Kategorier
Kulturkoll

Nu kan vi pusta ut

Årets längsta dagar är över oss, trollen spricker i solen och vi kan äntligen pusta ut. Skräckveckan på Kulturkollo är förbi, men vi vet ju hur det är med såna här saker, det är inte omöjligt att det kommer en uppföljare…

Anledningen till att vi sätter stopp för temat redan nu är att vi har så väldigt mycket roligt och spännande att dela med er imorgon, sånt som inte är skräckigt alls. Så kom tillbaka imorgon, det kommer vara värt det!

Veckan har innehållit allt från polarskräck till ofantligt obehagliga händer. Och däremellan har vi bjudit på kyrkogårdspromenader, boktips från Jessica Lindholm, recension av Johan Rings roman Fyra minuter och önskemål om riktig hardcore-skräck… Och så skrev vi lite om film och tv som ibland är lite obehagligare än vad som är hälsosamt.

I veckans utmaning bad vi om blodisande tips, och följande snälla tipsare ställde upp:

Kategorier
Kulturkoll

Ruskigheter för regniga dagar

helena-top

Gnistrande solsken och strandhäng i all ära, ibland finns det inget bättre än att krypa in i stugvärmen en heldagsgrå sommardag. Och visst kan man läsa, men man kan titta också. Här kommer några ruggiga tittningstips inför sådana stunder:

Blair witch project tänker jag på intet sätt tipsa om. Det är en förfärlig film! Säkert inte bra, men jag blev helt vettskrämd av den när jag såg den på bio. Att ta sig hem den kvällen var en utmaning och sen sov jag inte på flera dygn. Jag blir alldeles skakig bara jag tänker på slutscenen, och då har jag ändå jobbat rätt hårt på att förtränga den. Om somrarna när jag och familjen gärna springer omkring med ficklampor och ficklar i skogen bakom vårt hus efter mörkrets inbrott tänker jag ofta på att det är lite likt Blair witch project…. Så jag säger bara det, håll er undan den filmen, det finns så mycket annat att se.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Glad (ruskig) midsommar!

helena-top

Varje midsommar flyttar jag ut till Ormsjöbodar. Det är ju egentligen helt förryckt eftersom jag vet vad som händer där. Ormsjöbodar har inga bra saker att komma med.

en främmande manDet är Maria Langs En främmande man jag läser varje år. Den utspelar sig under en midsommarhelg* och ger det egna firandet en väldigt fin inramning. Hur mycket det än regnar, haglar eller om jordgubbstårtan tar slut så är det aldrig lika hemskt som i Ormsjöbodar.

Vid den här tiden är det dock dags att lägga undan boken, kränga på sig regnkläderna och fira en verklig midsommar, med de ickefiktiva. En riktigt glad midsommarafton önskar jag, och hela Kulturkollo med mig, er alla! Må jordgubbarna räcka till oss alla!

* Gillar du Maria Lang och vill du läsa hennes böcker när de utspelar sig? I så fall finns på min blogg Fiktiviteter en kalender just för dig.

Kategorier
Romankoll

Men skräm mig då!

Lotta
Det här med skräck och rysare är svårt. Antingen blir det för mesigt, för överdrivet eller för konstigt. Det är väldigt sällan som jag blir riktigt rädd av en bok (eller film) och måste sova med lampan tänd. Jag är mycket svårflirtad och kräsen när det kommer till rysligheter.

Det är många som nämner Kvinnan i svart (Susan Hill) som en sån där ruskig bok som förstörde nattsömnen. Men nej. Den var väl spännande, men alltför tunn och inte blev jag särskilt rädd. Visst kan jag få lite puls så att hjärtat klappar när jag läser en spännande historia. Som till exempel Nu ser du mig (S J Bolton), gaaalet spännande, men då handlar det inte om skräck utan ren och skär spänning. Det finns också böcker som är spännande och kusliga som Evig natt (Michelle Paver). Den ödsliga miljön är skrämmande i sig, men inte är det skräck. Jag går igång på en psykologiskt uppbyggd smygande och krypande stämning. Som Främlingen i huset (Sarah Waters). Även när det inte händer något så är det rysligt spännande. Men skräck, nej det är det ju inte riktigt.

