Kategorier
Kulturkoll Romankoll

De oroliga – Linn Ullman

Snart är veckan med divor och dämoner till ända och jag har (som ni märkt) fastnat helt i Ingmar Bergmans värld. Innan veckan ändar så måste jag tipsa om en av de finaste romaner jag läst de senaste åren: Linn Ullmans fantastiska De oroliga. I en närmast självbiografisk form skriver den medelålders Linn om hur hon reste till fadern för att de skulle skriva en bok samman. Hon skulle intervjua och han skulle berätta, hon inköpte en bandspelare enkom för tillfället och när hon äntligen kom till Fårö så var fadern för gammal. Minnena fanns där bara i fragment och inspelningarna blev av urdålig kvalitet. Banden hamnade i en byrålåda, fadern dog kort därefter och när Linn flera år senare hittade de där banden så började en smärtsam och ömsint promenad bland minnen. Romanen är en naken och samtidigt osentimental skildring över flickan, modern och fadern. Flickan som inget hellre vill än att bli vuxen och modern och fadern som helst av allt vill vara barn. Så ska den lilla flickan som växer upp i offentligheten, så är det när man har två världsberömda föräldrar, kunna hitta sig en väg till vuxenskapet utan att egentligen ha någon vuxen kring sig som helt och fullt går att lita på.
Romanen rör sig i tiden, alltifrån kärlekshistorien som leder till att Linn en gång föds (som det nionde barnet i Ingmar Bergmans barnaskara) fram till att Bergsmancentret står klart flera år efter faderns död och en del av romanen bygger alltså på de intervjuer som hon gjorde med sin far under hans sista levnadsår. Just den delen är så otroligt fint gestaltad och man kan som läsare följa det allt snabbare sjukdomsförloppet där klara stunder blandas med ångest och förtröstan. Så bygger då Ullman sin roman kring minnen och vad som är sant och hon gör det så smart och så skickligt att man bara förundras.
Vill man veta mer om Ingmar Bergmans liv och verk och läsa hans egna ord så kan man också läsa hans arbetsböcker, just nyligen utgivna av Norstedts.  Jag har ännu inte läst men jag tror att det skulle vara både spännande och intressant att parallell-läsa romanen med exemplevis arbetsboken från 1955 – 1974. Helena Lindblad har recenserat i DN  
Jag vet inte om arbetsböckerna skrevs med tanke på publicering och det är en intressant fråga om de texter han skrev själv var fiktion eller biografi – ett sätt att bygga myten om sig själv eller ett sätt att reda ut sina tankar. 1987 kom hans självbiografi Laterna Magica som jag läste då och var helt uppslukad av. Läs den – också!
Kategorier
Lyrikkoll

Min barndoms demoner

helena-top

Av de två storheter som står i centrum den här veckan – divor och dämoner – känner jag att jag har dålig koll på divorna. Demonerna däremot, dem kan jag relatera till.

Jag vet inte hur bra koll ni har på mig, men om ni läst mig mycket så inser ni att jag var något av ett skräckbarn. Alltså lite som en ond docka – ser högst normal ut på avstånd, men kommer man tillräckligt nära är det bara det skeva som syns… Nej, kanske inte, men jag hade ändå några riktigt besvärande intressen i mina sena barndomsår.

Ingmar Bergman-film till exempel. Jag ägnade mina flesta eftermiddagar åt de där gamla svartvita svenska filmerna som SVT visade och mitt bästa var när det var en tidig Bergman. Och så älskade jag förstås redan då allt som handlade om tro, tvivel och inre mörker och där kan man väl säga att jag täckte in det mesta i Bergmans repertoar. Jag har svårt att nämna favoriter (utöver Smultronstället som fortfarande är bäst), jag älskade helt enkelt stämningen och det dramatiska i Bergmans filmvärld. 

Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

Se Bergman – för filmentusiasterna

Det började med en bilfärd och som alltid P1. Gunnar Bolins röst som pratar om Ingmar Bergman gör mig sällskap i kupén och han pratar om en eller två av hans filmer (just det här avsnittet handlade om Kris och Det regnar på vår kärlek). Till Bergmanpodden bjuder han in spännande gäster som talar med honom om en av Ingmar Bergmans filmer. Serien presenterar hela Bergmans produktion i kronologisk ordning och även om man inte sett typ en enda så är det mycket intressant att lyssna på. När jag sedan plockade fram Leif Zerns Se Bergman så förstod jag än mer att jag kan väldigt lite om Bergmans skapande. Mer om hans privatliv och livet på Fårö och diverse skandaler och konflikter. Det är ju synd.

I den välskrivna boken med det passande namnet så presenterar Zern Bergmans filmer och han utbildar mig på ett synnerligt pedagogiskt sätt. Boken kom första gången 1993 och ges nu ut i omarbetad upplaga. Fokus ligger på Ingmar Bergmans hela konstnärliga bana från de första teaterpjäserna som sattes upp i Helsingborg, filmerna där han regisserade andras manus, genom det gyllene femtio och sextiotalen ända till Fanny och Alexander som blev den sista mastodontprojektet. Teaterpjäser, filmer, böcker och andra texter presenteras i teman som t ex hur hans bildspråk är fyllt av kontraster mellan ljus och mörker, närbilder och silhuetter, gränser och grästillstånd. För min egen del så är det bara TV-serien Scener ur ett äktenskap och Trollflöjten som jag sett många gånger så jag har många filmer att se fram emot i sällskap med både Leif Zern och Gunnar Bolin.

Kategorier
Kulturkoll

The High Priestess of Soul

helena-top

Nina Simone (1933-2003) ville från början bli klassisk konsertpianist, men med hjälp av sin unika stämma utvecklade hon i stället en särpräglad stil i såväl sång som i sina liveframträdanden.  Hon slog igenom med ”I Loves You Porgy” 1959 och har sedan dess gjort sig ett namn inte bara genom sin enastående stämma utan som  kompositör, pianist och aktivist för medborgerliga rättigheter.

Simone har ibland kallats The High Priestess of Soul, efter en av hennes skivor och även “Dr. Nina Simone” efter att hon fick två hedersdoktorat. Hon var enligt egen utsago en diva, vilket gör att hon känns som klippt och skuren för vår temavecka Divor och Dämoner.

Hennes namn är välkänt men i ärlighetens namn kan jag inte så mycket om henne, hennes talang och påverkan. Jag vill veta mer. Jag har därför nu sett dokumentären “What Happened, Miss Simone?” (2015), för att komma närmare denna diva.

Alabama’s gotten me so upset
Tennessee made me lose my rest
And everybody knows about Mississippi goddam

Kategorier
Kulturkoll

Om Bergmans dämoner och egenheter

Linda
Skräcken följde Ingemar Bergman genom livet som en ständig följeslagare och den fick inte sällan ta plats i hans verk. Hans namn på rädslorna och ångest var dämoner och de var många. På svtplay finns just nu en serie i sexton delar som består av tidigare osända klipp ur det råmaterial som finns kvar från dokumentärer om Bergman gjorda 2002-2005.  Marie Nyreröd har skapat serien med avsnitt på allt från ett par minuter till en kvart, som berättar om dämonerna i Bergmans liv, men också om mycket annat spännande. Serien har fått namnet Osänt och går att se fram till 25 december i år. Gott om tid alltså och dessutom tid väl spenderad.

Första avsnittet handlar om magen, den del av kroppen där Bergman trodde att själen fanns och där han också hävdade att hans dämoner försökte angripa densamma. Han hade alltid egna toaletter på de teatrar där han arbetade och hävdar att hans mage dirigerat hans liv.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Divor eller dämoner?

Veckans tema är bredare än bredast, det är en rejäl spännvidd mellan divor och dämoner. Nu är vi så nyfikna på vad ni helst väljer när ni ska konsumera kultur? Är det divorna som lockar eller dämonerna eller möjligen båda? Konst, teater, litteratur, musik och film – divor och dämoner är rikt representerade och nu är vi nyfikna på er åsikt i divor vs dämoner. Vad väljer ni och varför? Tipsa gärna om något kulturellt verk som stödjer ert val.

