Kategorier
Kulturkoll Romankoll

10 böcker att ta med till en trist, karg och vindpinad ö

carolina-top

Jag tycker inte alls om att läsa böcker som utspelar sig på öar, om det inte handlar om stora öar som Gotland eller så. Men de där karga, trånga, vindpinade platserna som till exempel Kollo-Lotta vill resa till från sin läsfåtölj… nä, dem tycker jag inte alls om. Hade jag varit tvungen att vara på en sådan plats hade det fått vara i sällskap med riktigt många böcker som i stället tog mig bort därifrån. Därför tänker jag tolka veckans ö-tema lite tvärtom: om jag nu hade hamnat på en sådan där trist, vindpinad ö? Och dessutom en ö utan bibliotek eller bokhandel? Och utan nätverk så att nya e-böcker och ljudböcker gick bort? Och min Kindle hade gått sönder?

(*paus för rysningar*)

Och om jag till denna mardröms-ö hade fått ta med mig 10 böcker? Vilka hade jag valt då?

Det hade ju fått vara böcker som höll för en omläsning. Eller fjorton omläsningar. Eller så skulle de vara nya för mig men väääldigt tjocka.

Kanske de här? Två av dem finns ännu inte att köpa pga är ej färdigskrivna än, men vi tänker oss min ofrivilliga ö-vistelse något år eller två in i framtiden, OK?

  1. Jane Austens samlade verk. Jag äger redan en sådan bok – den är verkligen megabautatjock, texten är liten, och läser jag en Austen så väljer jag definitivt en av dem i ett vanligt band, med större text, eller läser som e-bok i min Kindle. Men den här är så himla fin att ha i bokhyllan, OK?
  2. I Zizou Corders Nabus bok finns en magisk bok som först ser ut att ha blanka sidor, men som sedan förvandlar sig till att innehålla den berättelse läsaren vill ha. Den tar jag med mig. Det är förstås fusk (men det är å andra sidan inte schysst att slänga ut mig på den där jämra ön). Lite som en magi-Kindle.
  3. Senaste utgåvan av FASS. Tråkigt så att klockorna stannar, men den lär ju hålla länge. Och bara tänk så mycket farmakologi jag kommer att lära mig?
  4. En riktigt tjock lyriksamling. Poesi är bra att läsa om och om igen, men jag skulle ha svårt att välja en författare, så vill ha med någon sådan där mastodontsamling jag skaffade mig för länge sedan när jag läste litteraturvetenskap.
  5. Eftersom jag nu redan tillåtit mig att ha med magiska böcker bland de tio, så vill jag så klart ha med Den oändliga historien, alltså själva boken som Bastian sitter och läser i Michael Endes klassiker med samma namn. Spelar ju ingen roll om jag sitter på en trist ö, när boken bokstavligen tar mig med till en annan värld?
  6. Nä, det finns mig veterligt ingen samlingsutgåva med Astrid Lindgrens samlade verk… men OM det funnits så hade jag tagit med den. Att läsa om, och om, och om igen.
  7. Inte heller finns ännu Stormlight Archives 4 av Brandon Sanderson mer än inuti hans huvud, men jag får som sagt förlägga min ö-vistelse till när jag kan hålla denna efterlängtade tegelsten i min hand.
  8. Precis som jag får vänta på nionde boken i Outlander-serien av Diana Gabaldon. Den är dock lite närmare tillblivelse än föregående punkt – enligt Gabaldons hemsida kommer den att heta Go Tell the Bees That I Am Gone och vara färdigskriven vid slutet av 2018. Vi får väl se. Med till min ö ska den, i alla fall.
  9. Men den här mastodontboken finns i alla fall sedan länge, och jag har tänkt att läsa den nästan lika länge men ännu inte kommit till skott pga… äh, vet inte, och i min tio-hög platsar den utmärkt: Flickan från ingenstans av Justin Cronin.
  10. Och likadant för den här: har funnits ett tag och jag har ännu inte hunnit pga himla tjock: Den eviga elden av Ken Follett. Jag har ju läst de två första i Katedralserien, så någon gång ska det ske.

