Kategorier
Kulturkoll

På en liten bistro i Paris…

Lotta

…hade jag kanske suttit nu, om det inte vore för det nedrans coronaviruset. Damn you virus!

Här sitter jag istället, i snömodden, utan croissanter, smått bitter, och roar mig med att lyssna till Frankrikes bidrag till årets Eurovision (åh, tänk om Eurovision också blir inställt. Hjälp!).

Roar mig var för övrigt fel ord. Mindre rolig låt kan man knappast hitta. Extra tråkigt med språkbytet från franska till engelska när refrängen kommer – det gick från generisk tråkballad till supergenerisk supertråkballad. Svenska låtskrivare i form av Thomas G:son och Peter Boström, men det är inte någon ny Euphoria inte. Och texten är skriven av John Lundvik, Amir, Léa Ivanne och Tom Leeb själv.

Nä blä, det här duger inte, jag får bunkra upp med franskt vin och franska ostar för att höja humöret och bota bitterheten.

https://www.youtube.com/watch?v=D02Xlo_LfRU

 

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Älskade hatade Mello

linje-ulrica

Linda var ju inne på Melodifestivalen och Eurovisionfestivalen i sitt inledningsinlägg, men vi måste ju prata mer om det, eller hur? Kanske är det inte heller en slump att vi valt detta tema just denna vecka då vårens mello-bonanza kulminerar i den stora finalen i Eurovision Song Contest på lördag.

För visst är Mello (jag avskyr det ordet förresten – Mello – bah!) något som väcker stort engagemang hos svenska folket. Vissa älskar det förbehållslöst, andra har gjort det till en stor sport att hata spektaklet. Men tittar det gör många av hatarna också – för att få det stora nöjet att få ösa på med kritik över dåliga programledare, märkliga klädval, dåliga låtar, ostadiga sångröster och galna scenshower. Jag är själv ganska förtjust i fenomenet och hatar inte så mycket (även om jag tycker “det var bättre förr” men en inhemsk final och en Eurovision-final), men är med i en Facebook-grupp som heter Mellognäll vars syfte är att få ösa ur sig över hur dåligt allt, precis allt, är! Och det är faktiskt väldigt roligt att följa med dissarna där, speciellt de som är lite mer välformulerade och pålästa så att de kan relatera och jämföra med tidigare års bidrag. Jag har också ett par vänner som gör en otrolig bevakning av alla bidrag och livekommenterar dem på FB och twitter. De hatar inte, men är inte alltid snälla i sina omdömen. För mig är nog mer än halva behållningen att följa tävlingen genom deras kommentarer.

Jag tror inte heller det är en slump att bröderna Norbergs mello-parodier har blivit så omåttligt populära. De fångar och förstärker klicheerna och det banala och i det ligger mycket av det där som vi så gärna eldar upp oss över.

Ikväll är det dags för Sveriges representant John Lundvik att försöka sno åt sig en plats i finalen och självklart hoppas jag att bidraget går vidare. För oavsett om man hissar eller dissar är det ju roligare att titta på finalen om Sverige tävlar.

Dela gärna med dig av din inställning till mello och eurovision i kommentarerna!

Kategorier
Kulturkoll

Den tunna linjen mellan kärlek och hat

Linda
Att älska och att hata, starka känslor som ibland går in i varandra. I huvudet snurrar en textrad ur en gammal låt av Style där the sjunger “the line is so thin between love and hate” och visst kan det vara så. I Erasures låt “Love to hate you” krockar den  glada och poppiga melodin med det ganska hemska budskapet “jag älskar att hata dig”. Håkan Hellström vänder istället på det hela i låten “Jag hatar att jag älskar dig” och visst finns det kärlek vi hade mått bättre utan. Destruktiv eller bara omöjlig för att den du älskar gått vidare till någon annan.

 

Jag har hört att du träffat nån
Och den här gången är du riktigt säker
Och jag hatar att jag älskar dig
Älskar dig så mycket att jag hatar mig

 

I veckan är det dags för Eurovision i Tel Aviv. På lördag går den stora finalen och då hoppas vi att vår egen John Lundvik står på scenen. Först måste han dock gå vidare från semifinalen på torsdag, men det känns som en enkel uppgift. När det gäller just Lundviks låt är det definitivt mer kärlek än hat som väcks hos mig, men inför tävlingen som helhet känner jag mig helt klart kluven. Hat är en stark känsla och ett ord som jag sällan använder, men visst hyser jag en slags hatkärlek inför det spektakel som Eurovision är. När det käller förra årets vinnarlåt Toy är det helt klart hatkärlek jag känner. En fruktansvärd och underbar låt på samma gång framförd av Netta som är lika delar fantastisk och påfrestande, men kanske mest fantastisk ändå.

Vi talar om hatkärlek, saker vi älskar att hata och det vi hatar att vi älskar, med fokus på kultur vi älskar att hata eller kanske hatar att vi älskar. Kanske är motsatsen till kärlek egentligen inte hat, utan snarare sorg eller kanske rädsla eller i vissa fall ren frustration.

