Kategorier
Kulturkoll

Music, music, music

Linda

Det har varit en varierad vecka både här på bloggen och rent vädermässigt. Regn, sol, blåst och frost i en mer eller mindre härlig blandning. Jag tänkte avsluta med lite musik och några av låtarna kommer från era svar på veckoutmaningen.

52 låtar om väder, en för varje vecka, några personliga favoriter och andra som bara råkar handla om just väder.

Håll till godo!

 

Photo by Rhendi Rukmana on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Att förutspå väder

Lotta

Vad blir det för väder idag? Blir vintern sträng? Blir skörden god? Våra liv har alltid varit mer eller mindre beroende av vädret. Det påverkar oss alla vare sig man vill eller inte.

Om man nu vill sia om en kommande vinter så finns det några tecken att hålla koll på, enligt Bondepraktikan.

  • Mycket frost och snö i oktober bådar milt väder i januari.
  • Oväder i oktober betyder en ostadig vinter.
  • Om träden blommar ännu en gång blir vintern lindrig.
  • Sitter löven kvar på träden, är en sträng och tidig vinter att förvänta, och även mycket mask nästa sommar
  • Är det gott om ek- och bokollon eller om rönnbär, blir vintern sträng.
  • Grönspetten/gröngölingen förkunnar väderleken omkring tre dygn i förväg. Har han ett långt entonigt läte så blir det vackert väder, skriar han mycket blir det regn och oväder, kommer han in i husen och skriker, då blir det ännu värre.
  • Domherrens ankomst är ett säkert tecken till köld och oftast även snö. Oktober varm, februari kall.
  • sidensvansen börjar visa sig, kan man vara säker på, att frost och snö ej längre uteblir.
  • Om levern på den s.k. lövgäddan är bred åt gallblåsan till, men framtill spetsig, står en sträng vinter för dörren.

Ja, så sa man förr i tiden. Och jag kan väl konstatera att vi har haft lite frost och snö, och inte heller något oväder att tala om. Det betyder alltså en mild januari och en annars ostadig vinter. Hela vintern blir faktiskt lindrig för träden har inte blommat en extra gång. Däremot har löven suttit kvar på träden väldigt länge, och gör så forfarande. Så det blir nog kanske istället en sträng och tidig vinter i år. Jag har inte noterat mängden rönnbär motför andra år så den får jag passa på.

En grönspett eller gröngölings läte skulle jag inte känna igen, men det har i alla fall inte varit någon inne  i huset och skriat och det stämmer ju, vi har ju haft rätt så fint väder hittills. Domherren har jag inte sett så kylan och snön kanske väntar på sig, men jag vill nästan tro att jag sett sidensvansar så då är inte snön långt borta. En kall februari lär vi dock då eftersom oktober varit så varm.

Lite blandat i analyserna alltså. Känner mig fortfarande lite osäker på om vintern blir sträng eller mild. Återstår bara att dra ut och fiska upp en lövgädda, så återkommer jag med det definitiva svaret när jag analyserat levern.

 

 

Kategorier
Romankoll

Regnvakt – Tatiana de Rosnay

 

“fluctuat nec mergitur”

Ibland hittar man till de där böckerna när vädret liksom är en av huvudkaraktärerna i romanen. Jag tänker till exempel på hettan och torkan som gör vattnet så värdefullt i Maja Lundes Blå, den heta sommaren 1976 som påverkar familjerna i både Roland Butis Torkans år och i Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell och så den veritabla syndafloden som totalt översvämmar hela Paris i Regnvakt. 

I den får vi möta fotografen Linden Malegarde som är på väg till Paris för att fira sin fars 70-årsdag och föräldrarnas bröllopsdag. Planeringen för att samla familjen med föräldrar, syster och bror har pågått länge och nu när väderleksrapporten säger regn så tänker de inte låta sig stoppas. De anländer från NY, London och släktgården i Vénozan och fadern Paul är som vanligt mycket tystlåten. Han trivs allra bäst hemma tillsammans med sina träd och han har svårt att förstå sig på Lindens kringflackande liv som fotograf och ännu svårare har han att acceptera att sonen lever samman med en man. De anländer alla till sitt hotell och snart så blir situationen i staden så allvarlig att  Linden börjar fundera på om de ändå skulle stannat hemma, de måste dock stanna för båda föräldrarna blir hastigt sjuka. Fast på ett hotell, granne med undergången, blir de tvingade att börja tala med varandra så gott det nu går. Faders ögon strålar av kärlek från sjukhussängen och Linden pladdrar på om vädret … Det är en bild som jag mer än väl känner igen.