 

Bild: Lonely Island av Robert Breckenridge (CC BY-NC-ND 2.0)

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Bästa ö-böckerna

Lotta

Det är något alldeles speciellt med öar, vi är många som vittnar om det. Det är något som lockar och drar med det svårtillgängliga, utsatta, isolerade, och med det skummande havet som alltid är lite opålitligt och farligt. Jag älskar också det karga och vindpinade, där inget växer högre än manshöjd och allt är lite krumt och kantigt. Det är precis den sortens öar som jag är allra mest förtjust i. Om det dessutom finns en fyr på ön, ja då går lyckobarometern i taket.

Så det är inte så konstigt att ö-böcker också ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Här kommer några av mina favoritöar i litteraturen.

  1. Shetlandsöarna
    Ann Cleeves fantastiska Shetlandssvit med min favoritkriminalkommisarie Jimmy Perez är the mother of all ö-litteratur för mig. Jag har sällan gått igång så mycket på en miljö och en karaktär som här. Tv-serien kan ni glömma, det är böckerna som gäller. Vill man nörda ner sig lite ytterligare i Shetlandsöarna så finns det på Booktrail guider till alla böcker i serien med miljöbilder och kartor. I september kommer åttonde och allra sista delen i serien: Wild Fire. Jag både längtar och inte längtar, jag vill inte ta farväl av Jimmy Perez.
  2. Isle of Lewis och Harris
    Yttre Hebriderna är något alldeles extra. Peter Mays miljöskildringar i Lewistrilogin och Coffin Road är magiska. Det spektakulära landskapet, vädret, och befolkningen som är sådär speciell som man bara blir när man växer upp på en isolerad plats. Jag gillar också beskrivningarna av den lokala historien och kulturen, hantverkstraditionerna, religionen, fisket och så vidare. Och Fin Macleod är inte att förglömma. Det är nästan Jimmy Perez-klass på honom.
  3. Doggerland
    Denna fiktiva ö någonstans i Nordatlanten, mellan Sverige och Danmark, är en plats jag gärna skulle besöka. Jag tycker mycket om de miljöer som Maria Adolfsson skapat i Felsteg. Det är lite Shetlandsöarna-känsla över det hela, och det är inte fel. Jag ser fram emot kommande delar.
  4. Ellesmere Island
    Ellesmereön öster om Grönland hör till Kanada, är till ytan lika stor som Storbritannien men befolkas bara av ett hundratal personer. En av dem är halvinuiten, isbjörnsjägaren och vildmarksguiden Edie Kiglatuk, en tuff kvinna och minnesvärd karaktär i Melanie (MJ) McGraths deckarserie. Miljöerna, lokalbefolkningen, alla inuitiska sedvänjor och de detaljerade beskrivningarna av livet i Arktis är fenomenala.
  5. Grönland
    Kim Leines Profeterna vid Evighetsfjorden som utspelar sig på Grönland är inget annat än lysande. Jag har sällan stött på en sådan vidrig karaktär som prästen Morten Falck, men han är också oförglömlig. Miljöskildringarna är även de oförglömliga. Det här är en stor läsupplevelse.
  6. Falklandsöarna
    Sharon Boltons Små svarta lögner utspelar sig på Falklandsöarna, och så vitt jag kan minnas är det här det enda bok jag läst som utspelar sig på den lilla ögruppen utanför Argentinas kust. Även här är det miljöskildringarna som sticker ut – själva mysteriet hamnar i skymundan.
  7. Spetsbergen
    Vill man ha en riktigt ryslig öupplevelse ska man läsa Michelle Pavers Evig natt som utspelar sig i den lilla havsviken Gruhuken på ögruppen Spetsbergen. Polarskräck när det är som allra bäst.
  8. Island
    Är Island en ö? Nja. Jag vet inte om jag egentligen klassar landet som en ö, men visst, en ö är det ju. Här utspelar sig Arnaldur Indridasons fenomenala deckarserie om Erlendur Sveinsson. En älskad karaktär hos mig, men det är framförallt Indridasons miljöbeskrivningar som gör avtryck. Hans sätt att måla upp landskapet och hans lågmälda, melankoliska berättande är bäst i klassen.
  9. Tara
    Tara är en fiktiv ö utanför Irlands västkust, och precis den sortens ö jag vill bosätta mig på. Här sker inga mord, nej i Ali McNamaras Breakfast at Darcy’s handlar det om att förvandla den karga och avbefolkade ön till ett levande samhälle. Ett drömprojekt!
  10. Sandhamn
    Jag avslutar min lista med något svenskt och somrigt. Viveca Stens Sandhamnsdeckare är klassisk solstolsläsning för mig – jag läser alltid en Sandhamnare under sommaren. Det här är snabblästa och spännande trivseldeckare i härlig skärgårdsmiljö.
Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Atlas över avlägsna öar – en bok att älska