 

Välkommen till de starka känslornas vecka!

 

Photo by Anika Huizinga on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Rätt låt vann!

Lotta

Rätt låt vann! Portugal fick flest poäng av jurygrupperna och av folket. Himla kul för Portugal att äntligen få stå som vinnare i Eurovision!

Kul också att ett  land i Sydeuropa får arrangera finalen nästa år. Det var ett tag sen.

Kul också att låten framfördes på originalspråk och inte engelska.

Även om jag älskar både Salvador Sobral, hans framförande, och låten, så hoppas jag att vi inte får en Sobral-effekt nästa år med en massa artister som försöker kopiera stilen eller låten. Då kan vi få en sömnig final.

Nu stänger vi Eurovisionveckan för den här gången. Imorgon är det ett helt anbat tema.

Kategorier
Kulturkoll

Vem vinner kollomello??

carolina-top

Det är ju himla spännande, det här med att Kulturkollots åtta medlemmar bor helt utspritt över hela landet? Ja! Absolut! Men… det är krångligt att hitta tillfällen då vi alla åtta kan träffas i verkligheten för att ha redaktionsmöte. Fantastiskt nog hade vi nu hittat en helg i maj där vi alla var lediga! Kollot skulle färdas till Stockholm och träffas live! Tjoho! Hotell bokades, tågresor köptes, allt var frid och fröjd. Ända tills vi senare hade en diskussion i facebookgruppen om hur vi skulle lägga upp maj månads tema, och den Fasansfulla Upptäckten gjordes att vår Stockholmshelg krockade med … finalen i Eurovision Song Contest!

Här är klipp från diskussionerna som uppstod:

”… finalen är veckan efter = VÅR STOCKHOLMSHELG, vilket är skittrist för då vill jag vara hemma vid min egen tv. Hade jag haft bättre koll på datum hade jag protesterat mot att åka bort denna helg så jag surar och muttrar lite nu”

”Nu gick jag in i en kris, är finalen vår Stockholmshelg? Då vill jag ju halvslumra mig igenom spektaklet med min övertända elvaåring.”

”Äh, jag blev så sur nu så flärd och pepp och mode ligger långt bort, och temavecka skit känns bättre. Får sura lite och återkomma i frågan.”

Innebar krisen att vi skulle byta helg? Njae, biljetterna var ju köpta och våra största entusiaster fick resignera: ”dottern nöjer sig säkert fint med pappa som sällskap och jag överlever ett år utan”. Dessutom meddelade dottern i fråga när hon fick höra att mamman skulle slumra i hotellsäng tillsammans med kollot i stället för att slumra framför tv-n hemma att ”skönt, du tycker ju ändå alltid fel.”

Kategorier
Evenemangskoll

Vågar vägra Eurovision

Alltså, livet är för kort för spektaklet Eurovision. Jag har inte hört Sveriges bidrag, tänker inte höra det eller något annat heller för den delen. Full repekt för alla de som vill engagera sig i tävlingen, jag själv kan bli likadan när det kommer till sportevenemang, men tänk så mycket annat trevligt man kan göra en lördagskväll.

Man kan typ läsa. Eller läsa, eller lyssna på en ljudbok, eller blogga om det man läst eller om man vill vara extravagant köpa några nya böcker på nätbokhandeln. I pyjamas. Så totalt oglamoröst det kan bli.

Godiset, chipsen, ostbågarna och bubblet, allt det kan jag ställa upp på. Köper med hull och hår faktiskt men själva musiktävlingen? Totalt renons. Så’n är jag. Hurudan är du?

Kategorier
Kulturkoll

Robins vi minns eller vann rätt Robin?

Linda

Är pluralformen av Robin ens Robins? Eller är det bättre att köra på den svenskare varianten Robinar? Båda låter lite märkliga, men oavsett så tänkte jag idag påminna er om några andra Robins, eller Robinar. Kanske tillhör du dem som tycker att vi valt en annan Robin än just Bengtsson att representera oss i Kiev, men ni kommer att märka att det visserligen skulle kunna finnas bättre alternativ, men också väldigt mycket värre.

Vann rätt låt brukar frågan efter varje musiktävling lyda. Eller snarare brukar det konstateras i rubrikerna att fel låt vann, för så är det väl alltid? Hos familjen O är i alla fall tre ganska nöjda med valet av Robin Bengtsson som Sveriges representant i Kiev. Den som är mest sval är nog jag, men jag överlever. Visserligen var det så att Nano var största favoriten hos grabbarna O och jag hade mycket hellre sett Mariette som vinnare, men vi är ändå ganska så okej med Robin. Inte med hans löjliga löpband, de gillar jag verkligen inte, men de gillas å andra sidan av de tre andra medlemmarna i min familj. Så ja, smaken är verkligen som baken.

Frågan är om det hade blivit bättre med någon annan Robin? Kanske skulle vi skickat någon annan Robin till Kiev?