När jag intervjuade Tatiana de Rosnay via Skype i februari 2018 så var det som om vi förpassats rakt in i romanen. Några veckor tidigare hade Seine stigit över alla bräddar och när hon berättade om sin nyutkomna bok så kändes den märkligt nära. Jag själv bor precis bredvid en å som med jämna mellanrum hotar att svämma över och innan sommaren skickade MSB ut små broschyrer som uppmanar oss att preppa och förbereda oss för att klara oss utan el och vatten, vår krisberedskap måste bli bättre. Helt klart är det så och en av min mans sista inköp i livet var en vevradio till dottern som hon skulle kunna lyssna på om utfall det blev elavbrott. Översvämningar och orkaner kan vi förbereda oss på men den andra sortens kris, att någon nära blir hastigt sjuk och dör, den behöver vi också preppa oss för. Så gott det nu går.

Katastrofkänslan som blir så påtaglig genom Lindens lins och beskrivningen av Paul Malegarde som är en man av få ord som älskade sina träd, levde med sina träd och med David Bowie som husgud är en av romanens stora behållningar. Det är de små detaljerna, som Lindens kärlek till sin Leica eller beskrivningen av hur Paul köper en vinylskiva och totalt faller in i ett nytt universum som gör att den här romanen kommer att stanna i mitt minne.

“det gungar men hon sjunker inte”  passar som motto för både Paris och ers undertecknad.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

Din är som regn, när det faller genom natten.

helena-top

Väder och vind, säger ni. Jag tänker på väder som symbolik. Jag tänker på tung hetta som kletar på  våra sinnen, om hagel som slår sönder vår värld och om stormar som river över heden. Och så tänker jag på stilla nattregn.

Många röster talar

Många röster talar.
Din är som vatten.
Din är som regn,
när det faller genom natten.
Sorlar lågt
sjunker trevande,
långsam, tveksam,
kvalfullt levande.

Skälver som en grund
bakom alla ljud,
sipprar och silar
mot min hud,
sveper sig lent,
sluter mig inne,
fyller mina öron
med viskande minne.

Jag vill sitta tyst
där jag inte kan störa dig.
Jag vill bo och leva
där jag kan höra dig.
Många röster talar.
Genom dem alla
hör jag bara din
som ett nattregn falla.

Karin Boye
Ur diktsamlingen “De sju dödssynderna” (1941)

Foto: “Rain Room” av Victoria Pickering

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Vilda blåsiga kvällar

helena-top

The long and winding road, that leads, to your door
Will never disappear, I’ve seen that road before
It always leads me here, lead me to your door
The wild and windy night, that the rain, washed away
Has left a pool of tears, crying for the day
Why leave me standing here, let me know the way

Så inleds min favoritlåt av The Beatles (och möjligen min favoritlåt punkt). Texten är förstås vacker rakt igenom, men främst fastnar jag för det där ”The wild and windy night, that the rain, washed away”. Jag älskar vilda blåsiga kvällar, det är mitt allra bästa i livet tror jag. Ingenting går upp mot att slänga på sig något vattentåligt och gå ut en kväll när vinden sliter i träden, helst ska det vara på hösten, ungefär nu när några löv fortfarande klänger sig kvar. Regnet får gärna piska också, men det är mest njutbart i längden om det inte gör det. Och njutbart i längden vill jag gärna att det är, jag stannar helst ute i timmar. Vad jag tycker så mycket om med det? Känslan av att bli genomblåst, av att vinden drar igenom mig och tar med sig allt slagg och kvardröjande skit och blåser bort det. Tror jag. Jag tror det är något genetiskt också, minns hur vår förstfödda blev alldeles lycklig när vi kom ut och det var väder, hon liksom kippade efter andan och blundade av lycka.