I måndags kom jag hem från ett besök på en ö. Delar av Kulturkollo har varit på Malören i Bottenviken, det är något alldeles speciellt att resa till öar och jag slutar aldrig att fascineras av hur det avgränsade geografiska området som en ö är påverkar mig. Man kan känna sig trygg eller isolerad, ha full kontroll eller vara totalt utlämnad. På Louisiana Literature 2012 hörde jag Judith Schalansky berätta om sin långvariga fascination för kartböcker som blivit till den mycket speciella boken Atlas över avlägsna öar – Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka. Hon berättade där att kartböcker har en alldeles särskild plats i hennes hjärta. Där kunde hon under långa och tråkiga söndagseftermiddagar i Östtyskland resa i fantasin och i atlasen rymdes hela världen. Hon menar att:

Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen; för nog är det så att den mer än väl förtjänar sin ursprungliga beteckning: Theatrum orbis terrarum – Världens teater.

Just det faktum att en ö kan vara en kontinent, dess geografiska läge ofta isolerad från omvärlden, gör att en ö kittlar fantasin extra. Den blir till en miniatyrvärld där människorna kan leva skyddade från omvärldens blickar, öar är perfekta spelplatser för allehanda dramatiska och våldsamma händelser. Paradiset må vara en ö, helvetet kan vara det också.

Medan verklighetens absurditet ofta går förlorad i de kontinentala landmassornas relativiserande storlek ligger den här i öppen dager. Ön är en teater: allt som sker här förtätas till berättelser, till kammarspel i ingenstans, till litterärt stoff. Det unika med dessa berättelser är att det inte längre är möjligt att skilja mellan sanning och dikt: realiteten fiktionaliseras och fiktionen realiseras.

Schalansky har styrt över varje liten detalj i sin bok, hon har formgivit, skrivit texter och gjort alla illustrationer och det blir en oerhört genomtänkt och vacker produkt. Väl vald färgsättning, enhetlig grafik och intellektuellt utmanande innehåll gör det här till något alldeles extra. Jag som läser vill tro att en karta visar sanningen. Den är en sann bild över verkligheten och vad jag förstår är högersidan som visar en kartbild över respektive ö korrekt återgiven. De korta texterna däremot som hör till varje ö är fiktion som bygger på geografiska förutsättningar, kända händelser ur öns historia eller rena fantasier, ofta har de en kolonial utgångspunkt och de ger kartan liv.
De mänskliga drömmarna om att utforska, systematisera och skapa en korrekt bild av verkligheten är helt omöjliga med hjälp av en karta, stämmer ytan så stämmer inte vinkeln och man måste alltid välja en projektion. En självcentrerad är den vanligaste i de kartor vi vanligen ser och i Schalanskys fina atlas utmanas alla vi som läser att tänka till en extra gång. Att sätta annat i centrum kräver sin noggrannhet, och öppenhet och tid. Det här är en bok som skall läsas i stilla sakta mak med alla hjärncellerna påslagna.
Det är också en bok som väcker reslusten. Judith Schalanskys undertitel lyder: Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka, men jag är säker på att alla som läser om Ensamheten, Pukapuka eller Deception blir mycket sugna på att faktiskt se dem i verkligheten. Visst vore det ett roligt projekt att faktiskt dokumentera alla de öar som man har besökt? Kanske ska jag gräva där jag står och börja i sommar? Malören är given, där var jag i söndags. Mitt sommarparadis är Tjörn, det är ö nummer två.  Sedan kan jag kika i Den vidunderliga Bohuskusten  och få fler idéer. Kan nog bli något det! Atlas över närbelägna öar som jag besökt eller kommer att besöka. Är ni på?
Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Veckoutmaning: Sex snabba om öar!