När det handlar om krypande spänning så finns det ingen obehagligare läsning än Bedbugs (Ben H. Winters) som handlar om en kvinna som tycker att familjens nya hem kryllar av vägglöss. Hon vaknar varje natt med nya bett, men varken övriga familjen eller skadedjursbekämparna hittar några spår av löss eller andra kryp. Så vad är det som händer? Vägglöss eller något annat, något mycket värre? Den kan absolut inte läsas i sängen och det går inte att läsa den utan att det kliar över hela kroppen. 

En annan bok som skrämde mig är Vätten (Mikael Strömberg) som lyckas blanda svensk vardag med folktro utan att det blir löjligt. Det blir istället ruskigt spännande, på sina håll. Helt fullt ut håller den inte. John Ajvide Lindqvist med sina vampyrer eller zombies skrämmer mig däremot inte alls.

Så ni ser, ibland händer det att jag blir rädd. Men jag vill bli rädd lite oftare. Det finns inget bättre än en läskig spökhistoria. Så kom igen och ge mig lite hardcore-skräck!

Kategorier
Romankoll

Fyra minuter som skrämmer mig

Linda

Egentligen är jag ingen skräckläsare. Jag är på tok för feg. Ett av mina starkaste minnen från barndomen är när jag såg Liftaren med Rutger Hauer, var rädd i flera månader och inte kunde äta pommes på längre tid än så. Ändå kunde jag inte riktigt låta bli, det är med skräckblandad förtjusning som jag ger mig på veckans tema.

Mitt läsprojekt inför veckan har handlat om att våga läsa Fyra minuter av Johan Ring, en bok som jag trodde var en novell, men som visade sig vara en roman. Troligen för att jag förknippar MIX förlag med just noveller. Johan Ring marknadsförs som Sveriges svar på Stephen King, men då jag just håller på att läsa min första bok av skräckkungen, som inte ens är direkt skräckig, vågar jag mig inte på någon jämförelse. Däremot får jag starka Ajvide-Lindqvist-vibbar, men det kan å andra sidan ha med min ganska begränsade skräckkunskap att göra.

Kategorier
Kulturkoll

“Whatever you do don’t fall asleep”

helena-top

Numer ser jag sällan – för att inte säga aldrig – skräckfilm. Om det beror på mina svaga nerver eller för att det helt enkelt inte roar mig låter jag vara osagt. Men självklart såg jag en hel del under senare delen av -80-talet då det var något alldeles speciellt att gå till videoaffären och hyra en moviebox [för er som är inte är bekanta med begreppet så var det en bärbar släpbar VHS-spelare och VHS var, som ett gigantisk kassettband – alltså tekniken pre DVD-skivan, vilket i sin tur är tekniken pre streamingtjänster] och grotta ner sig i VHS:ernas tämligen bristfälliga bildkvalitet.

Vilka filmer såg vi på då? Jag har grävt i minnets dunkla vrår och det blir tydligt att man inte

Kategorier
Romankoll

Författare tipsar: Jessica Lindholm – mina bästa skräckisar!

Jessica Lindholm är illustratör och författare, hon har bland annat illustrerat de populära böckerna om Kråke. Nyligen kom hennes zombiebok för mellanåldrarna: Alice Mc Mallis – pojken på kyrkogården ut på Idus förlag. 


 

Här kommer tre bok/filmtips från mig:

The Others Film. Skriven och regisserad av Alejandro Amenábar. Filmen är vacker med en lite sorgsen ton. Spänningen byggs upp på ett smart och nervkittlande vis och twisten i slutet är fenomenal. En spökberättelse jag önskar jag kommit på själv.

Hanteringen av odöda Bok. John Ajvide Lindqvist. Spännande sträckläsarbok med intressant frågeställande, för hur skulle man reagera om de döda vaknar till liv igen. Hur skulle samhället hantera det?