Jag lyssnar ofta på något under mina vardagspromenader, på klassisk musik, inte så klassisk musik eller en ljudbok. Men på mina stormpromenader lyssnar jag bara till trädens kamp, till vinden, till världen, naturens storhet. Möjligen skulle jag kunna tänka mig att lyssna på en ljudbok om någon av mina medpromenerare, Elisabeth Bennet gillade ju att gå omkring, liksom Marianne Dashwood, för att inte tala om alla de där som blev lungsjuka i Svindlande höjder. Och Jane Eyre förstås.

Jag har dem med mig hur som helst, oavsett om jag lyssnar på orden om dem eller inte (troligtvis ”eller inte” på grund av det där med att låta vinden dra igenom och låta upplevelsen få bli fullkomlig). Vi vandrar rätt planlöst omkring i skogarna runt mitt hem och hoppas att vår längtan efter väder inte ska föra med sig att vi får ett träd i huvudet. Än så länge har det gått bra.

Och nu skulle jag kunna knyta ihop säcken med att säga något om att den långa vindlande vägen alltid leder mig hem. Men det känns lite övertydligt och ansträngt. Det blir för mycket…

Bild från Pixabay

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Kulturella väderfenomen

Linda
Vi fokuserar på vädret i veckan här på Kulturkollo, vilket självklart märks även i vår veckoutmaning. Jag vill att du berättar om en bok en film och en låt som handlar om väder på något sätt.

Själv har jag på grund av gårdagens inlägg ägnat dagar åt att återupptäcka Crowded House, som gjort flera väderlåtar. Tänk vilka bieffekter bloggande kan få. En annan klassisk väderlåt jag verkligen älskar är The Sun always shines on TV med mina tonårsidoler A-ha. Jag har också påmints om att jag verkligen vill läsa Blå av Maj Lunde och Minnet av vatten av Emmi Itäranta, två böcker där vatten, eller bristen därpå, står i centrum. Film är svårare och det fick bli en del av en film, nämligen den fina väderscenen i Notting Hill, där Hugh Grants karaktär vandrar gatan fram samtidigt som tiden går och årstiderna växlar runt honom.

Jag vill också lyfta fram den fantastiskt fina dikten “Regnar gör det alltid” av Werner Aspenström, där regn och tårar bildar en enhet. Den inleds så här:

 

Regnar gör det alltid.
Ibland våldsamt. Ibland duggande,
nästan omärkligt.
Hemkomna eller hemlösa ruskar vi på oss
som våta terrier.
Eller försynt, så att ingen märker
att vi gråtit.
Men regnar gör det alltid.

 

Nu är jag nyfiken på era väderböcker, väderfilmer och vädersånger. Kanske bidrar också fler än jag med en väderdikt. Svara i egen blogg, på FB Instagram eller i kommentarsfältet. Lämna en kommentar, tagga dina svar med #kulturkollo, eller länka till inlägget så att vi hittar till varandras svar.

 

Photo by LuAnn Hunt on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

…och nu över till väderleksrapporten

carolina-top

Precis som Linda skrev förut så försöker jag också påverka vädret genom att öppna min väderapp rätt ofta (läs: tre gånger i timmen). En annan grej som är kul att göra är att resa jorden runt med den. Eller, ja, söka upp städer typ Långtbortistan och se om de har det bättre eller sämre än vi. Och om jag hellre hade velat vara där. Och vad jag i så fall hade tagit med mig för bok.

Ungefär så här?

Om jag nu hade fått resa ända till Auckland? Och vädret ser ut som en trevlig vårdag att sitta ute i en stol på en uteservering, med kaffe och bok? Eller möjligen i ett uterum där möblerna precis ställts i ordning och dynorna är framlagda, och allt utanför knoppas och frodas och fåglarna sjunger så de håller på att spricka? (ja, ja, alla ni som egentligen vet hur vädret i Auckland är i oktober kan skratta åt mig nu) Visst känns det som rätta tillfället att läsa någon av de där strandpromenadsböckerna?

Boktips: Det lilla bageriet på strandpromenaden (Jenny Colgan)

 

Här ser det ut som vilken skånsk vintervecka som helst med ömsom snö, ömsom tö. Då passar det bra med en bok som faktiskt får en att längta till ett ställe som Kiruna och riktiga vintrar. Åsa Larsson, alltså!

Boktips: Till offer åt Molok (Åsa Larsson)

 

Här handlar det om att gå in i dimman. Åtminstone de närmaste dagarna. Då tycker jag det verkar funka fint med deckarläsning – och eftersom vi har rest till Kapstaden så rekommenderar jag förstås Deon Meyer.