Öar förekommer ju i alla sammanhang, film, TV, musik mm men vilka är egentligen era favoriter? Denna vecka vill vi på Kulturkollo veta allt om era relationer till öar så här har vi sex snabba på temat för att göra en enkel liten gallup:

Semester: Gotland eller eller Sicilien?

Musik: Irländsk folkmusik eller Japan-pop?

Drink: Cuba libre eller Manhattan?

TV: Shetland eller Skärgårdsdoktorn?

Film: The Island eller The Island of Dr Moreau?

Litteratur: Robinson Cruse eller Flugornas herre?

Som vanligt gäller att ni får svara på egen blogg, instagram, twitter eller direkt i kommentarerna men skriv gärna en kråka nedan så att vi hittar era svar! Och föredrar ni kanske några helt andra öar när det gäller exempelvis Tv eller Film? Självklart går det bra att fuska lite och lägga till helt egna alternativ.

Kategorier
Kulturkoll

Långt ut i Kalix skärgård

Linda
I helgen har delar av Kulturkollo varit på äventyr i norr. Jag, Anna och Bibliotekskatten-Annette flög från Göteborg, träffade Ulrica på Arlanda och flög vidare till Luleå. Vi fick skjuts av Bokhora-Marcus som körde oss till Kalix, där Lotta väntade på oss. Målet för vår resa var ön Malören, som ligger så långt ut i Kalix skärgård som man kan komma. Finland ligger nära och ön var faktiskt finsk fram till 1809.

På Malören har Lottas vänner Hanna och Patrik renoverat Lotsstugan och där öppnar de i dagarna Malören Lodge. Vi provbodde och fick uppleva fantastisk natur och midnattssol. På ön finns ett kapell, en fyr och ett gäng röda små trähus som främst befolkas på sommaren. En så rofylld miljö har jag sällan upplevt.

Egentligen är det rätt märkligt att just jag åkte till en ö så långt ute i ingenstans och framför allt så långt norrut. Karga och otillgängliga öar skrämmer mig egentligen och jag undviker alla de populära deckare som utspelar sig i sådana miljöer. Det visade sig dock att jag verkligen trivdes och jag är så glad att vi fick möjligheten att uppleva den här helgen tillsammans.

Kanske får jag omvärdera min syn på öar och inse att de inte måste bjuda på tropisk värme och paraplydrinkar. Löjrom, renskav och prosecco funkar utmärkt. Faktiskt också utedass.

 

 

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll

Every man is an island

Vi på kulturkollo gillar naturen och miljöskildringar på olika sätt. Vi har haft tema karga landskap, skog och hav och nu har turen kommit till en verklig favorit nämligen ÖAR!

Öar är onekligen populära platser att placera historier på, kanske framför allt deckare då de ju lämpar sig YPPERLIGT för iskalla nagelbitare. Tänk Agatha Christis ”And then there were none” när ett antal personer är fast på en ö med vetskapen att en av dem är en mördare som gärna vill beta av dem alla, en efter en…

Det kryllar naturligtvis även av öar i andra sammanhang. Fantasy: Trollkarlen från Ö-världen av Le Guin, TV: serien Shetland, Feelgood: typ en tredjedel utspelar sig ju på Irland, Semester: Gotland för 17!

Det finns en stark lockelse i Ö-livet. Man är nära vattnet och känslan av att bokstavligt talat komma bort från fastlandet kan ju vara väldigt avslappnande. Samtidigt som det är något lite skämmande med en så isolerad liten landyta. Öar kan också stå som symboler för ensamhet. Ensam är stark anser vissa, ensam är utsatt tänker andra.

Vi på Kulturkollo gillar också öar och denna vecka tänkte vi alla helt enkelt lämna fastlandet och utforska vad det är så fascinerande med just öar. Ni hänger väl med?