Robin Bengtssons vinnarlåt I can’t go on, är inte en låt som får mig att hoppa upp i soffan och tokdansa, men det är å andra sidan ganska få låtar som får mig att göra det. Jag dansade i alla fall lite mer till den låt han tävlade med förra året, även om titeln Constellation prize, kändes mer än lovligt svengelsk.

Vi kan konstatera att Idol på senare tid blivit en plantskola för melodifestivalsartister och en tidigare publik kan säkert vara en fördel. Det är inte alltid det blir så himla bra dock. Robin Stjernberg, som representerade Sverige i Eurovision 2013, var till exempel ett väldigt mycket sämre val än Robin Bengtsson. Det dessa Robins har gemensamt är att de känns lite som ett icke-val. De upprör få, men älskas av ungefär lika många. Tilläggas ska att vi inte helt slipper unge herr Stjernberg, då han varit med och skrivit den andre Robins låt. Kanske inte rätt att dissa stackaren ändå.

Det finns dock ganska få alternativ om det nu är en Robin vi vill ha. Visserligen finns det 22470 män och 132 kvinnor som har namnet som tilltalsnamn, men så många kändisar hittar jag inte. Nu behöver de ju förvisso inte vara kända från början, utan bara kunna sjunga. Robin Abrahamsson står som låtskrivare till flera låtar som tävlat i melodifestivalen och samarbetar med till exempel Shirley Clamp. Kan han sjunga tro? Robin Söderman, som var en del av Antiloop, kanske kan göra comback annars?

Coolast av de jag kunnat få fram med googles hjälp är Robyn, som faktiskt är döpt till Robin, men ändrat stavningen lite. Hon hade självklart ägt i Eurovison också. Otroligt att hon ställer upp med så kort varsel bara. Vi skulle möjligen kunna skola om Robin Paulsson till sångare, men jag är tveksam. Inte heller tror jag att fotbollsspelare Robin Söder eller racerföraren Robin Ruholm är något alternativ, men jag kan ha fel.

Annars får vi ta oss utanför Sveriges gränser och det får man ju nu för tiden. Vi skulle till exempel kunna sno Robin Packalen från Finland eller Robin Beck från USA. Hon som sjöng First time på 80-talet som senare fanns med i en reklam för coca-cola. Det skulle också kunna hända att estniske Robin Juhkental skulle vara intresserad av en revansch efter att ha åkt ut i semifinalen 2010.

Jag vet inte jag. Det känns som att Robin Bengtsson ändå är ett ganska bra val när man betänker alternativen. Vad tycker ni?

Nu är han i alla fall i final.

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Vem vinner?

Lotta
Ikväll drar Eurovision igång med den första semifinalen och allas vår Robin Bengtsson står på startlinjen. Men hur går det för honom? Vilka är dina favoriter? Vem tror du vinner? Vem skulle du vilja att vann?

Tippa en vinnare och/eller tippa din favorit. Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller tala om var vi kan hitta ditt svar.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Gästblogginlägg: Jag, en schlagernörd

linje-ulrica

Att älska schlager och Eurovision, att åka land och rike runt för att pricka in så många delfinaler som möjligt, att packa väskan och utan tvekan åka till Baku eller Kiev för att stötta det svenska bidraget – ja, det gör bara en äkta schlagernörd. Idag bjuder vi på ett gästblogginlägg från en person som i detta nu befinner sig på plats i Kiev för att peppa Robin när han tävlar om en finalplats, men som tog sig tid att skriva några rader om sin kärlek till schlager innan hon åkte. Varsågoda!

Jag heter Sara Norbäck Olivers och jag titulerar mig själv som schlagernörd. Jag antar att det är just därför som jag denna vecka har fått äran att gästblogga den här veckan.

Denna vecka är nämligen ingen vanlig vecka för oss som fullkomligt älskar Melodifestivalen. Nej, för oss har vår ”femte högtid” (som vi skämtsamt kallar den sex veckor långa turnén) sin kulmen under ett par dagar i maj månad: Det är dags för Eurovision Song Contest! Väskan står packad i farstun med blågula pomspoms, Robin-tröja och bekväma dansskor inför mitt besök i årets arrangörsstad Kiev, Ukraina.

Kategorier
Kulturkoll

Eurovision hela veckan – woop woop!

Lotta

Att gå från orättvisa och förtryck till glam och glitter och Eurovision kan tyckas vara ett tvärt kast. Men ändå inte. Varje år blir det politiska diskussioner om mänskliga rättigheter, förtryck, länder som kompisröstar eller proteströstar, och i mer än en låt sjungs det om fred på jorden, rättvisa och mänskligt lidande.

Eurovision är långt ifrån bara kärlek och party. Det såg vi inte minst i förra årets vinnare Jamala vars låt 1944 handlade om Stalins deportering av krimtatarerna. En av mina förhandsfavoriter och hennes framträdande under finalen var helt magiskt bra.

I år har jag en favorit som går rakt in i hjärtat på mig. Ett framträdande som kanske till och med kan få den Eurovision-ointresserade att bli intresserad? (Eller vad säger du Anna…?)