Rosemarys baby Bok/film. Psykologisk skräckfilm från 1968 som bygger på bok av Ira Levins roman. Inte mycket blod eller dödande men spänningen och stämningen är krypande olustig. Läs boken. Se filmen.

/ Jessica Lindholm

Kategorier
Barnbokskoll

Kyrkogården, Alice Mc Mallis och jag

anna-top

 

IMG_0616
Fullestad kyrka – min barndoms kyrkogård.

Att promenera på en kyrkogård i sommarskymningen är något alldeles särskilt. Naturens ljud förstärks och fantasin får fritt spelrum. Jag är uppvuxen nästgårds med en gammal kyrkogård och många är de timmar som jag vandrade runt där, läste på gravstenar och fabulerade om människorna som fått sin sista vila. Alldeles särskilt lockade det att tänka på Johan Jacob Bauer som också hade en vacker vapensköld inne i den medeltida kyrkan med de tjocka murarna. Kaptenen och Riddaren – tjusigt och mycket fantasieggande. Jag har flera skrivhäften fulla med berättelser någonstans i mina gömmor och minns jag rätt så är det ganska romantiska historier som aldrig tar slut. Som tur är så så har jag blivit något mer sparsmakad med orden allt eftersom …

Jag läser aldrig, aldrig skräck. Jag är oerhört mörkrädd och får mardrömmar av både skräckfilmer och böcker med skräckinslag därför var en bok om en 9-årig flicka som blir kompis med en zombie när hon promenerar på kyrkogården absolut så långt jag kunde sträcka mig. Alice Mc Mallis – pojken på kyrkogården  alice_400-500x500är en charmig berättelse med en hel del spänning i som passar perfekt för de barn som vill läsa en spännande och humoristisk bok med några riktigt läskiga passager. Alice, som bor med sin barnflicka i ett kråkslott till hus,  träffar zombiepojken Zackariaz och snart är ingenting sig likt. Grannen Surström blir biten i benet och kanske är snart hela byn full av zombies?

Det här är en läsa-lätt i stil med Nelly Rapp-serien av Widmark och jag gillade upplägget med korta kapitel som ofta slutade med en cliff-hanger, lite lagom utmanande språk och mycket fina illustrationer. Ska jag erkänna så är det bilderna och sid-layouten som allra mest hänger kvar i mitt minne efter läsningen. Mycket snygg bok! Jag råkat känna en Alice som är åtta – till henne blir det här en fin skolavslutningspresent. Men jag tror att hon ska läsa den tillsammans med någon vuxen för lite läskig är den allt. Precis som en skräckis ska va’.

 

Provläs Alice Mc Mallis – pojken på kyrkogården!

Kategorier
Novellkoll Ungdomsbokskoll

Händer som borde förblivit döda

carolina-top

Det är något med händer som är skrämmande. Alltså nej, inte de där du själv har längst ut på dina armar. De där praktiska som kan skriva och smeka och peka och ta upp saker och stickas ner i kaksmet och dras genom håret och… Inte de varma levande händerna. Nej, jag pratar om de döda. Stelnade händer som sitter på kalla lik. Avsomnade verktyg och så väldigt hjärtslitande bilder av liv som försvunnit. Tänk om de ensamma får liv efter det att kroppen har dött! Tänk dig att de bortkopplade från kroppen kryper iväg likt spindlar och gör saker som händer kan göra – fast utan att de hör till sin människa. Det där är något av det otäckaste jag kan tänka mig. Och tydligen är det inte bara jag som tänker så – nejdå, det finns ganska många skräcknoveller som handlar om händer.

Kategorier
Kulturkoll

En tisdagsutmaning om det som skrämmer

helena-top

Eftersom sommarlättjan väl drabbat oss lite till mans, och kvinns, tänkte jag att vi gör det enkelt för oss den här veckan. Frågan för dagen är:

Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?

Svara här i kommentarerna, på egen blogg eller var du vill, men glöm inte att ge oss länken här i kommentarerna så att vi kan ta del av ditt tips.