Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Vad händer med Viralgranskaren?

I augusti meddelade Metro att man kommer att lägga ner verksamheten efter 24 år. När de kom var man först med att introducera konceptet men sedan har det kommit och gått ett antal gratistidningar som man kunnat läsa på pendelbussen på väg till jobbet. Jag kan förstå att Metro spelat ut sin roll då många läser tidningen på telefonen på morgonen istället (även om jag inte tycker att det är samma sak) men en sak som bekymrar mig är något som gjort Metro unik, nämligen viralgranskaren. Viralgranskaren kom precis i rättan tid och har varit en ENORM hjälp inte bara för att navigera i nyhets- och ryktesflödet utan för att belysa hur mycket fake news det finns och hur viktigt det är att tänka kritiskt.

Viralgranskaren har blivit ett fenomen. Förutom att plocka upp saker som florerar på internet och undersöka om de stämmer eller inte så har man startat Lilla viralgranskaren med skolmaterial som är GULD! Man startade också evenemanget ”Källkritikens dag” som delvis gått att följa även på nätet och som även den hjälpt till att belysa hur viktigt det är med källkritik och det på ett eoerhört positivt sätt. Viralgranskaren har inte haft ett ”von oben”- prespektiv utan verkligen försökt rikta sig till ungdomar på deras vis. Och visat att det är lika vanligt att vuxna gör fel. Alla gör fel, men man kan sträva efter att försöka ha bättre koll och förhålla sig kritisk när det behövs.

Så min stora undran är faktiskt VAD kommer att hända med Viralgranskaren nu? Ska man skynda sig att ladda ner så mycket material som möjligt? Kommer någon annan kvälls/dagstidning/radio/tv att ta över verksamheten? Kommer ett oberoende bolag bildas? Man kan ju hoppas på något i alla fall eftersom det varit en sådan succé och alla nyhetsmedia borde slåss om chansen att få ta över. Eller bilda något liknande även om jag tycker att även det vore synd då Viralgranskaren är ett sådant känt namn nu. Tiden får väl tvisa vad som händer men min förhoppning är ändå att sidan åtminstone kommer att finnas kvar, och gärna uppdateras efter hand. Allt annat vore synd och skam.

Med detta inlägg avslutar vi vår MIK-vecka men kommer kanske återvända under mässan. Imorgon börjar ett nytt tema och vi hoppas att ni hänger med då också.

 

Kategorier
Kulturkoll

När informationen anfaller

helena-top
Det här med medievetenhet handlar förstås väldigt mycket om källkritik och informationshantering. Det är sådant jag jobbar med som bibliotekarie, att lära ut nytt till de som hamnat på andra sidan informationsklyftan och att lära alla förstå hur man kan tolka det som möter oss där ute på internetz. Men det är inte det jag ska skriva om nu, nu ska jag skriva om att jag ibland har så himla svårt att förhålla mig till allt i det här informationssamhället själv.

När jag läste Matt Haigs Anteckningar från en orolig planet slogs jag av hur svältfödd jag var på samtal som den. Jag behöver guidning i frågor som rör mental hälsa, nyhetsrapportering och sociala medier, hur man balanserar dessa storheter. Visst finns där massor av alarmistiska böcker om hur farliga skärmarna är för vår hjärna, men jag är ute efter något annat, något mindre kategoriskt och dömande…

Inte alls särskilt sällan känner jag att informationen överhopar mig och stressar. Alla nyheter, alla larm, all eländighet. Jag kan inte värja mig.

Och så alla sociala medier där jag vissa dagar (de där allt gått lite snett) bara ser allas superlyckade semestrar, bullbaksbilder och vinfestlig fredagskvällar. Jag vet ju att det man lägger där ute är delar av en verklighet som ser lite hur som helst ut, men vissa dagar kan jag verkligen inte ta in det, dagar när jag inte är så stark, när minsta lilla kan knuffa mig ur balans, då minns jag inte och då ser jag bara det som knuffar mig lite till ur balans. Det är naturligtvis de dagarna jag borde hålla mig borta, men det är också de dagarna jag verkligen inte kan.

Nyheterna är en annan femma. Matt Haig säger att man visst kan stänga dem ute, att man inte behöver ta in allt. Skönt att höra, men svårt att inte hänga med alls. Jag har kommit så långt att jag inte läser tidningen eller tar in några nyheter på vardagsmorgnar. Senare på dagen är jag ofta mindre sårbar, då kan världens elände få snudda. Men ibland går det helt enkelt inte, och då får det vara så.

Så vad gör man? Det man måste tror jag. Ibland försöker jag hänga med och lära mig, vidga mina vyer. Ibland stänger jag bara av och går ut i skogen. Jag hänger gärna på sociala medier någon gång per dag, men försöker att se till att det inte blir mer och inte i timtal och framförallt inte av slentrian, bara när det är roligt (för det är det ju!).