Boktips: Ikaros (Deon Meyer)

 

När det är runt 20 grader på en plats som brukar vara känd för sina extremt höga temperaturer måste det väl nästan räknas som vinter där? Deathvalleianerna sitter säkert med fingervantar och huttrar. De behöver minsann något hjärtevarmt att läsa. Så varför inte någon riktigt bra romance?

Boktips: Slightly Married (Mary Balogh)

 

Men snälla Kuala Lumpur, vad har ni gjort? Vädergudarna, med särskilt herr Tor i spetsen, verkar riktigt irriterade och arga på er. Ska ni verkligen ha åska och över trettio grader i minst någon vecka framöver?? Ni behöver gå inomhus, stänga dörren (och jag hoppas ni har luftkonditionering) och sätta er tillsammans och ha lite högläsning. Håll gärna om varandra också. Två boktips till er:

Boktips: Kometen kommer (Tove Jansson)
Boktips: Harry Potter och De vises sten (J.K. Rowling)

 

Oj, vilken tur ändå att jag inte bor här för då hade jag behövt inreda ett kylskåp med bokhyllor. 37 och 38 grader alla dagar är lite väl mycket av det goda, tror jag. Sitta i skuggan med en bok är nog ungefär allt som mäktas med. Slukarböcker?

Boktips: Sagan om isfolket (Margit Sandemo)(särskilt 1, 2, 19, 29, 33)

 

Det blir regn, regn och lite regn till. Sånt där väder man ska sitta inomhus med en god bok och lyssna på regn som trummar mot rutan. Låt oss hoppas på att det är görbart även i en ruinstad…? Jag anbefaller läsning av en klassiker.

Boktips: Tintin och solens tempel (Hergé)

 

Men kolla här! Bästa läsvädret ju! Lagom varmt, hitta halvskugga med solstolen, häll upp lämplig dryck och ta dig an boken du har längtat sååå länge efter att få läsa! En tjock!

Boktips: Ett litet liv (Hanya Yanagihara)

 

Det här är staden jag i skrivande stund kommer att befinna mig i imorgon. Känns lite som att vädret har svårt att bestämma sig? Enda raka måste ju då vara att gå på bokcirkel och ha lite olika åsikter om en bok alla läst. Som ju jag ska göra! Boken vi har läst är Stanna hos mig (Adebayo) som därmed får bli mitt boktips att funka med alla möjliga väder.

 

 

Bild: Pixabay (CC0 creative commons)

Kategorier
Kulturkoll

Vädret står i centrum den här veckan och kanske alla veckor

Linda

Vad har hänt med vädret? Det är oktober och för ovanlighetens skull har jag kunnat läsa utomhus i solen vid flera tillfällen. Rekordtemperaturer har nåtts över hela landet och även om det är skönt att slippa frysa är det också lite läskigt. Vädret är inte som det ska och det skrämmer mig. Vi hade den varmaste sommaren på många år. Bönderna drabbades kanske mest, men vi var många som fick ransonera vårt vatten. Vintern var istället svinkall och höll i sig hur länge som helst. Sedan sa det pang och det var högsommar. Handlar det väder, eller är det klimatförändringar?

Den här veckan ägnar vi oss åt väder och vind, vårt kanske mest populära samtalsämne. Det blir inte bara katastrofer och dystopier, men visst är det en trend att klimatförändringar och extremväder står i fokus i kulturen. Jag tänker till exempel på Breathe av Sarah Crossan, en dystopi som utspelar sig i en framtida värld där alla träd är skövlade och syret slut, vilket gör att de kvarvarande människorna tvingas leva i en syrsatt kupol och filmen Geostorm, där mänskligheten lyckats kontrollera klimatet med hjälp satelliter, som nu slutat fungera. Visst önskar vi alla att väderfenomen gick att kontrollera och kanske är det för att vi inte kan det, som vi skräms av det. Faktiskt blir jag sugen på att köpa Bondepraktikan för att få en känsla av kontroll. Annars inbillar jag mig att jag kontrollerar vädret genom att titta i mina väderappar sisådär 30 gånger om dagen. Minst.

Det går inte att bortse från vädret. Det följer med oss var vi än beger oss. På gott och ont.

 

Photo by Lola Guti on Unsplash