripande historia om fanatism, rasism och ”traditionens förkrossande makt” i den amerikanska södern mot slutet av andra världskriget. 

Glasslottet av Jeanette WallsDet är en förfärlig och emellanåt alldeles underbar historia som Walls berättar i sin självbiografiska bok. En bok som borde få lite extra uppmärksamhet. 

Han bara slog och slog av Éléonore MercierUnder sjutton år skriver Mercier ner den första meningen i varje samtal som hon tar emot som telefonist på en kvinnojour. Eländes elände är bara förnamnet. 

Våld – En historia om kärlek av Joyce Carol Oates: Våld är en kort, intensiv och omskakande berättelse. Du håller andan boken igenom och kommer troligen att ge dig ärr i lässjälen. En käftsmäll som känns länge.

Vi måste tala om Kevin av Lionel Shriver: I form av en brevroman ger Shriver röst åt den osympatiska och förbittrade Eva Khatchadourian, vars son har utfört en skolmassaker. En omskakande bok som väcker frågor kring utanförskap, ansvar och skuld.

Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson: Fortsättningen på Nilsson debutroman Hon går genom tavlan ut ur bliden. Det är få förunnat som kan beskriva psykisk ohälsa som Johanna Nilsson kan (och Lagerkvist).

Bild: “Dystopia” av Noah Bolton (CC BY-NC-ND 2.0)

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollos Fanny

Fanny

Namn: Fanny

Alias: Litteraturkvalster

Bloggar även påLitteraturkvalster & småtankar

Kulturkollar från: den halländska västkusten.

Kulturkollos expert* på: samtidslitteratur, diskbänksrealism, eländesskildringar och annat mörker.

Har även koll på: crossover-litteratur och allehanda dystopier.

Har dålig koll på: kriminalromaner av typen nu-följer-vi-polisen, men undantag sker sporadiskt (och emellanåt med behållning).

Jag har ingen koll alls på: modern lyrik, dramatik och mindre koll på fackböckerna och skulle vilja ha bättre koll på seriealbum. Under våren och sommaren har jag lidit av en episk och ojämförbar lässvacka, vilket har gjort att hela sommaren har gått åt till att väcka den illmariga läslusten till liv. Det känns därför som att jag inte har någon koll alls på någonting (eller jo på en gräslig massa TV-serier).

Kulturkollo för mig: Jag behöver emellanåt åka iväg på Kulturkollo för att samtala mer kring böcker jag läser, få bekräftat känslor jag känner och gärna finna, vrida och vända på åsikter som inte är lika mina. Därför ser jag mycket fram emot att vara en del av detta bloggkollektiv.

 

* Nåja, expert kan här vara ett överreklamerat begrepp, men vi lämnar det där hän utan vidare kommentarer.