Jag tror att vi är många som i alla fall ibland känner att vi befinner oss mitt i en storm av information och infall som är svår att navigera i och ur. Det är mitt jobb att guida människor genom det här, jag ska bara börja lära mig själv först och försöka omfamna tanken om att det bara är bra att jag kämpar med det själv, det ökar förståelsen och gör mig till en bättre guide i slutänden. Säger vi.

Bild: Markus Spiske på Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Att lära sitt barn (och sig själv) om mediemedvetenhet – ett par tips

linje-ulrica

I veckans utmaning frågade Viktoria om skönlitteratur om MIK och fick många spännande tips.

Jag vill passa på att ge ett par tips som är mer åt faktahållet. Först av allt vill jag tipsa om Statens medieråds sida MIK för mig som är ett digitalt utbildningsmaterial om barn, unga och medier. Det riktar sig både till de unga och de vuxna som finns i de ungas närhet. Här finns övningar, diskussionsfrågor och quiz såväl som tips på filmer och poddar – fullspäckat med bra grejer alltså!

För lite yngre barn tycker jag att ni ska kolla in boken På skärmen av Johanna Stenius och Petra Jankov. Mediemedvetenhet är självklart mer än att lära sig att navigera på sociala medier, men det är en bra start. Jag läste den tillsammans med barnen för att ge dem bra grund att stå på när de ska ut på nätet. Här finns tips och trix om livet på nätet och boken tar upp saker som källkritik och näthat på ett enkelt sätt. Det är en jättebra och tydlig bok och jag gillar att det inte bara är pekpinnar, utan också tips på hur man ska vara/göra och inte bara vad man inte ska. Den har dessutom underbara illustrationer gjorda av Clara Lindegren.

Kategorier
Kulturkoll

MIK – med(ie)vetenhet på Bokmässan

helena-top

Carolina berättade i måndagens inlägg att hon tangerar att bli FÖR källkritisk. Jag utvecklade också denna (o)dygd när jag lästa historia på högskolan. Jädrar i min låda vad jag skulle granska, förkasta och fnysa åt allt och alla. Vad hade de fått informationen ifrån? Vem tjänar på den här informationen? Vems historia är det som återges? Hade Facebook funnits när jag var i mitt källkritiska esse så skulle antagligen jag i mitt övermod förkastat detta forum. Jag har dock mitt källkritiska öga någorlunda intakt, men har släppt på garden något.

På Bokmässan är – som vi redan nämnt – med(ie)vetenhet ett av årets teman. ”Temat sätter ljus på de kompetenser som behövs för att förstå mediers roll i samhället och aktivt delta och navigera i det nya informationslandskapet.” Det är flera seminarier och programpunkter som väcker mitt intresse. Här följer några av de godbitar jag vaskade fram i årets program:

 

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Veckoutmaning: skönlitteratur om MIK?

Förra veckan bad en gammal kollega mig om hjälp med en fråga hon hade fått på jobbet. En lärare ville ha skönlitteratur till sin högstadieklass som på något sätt tangerade fake news/källkritik och min vän gick bet. Jag gav några halvbra tips men insåg att jag inte kunde hjälpa henne så bra som jag ville. Därför tänkte jag helt fräckt sno hennes fråga om be er fina läsare om hjälp när vi nu faktiskt ska ha en hel temavecka om Medievetenhet! Så, har ni några litteraturtips? Skönlitteratur för alla åldrar och även facklitteratur tycker jag är välkommet. Det kan vara ganska långsökta kopplingar och har ni något annat bra litteraturtips på tema Medie- och informationskompetens så är det naturligtvis också välkommet! Tänk sociala medier och att kunna skilja på sant/faskt och grånzonen däremellan, t ex. Alla tips är välkomna och som vanligt gäller att det går fint att svara nedan, i egen blogg eller på annat ställe men lämna gärna en kommentar och en länk så vi kan hitta era inlägg i så fall.

 

Kategorier
Kulturkoll

Skolbibliotekarien och källkritiken

carolina-top

Hyfsat autentisk scen i ett litet skånskt hem på landet:

TONÅRSBARN: Asså, JAG skulle då inte vilja lägga så många år av mitt liv på att resa till Mars.

UNG-MAN-TYP-VUXEN: Men ändå: att få vara en av de första? Vara med om steget ut? Forskarna säger ju att…

ÖM MODER, TILLIKA SKOLBIBLIOTEKARIE SEDAN MÅNGA ÅR: Vilka forskare? Var har du läst det? Har du…

TONÅRSBARN OCH UNG-MAN-TYP-VUXEN tillsammans, med ganska stor trötthet i sina röster: …kollat källan? Ja, mamma, vi HAR kollat källan. Det handlar om forskningsrapporter från…

ÖM MODER misstänksamt: Forskare varifrån? Vilken slags rapporter? I vilket syfte har de skrivits?

