Fyra minuter som skrämmer mig

Linda

Egentligen är jag ingen skräckläsare. Jag är på tok för feg. Ett av mina starkaste minnen från barndomen är när jag såg Liftaren med Rutger Hauer, var rädd i flera månader och inte kunde äta pommes på längre tid än så. Ändå kunde jag inte riktigt låta bli, det är med skräckblandad förtjusning som jag ger mig på veckans tema.

Mitt läsprojekt inför veckan har handlat om att våga läsa Fyra minuter av Johan Ring, en bok som jag trodde var en novell, men som visade sig vara en roman. Troligen för att jag förknippar MIX förlag med just noveller. Johan Ring marknadsförs som Sveriges svar på Stephen King, men då jag just håller på att läsa min första bok av skräckkungen, som inte ens är direkt skräckig, vågar jag mig inte på någon jämförelse. Däremot får jag starka Ajvide-Lindqvist-vibbar, men det kan å andra sidan ha med min ganska begränsade skräckkunskap att göra.

I Fyra minuter får vi lära känna Veronica och Anders, som flyttat tillbaka till Veronicas barndomsby för att vara nära hennes far efter moderns död. Egentligen verkar ingen av dem riktigt vilja vara där, men det är liksom ingenting de pratar om. Det som först är något av en relationsroman förändras snart till något annat, då ett flygplan som är på väg från Salzburg till Arlanda försvinner från radarn i fyra minuter och sedan störtar mitt i den lilla byn. Planet har en märklig kraft och byns invånare påverkas av dess närhet. Skrämmande saker börjar hända. Riktigt skrämmande saker.

Vad är det då som är läskigt i Fyra minuter? Främst är det kanske att konstiga saker händer mitt i en vanlig by. Att ett plan störtar är hemskt nog, men att det också verkar påverka byns invånare gör det läskigare. Det finns obehagliga händer med, som Carolina skriver om, riktigt obehagliga händer. I verkligheten har jag en stark aversion mot fötter, jag tycker verkligen inte om fötter, men i litteratur är händer definitivt läskigare.

Kanske är det just det vardagliga och relationerna som berör mig mest i Fyra minuter. Hur Veronica kämpar för att nå sin pappa och hur hon försöker hantera sina skuldkänslor, som påverkat deras relation. Förhållandet mellan Adam och Veronica och det han känner att han offrat för henne genom att flytta, är också väl beskrivet. Förändring är ett viktigt tema i boken och dessa förändringar är mer eller mindre påtagliga. Faktiskt är de förändringar som skrämmer mig mest de mer realistiska.

Det som gör att jag tänker på John Ajvide Lindqvist när jag läser Fyra minuter är just blandningen mellan vardagsrealism, övernaturligheter och skräck. Varelsen i flygplanet och det hen gör med invånarna i byn är absolut inte realistiskt, men definitivt skrämmande. Det gäller dock, som alltid då det gäller skräck, att köpa grejen. Egentligen blir jag mer skrämd av realistiska böcker där hemska saker händer, än böcker som innehåller övernaturliga drag, men jag gillade ändå Johan Rings sätt att skriva och tycker verkligen att idén han har är riktigt bra. Är du skräckälskare tror jag definitivt att detta är något för dig. För mig som skräckskeptiker var det ändå en bra bok och det är ett riktigt gott betyg.

Foto: Adam Haglund

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Fyra minuter
Författare: Johan Ring
Förlag: MIX förlag
Utgivningsår: 2015
[/box]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.