Kategorier
Kulturkoll Romankoll

”Höstnytt” säger ni? ”Hösthett” säger jag. (i två delar)

carolina-top

Vi ägnar oss åt att skriva om ”höstnytt” några veckor nu på Kulturkollo. Jag, som ju till vardags jobbar som bibliotekarie, bör ha rätt bra koll på höstny skönlitteratur, det som kommer och det som läses och efterfrågas, och vilken som är en viss författares senaste bok. Absolut! Det har jag! När det gäller barn- och ungdomslitteratur! Där har jag stenkoll. Men nuförtiden arbetar jag inte aktivt med eller köper in litteratur för vuxna, så där är jag inte alls lika duktig på aktuell utgivning. Jag har dock ett bra knep för att ha åtminstone lite koll, att kolla in lite nyheter och efterfrågat: reservationshyllan på biblioteket.
Nämligen står reservationshyllan precis intill kaffeautomaten, och varje gång jag går och hämtar kaffe och väntar på att maskinen ska mala, humma, sucka och skaka ut sitt kaffe i min kopp så står jag och studerar böckerna som står i reservationshyllan. Aha! Den där visste jag inte om, har hon kommit med en ny? Oj, det är inte mindre än fyra av samma titel här av den där boken, det måtte vara väldigt många i reservationskön på den. Och så drar jag ut någon bok, läser lite på baksidan, blir själv sugen på att läsa, kollar upp, reserverar själv. Mycket bra metod, detta.

Så därför kom jag på den briljanta idén att som inlägg lista vilka som är de mest reserverade böckerna just nu på biblioteken där jag jobbar (Biblioteken i Sydöstra Skåne, som alltid har en sådan lista på sin förstasida, automatiskt uppdaterad med information från bibliotekssystemet).

Men…

… haken med min annars så briljanta idé är att jag kom på den ungefär en vecka efter tillkännagivandet av årets och förra årets nobelpristagare i litteratur. Så listan har en viss övervikt (ja, OK, slagsida) åt polska titlar som inte är särskilt höstnya alls. Men heta är de – jättejättemånga vill låna och läsa Olga Tokarczuks böcker. Och några andra finns ju med på listan? Så ”hösthett” i stället för ”höstnytt”?

Det här är vad folk på Österlen med omnejd flockas och köar för att få läsa just nu:

  • Jakobsböckerna eller Den väldiga färden över sju gränser, fem språk och tre stora regioner, de små ej att förglömma : berättad av de döda av Olga Tokarczuk
  • Löparna av Olga Tokarczuk
  • Spel på många små trummor av Olga Tokarczuk
  • Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk
  • Don Juan av Peter Handke
  • Husmoderns död och andra texter av Sara Danius
  • Damen med bysten av Karin Brunk-Holmqvist
  • Björnens ögonblick av Olga Tokarczuk
  • Bergens stjärnor av Jojo Moyes
  • Gammeltida och andra tider av Olga Tokarczuk
  • 1794 av Niklas Natt och Dag
  • Min historia av Michelle Obama
  • Ålevangeliet av Patrik Svensson
  • Daghus, natthus av Olga Tokarczuk

 

Inlägg Part Two, the Unforseen Sequel

När jag gick in för att kolla antal reservationer på böckerna ovan så var det för en del (nobelprisiga) titlar inte de hundratals jag väntat mig. Kanske att systemet mäter antal reservationer mot de exemplar som finns, eller något annat algoritmiskt konstigt jag inte begriper mig på? (men jag är duktig på barn- och ungdomslitteratur…)

Bara för att jämföra kollade jag i stället topplistan på biblioteken i Malmö, alltså deras 10 mest reserverade böcker just nu. Och den såg inte alls likadan ut – i stället påminde den mer om det jag själv sett i reservationshyllan vid den där kaffeautomaten i min närhet. Det här är vad Malmöborna vill läsa:

  1. Allt jag fått lära mig av Tara Westover
  2. Hon måste dö av David Lagercrantz
  3. En bur av guld av Camilla Läckberg
  4. Ålevangeliet av Patrik Svensson
  5. Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård
  6. Jamåhonleva av Anders Roslund
  7. Skamvrån av Sofie Sarenbrant
  8. Jag ser dig av Mari Jungstedt
  9. Hälsobalansen av Dr Rangan Chatterjee
  10. Skärmhjärnan : hur en hjärna i osynk med sin tid kan göra oss stressade, deprimerade och ångestfyllda av Anders Hansen

Jag begriper mig inte på statistik, och tydligen inte heller på parametrar i biblioteksdatorsystem. Som väl är så är det andra som fördjupar sig i sånt medan jag dricker kaffe, studerar reservationsbokhyllan och ser till att ha koll på senaste barn- och ungdomsböckerna.

Kategorier
Kulturkoll

Höstfilm är bäst på bio

linje-ulrica

Hösten är väl ändå den allra bästa tiden för att gå på bio, eller vad säger ni? Att jag nuförtiden väldigt sällan kommer iväg på bio (och att jag oftast då får se något högljutt och tecknat) behöver vi ju inte tala så mycket om. Lotta har ju tidigare i veckan inventerat TV-hösten och här kommer nu några biofilmer som jag kommer planera för att se, men troligen inte kommer iväg på.

Sedan Downton Abbey-filmen hade premiär den 13 september har jag tänkt att jag måste komma iväg och se den. Helst av allt vill jag se den i Salong Bar Deco på Spegeln i Malmö där man kan kolla på bio i sköna fåtöljer samtidigt som man dricker vin och äter något gott.

