Så kloka och finurliga vi är!

carolina-top

Jag har suttit några kvällar nu och precis som mina kollo-kollegor läst igenom inlägg från de tre åren som gått sedan vi startade Kulturkollo. Och… ju längre jag satt, desto stoltare blev jag. Vi är så kloka! Och finurliga! Och duktiga på att skriva! Uppfylld av en lätt (hehe…) hybris bestämde jag mig för att lyfta denna  kunskapsbredd, dessa livsfilosofiska djup eller all denna uppfinningsrikedom de där 1900 publicerade inläggen har.

Ta bara Lottas inlägg När tiden står stilla. När tiden tar slut.  där hon filosoferar om tiden på ett sätt som är väldigt personligt utlämnande samtidigt som det ger läsaren igenkänning. Så bra att jag får tårar i ögonen.

Och så klokt Anna skriver om barns lust till läsning och lockande läsning med hjälp av böcker som handlar om fotboll i Pisa, pojkar och Zlatan. Många bra tips och en stor bit av min egen skolbibliotekarievardag – ett inlägg att använda!

Viktoria ger oss också en klok litteraturlista med ungdomsböcker som kan trösta och kanske hjälpa ungdomar som lever i socialt utsatta förhållanden. Biblioterapi, litteratur som läkande kraft! Ungdomar i utkanten av normen

Helena använder sig av kattioterapi eller vad det kan tänkas heta: Tio sätt på vilket katten kan förbättra ditt kulturella liv. Underfundig text och fina foton är så mycket mer än kattfoton på en blogg – det här handlar om en Buffy som med värdighet lär ut sånt som avkoppling och självkänsla som vägar ut ur en utmattning. Vi är inte bara kloka, vi kollomedlemmar – nej, vi äger kloka katter också!

Och barn har vi. När vi hade en temavecka om konflikter vågade Ulrica bli personlig och skriva om konflikter med de egna barnen i Att välja sina strider. Tips på böcker som ger tröst i vardagen och dessutom med ett klokt citat av en av våra absoluta favoritförfattare Astrid Lindgren som avslut.

Av Linda vill jag lyfta ett av alla dessa inlägg hon skriver där hon visar sin enorma kunskap om den kulturella världen och dess personer: Så blir du en pristagare. Linda följer aktuell utgivning, känner till författare som nomineras till litterära priser jag själv inte ens kan stava till, och kan dessutom skriva om det hela med en omisskänlig vass humoristisk touch. Eller vad jag ska säga. Linda är min bokmässeciceron och mitt ledljus i kulturvärlden.

Fanny då? Hon är mitt ledljus i det svarta, i eländet och mörkret hon envisas med att tycka om att läsa om. Och som hon kan skriva om det! Hennes inlägg Min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen handlar om hur det är så få förunnat att få känslor på pränt så att andra kan känna dem och känna igen dem. Men Fanny själv är ju en av de personerna! Hennes texter glimrar.

Nå, vad lyfter jag av mig själv i all denna blygsamma hybris? Jo, det här: Hur smita undan julkalaset för att kunna läsa Den Där Braiga Boken? Detta är nämligen klokskap på det sätt som blivit mitt signum för Kulturkollo – det kåserande vardagsroliga. Jag lämnar de riktiga klokskaperna och kunskaperna till mina kollegor. De är bäst, och jag är så stolt över att få vara en del av detta kollektiv.