Svara i kommentarerna, på blogg, insta eller twitter och tagga gärna med #kulturkollo så vi hittar till varandras svar.

PS. Bilden på de nya sedlarna som syns i inlägget har liksom väldigt lite att göra med utmaningen men visst är det lite coolt att två av veckans huvudpersoner har valts ut att representera landet och hamnat på våra sedlar.

Kategorier
Kulturkoll

Divan Elton John

Lotta

Förra månaden meddelade Elton John att han ska pensionera sig från sitt turnerande. Till hösten drar han ut på sin sista turne som kommer att vara tre år lång. Sen är det färdigt.

Det meddelades inte via ett tråkigt pressmeddelande eller en liten facebook-uppdatering, nej Elton livesände en slags presskonferens, i vr, där han framförde några låtar och intervjuades av Anderson Cooper. Klart det ska vara extravagant när det är Elton John som är i farten. Och det kanske bara är jag som tycker att det är lite av en anti-nyhet att man vid 70 års ålder bestämmer sig för att sluta turnera, om tre år. Han kommer inte att sluta ge konserter eller uppträda, det handlar “bara” om att han inte kommer att ge sig ut på några fler världsturnéer efter denna sista.

Elton John är känd för sina divalater, sin excentriska klädsel och sitt humör (ja och så gör han fantastisk musik också). Det är inte för inte den musikdokumentär från 1997 som han och maken David Furnish spelade in heter Tantrums & Tiaras.

Googlar man så hittar man det ena klippet efter det andra som handlar om Elton som är oförskämd mot allt ifrån säkerhetsvakter till Madonna. Men det roligaste är ändå hans backstage rider från Brasilien 2013 där han ska ha begärt ett separat hotellrum till sina glasögon. Det här har han senare förnekat, men det känns som något Elton John skulle kunna begära. Han sägs trots allt äga 250 000 par glasögon(!).

Om glasögonen får ett eget rum under avskedsturnén återstår att se. 19 maj 2019 spelar han på Scandinavium i Göteborg. Biljetterna släpps 31 aug i år.

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Vi ger oss i kast med divor och dämoner

Få har väl kunnat undgå att 2018 är jubileumsår för två av våra internationellt mest kända kulturprofiler? Jag talar förstås om Birgit Nilsson och Ingmar Bergman som båda skulle fyllt hundra i år om de levat. För övrigt var det precis hundra år sedan min favoritkonstnär Gustav Klimt dog och det firas med en spännande utställning i Wien men det är ett totalt sidospår. Tant Brun, tant Grön och Tant Gredelin firar för den delen också hundraårsdag i år men kanske har de inte lämnat riktigt lika stort kulturellt avtryck som giganterna som gett namn år veckans tema?

Välkommen till de gudomliga divorna och de fruktade dämonerna!

Som alltid så kommer kulturkollos medlemmar tolka temat på sitt alldeles egna vis och det blir helt klart en blandad kompott där kanske inte ett knyst nämns om varken Nilsson eller Bergman. Det kanske blir texter om schlagerdivor eller förskräckliga böcker om bloddrypande demoner som tar över världen. Eller så hamnar vi fast i “vargtimman” med alla de tankar som dyker upp precis då mitt emellan natt och dag. Vad vet jag?

Det jag vet är att 2018 är fyllt av olika jubileumsevenemang till de båda tungviktarnas är ära och jag länkar här till den officiella sidan för Birgit Nilssonoch Ingmar Bergmans hemsida som samlat information om många av alla festligheter. Det blir konserter, teateruppsättningar, operaföreställningar, filmvisningar, utställningar av texter och bokutgivning. Bilden som inleder hela inlägget har jag tagit från NKs julskyltning i vintras då de tjuvstartade jubileumsåret lite genom att ha tema Ingman Bergman på sina tablåer. Vill man direkt på studs lära sig lite mer om Birgit Nilssons liv och karriär så kan jag tipsa om dokumentären Stämband av stål som jag såg härom veckan. Den är riktigt bra!

Väl Mött att hänga på veckans tema – vi tar oss an divor och dämoner!