TONÅRSBARN OCH UNG-MAN-TYP-VUXEN: Kan du lugna dig? Kan du lita på någonting, någongång?

Jodå, det kan jag. Kanske. Men det här med att jobba som skolbibliotekarie och ständigt, ständigt påminna om, lära ut, resonera kring och använda mig av källkritiskt tänkande kan ibland kännas som något av en yrkesskada. Eller om det är att jag levt i mer än femtio år och blivit allt mer cynisk för varje år som går. Kan vara båda tillsammans. Så nu när vi på Kulturkollo ägnar veckan åt MIK och medievetenhet som ju är det jag i princip jobbar med hela dagarna som skolbibliotekarie så var det snart det här jag tänkte mest på och ville skriva om: att det snart känns som att jag inte litar på någonting. Barnen har rätt.

Varför är jag då så misstänksam? Kan jag inte bara nöja mig med att misstro märkliga inlägg på Facebook och uppenbart vinklade hemsidor på nätet? Nej, jag har ju börjat fundera på alla källor. Ta faktaböcker. De borde vara tilförlitliga källor? Men: vem har skrivit och vilket förlag gav ut? Vinstsyftet? Är texten faktagranskad av någon annan kunnig i ämnet? Hur gammal är boken? Det som är fakta idag kan vara helt fel om 5 eller 10 år. Eller dagstidningar, även stora och oberoende sådana: de gånger jag själv av någon anledning fått vara med i tidningen, eller om det står om någonting jag själv vet extra mycket om eller varit inblandad i – då är det alltid något i texten som inte stämmer riktigt. Någon missuppfattning. Något faktafel. Så klart att det måste vara så – men i så fall gäller ju det allt det andra som står i tidningen också? Vad är sant och korrekt uppfattat? Är det vinklat? Finns faktafel?

Men hallå, du misstänksamma skolbibliotekarie – du tror väl åtminstone på förstahandskällor, dvs de som själva har varit med om något? Alltså, nja. Nej. Det är ju det här med minnet – vi minns olika saker. Två syskon som vuxit upp i samma hem har ganska ofta olika uppfattningar om förhållanden under barndomen. Olika minnen. (och därför har jag ofta rätt svårt för självbiografier av olika slag, där oftast bara en sanning presenteras) Eller ta vittnesuppgifter? Olika vittnen minns olika saker, och vilken uppfattning är den rätta?

Och någonting jag funderat mycket på senaste tiden, något jag vet är ämne för idéhistoriker och sådana kloka: historieskrivning. Vems version av det som hände för, säg, 500 år sedan är det vi uppfattar som ”historia” och sanning? Vi var ju inte där, var ju inte med, och kommer aldrig någonsin ha möjlighet att prata med dem som levde då. Det är galet intressant och något jag skulle vilja gräva ned mig i. Men tiden, livet (och studielånen) räcker inte riktigt till för detta, så jag får nöja mig med att vara skolbibliotekarien som tjatar och pratar om källkritiskt tänkande i allt. Fast jag kanske borde försöka lära mig lite tillit igen?

 

Bild: Pixabay

Kategorier
Aktuellt Evenemangskoll Sakprosakoll

Är du medieveten?

Ett av årets tre teman på Bokmässan i Göteborg är Medievetenhet, eller Medie- och informationskompetens. Så här skriver man på mässans hemsida om temat:

”Samhällsutvecklingen har de senaste decennierna formats av digitaliseringens kraftfulla framfart. Informationsflödet ter sig på ett annat sätt än tidigare. Idag förs en stor del av både det privata och offentliga samtalet via medier. Vi omges av information och budskap och vi bidrar också själva till flödet. Internet och sociala medier har gjort entré, och alla har möjlighet att bli publicister.”

Och här kommer ju inte minst vi in, som just publicister. Även om jag personligen nog aldrig kallat mig själv det. Medie- och informationskompetens (eller MIK) är också veckans tema här på Kulturkollo och vi kommer att göra en digital djupdykning i allt vad sociala medier och informationssökning heter. Själv ser jag fram emot att kanske lära mig en del då det är något år sedan jag senast satte mig ner med en bok i ämnet då föräldraledigheten inte bjudit på så många tillfällen till förkovring. Ja, om man inte räknar Bamses nummer om Källkritik förstås, som jag kanske läst en si sådär 50 gånger vid det här laget.. Vi ser fram emot en spännande vecka och hoppas naturligtvis att även ni ska hänga med.