Jag kanske har bättre tur med oktoberpremiärerna. Vad tror ni till exempel om filmen med det ljuvliga namnet De arktiska kamelerna (premiär 21 oktober)? Den är baserad på en sann historia och utspelas i Nordnorge – upplagt för vackra miljöer. En komikers uppväxt (premiär 11 oktober) baserad på Jonas Gardells bok med samma namn kommer säkert locka många till biosalongerna, men själv är jag inte helt övertygad. Det känns som pinsamhetsfaktorn kan bli hög och jag är inte stormförtjust i Johan Rheborg. Däremot kan jag tänka mig att se Judy (premiär 11 oktober) där Renée Zellweger spelar Judy Garland. Sång blir det såklart och jag hoppas också på snyggt 60-talsmode.

   

I november börjar julfilmerna rulla igång, men det är lite för tidigt för mig som mer tänker på november som senhöst än vinter. Jag skippar också Roy Andersson-filmen Om det oändliga (premiär 15 november) och satsar på lite organiserad brottslighet med Robert De Niro i The Irishman (premiär 22 november). Give Me Liberty (premiär 22 november) är lite smalare, om en kille som kör färdtjänst i Milwaukee, men verkar väldigt charmig och rolig. Jag har inte hört så mycket om After the wedding (premiär 29 november) annat än att den handlar om en barnhemsföreståndare i Calcutta, men eftersom både Julianne Moore och Michelle Williams är med i den kan jag tänka mig se den bara för det!

     

Vilka biofilmer ser du fram emot i höst?

Kategorier
Romankoll

En fantastiskt fin norsk höst!

Igår läste jag Susanne Skogstads helt underbara roman Svartstilla och jag slogs av att det är en helt fantastisk norsk romanhöst. Inte nog med att jag läst och älskat den vemodiga Män i min situation av Per Petterson och fascinerats av Lars Myttings historiska roman Systerklockorna, nu möter jag en helt annan sorts text hos Susanne Skogstad.

Och kanske blev vi trygga tillsammans.
I vårt hem.
Som bara jag finns kvar i.
Och som inte längre är ett hem. 

För mig som förra året blev änka så är det en väldigt känslosam läsning. Vi får i en prosalyrisk form möta den åldrade änkan som vistas i sitt svartstilla, som i frånvaron av sin make upplever närvaron i tomheten. Hon befinner sig i ett djup som är ett stilla mörker och hennes tre vuxna barn har tröttnat på moderns passivitet och försjunkenhet i sorg. Minnen av den äskade maken, han som kom med ljuset, finns i det fysiska rummet, i spåren i trappan och i vetskapen om att det gemensamma livet finns runtomkring, i kartonger på vinden. Den äldste sonen Jon är en handlingskraftig man som har ordnat med en plats på hemmet. Hon klarar ju inte att sköta sitt hus, inte heller tar hon hand om sin hälsa och hon är så isolerad. Visst skulle modern få det mycket bättre där?

Det här är en roman om tomheten efter en älskad livskamrat och en strålande vacker skildring av kärlek som varar ända in i döden. Svartstillat har följt henne genom livet och känslan av att ljuset har försvunnit är svår att hantera. Det är också en text om sorg och hur den tar sig olika uttryck, jag kände så väl igen scenen när barnen kommer hem till sin mor och genast tar sig an något praktiskt. Genom att ordna så visar man omsorg, genom att ställa iordning så får man kontroll. Barnen reser en gravsten, de fyller kylen, de arrangerar julfirande och på vägen glömmer de att fråga sin mor om det som verkligen är viktigt. Det som var livet. Kassarna på vinden rymmer ett helt liv och nu är de skräp som väntar på transport till tippen. Först när de så smått börjar dela minnen av fadern och sin tid som en familj kan de närma sig varandra men tiden har runnit ut, skörheten har tilltagit. Det finns bara förfluten tid kvar att förhålla sig till, framtidens chans är förgången.

Jag beundrar den unga författaren Susanne Skogstad som med en sådan lyhördhet kan gestalta det svåra ämnet som hon tar sig an, hon använder språket på ett så otroligt drabbande vis. Ett exempel är hur hon drar med läsaren in i det där sorgesamma tankearbetet som inte tycks ta slut genom att stapla ett antal och satser på varandra. Upprepningarna närmar sig ältandet och det är så effektivt. Jag lever mig in, tänker och känner likadant som den namnlösa änkan.

Andas.
Känner hur jag saknar dig.
Men du kommer inte tillbaka.
Och vi är inte tillsammans.
Och jag är inte fru.
Och jag är inte mor.
Och jag är inte längre någon. 

 

 

 

 

Nu röjer jag i mitt förråd, jag packar mina lådor och jag ska börja resten av mitt liv på en ny plats. Inte särskilt långt bort i världen men det är en plats där det finns ljus och rymd och en vacker vy över staden.

Framtidens tid är här.
Och allt är gott.

Missa inte att vi startar Kulturkollo läser om ett par veckor, då pratar vi om Män i min situation. Välkomna dit!

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v.42 2019

linje-kulturkollo 

 

Det regnar och regnar och regnar och regnar. Mycket tid att läsa om orken finns. Den här veckan har vi skrivit om följande böcker på våra bloggar.

Andarnas labyrint av Carlos Ruiz Zafón (Ulrica)

Bergens stjärnor av Jojo Moyes (Anna)

Den sista flickan av Nadia Murad (Ulrica)

En förlorad man av Jane Harper (Anna)

Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid (Ulrica)

Fool’s Assassin av Robin Hobb (Carolina)

Gileads döttrar av Margaret Atwood (Helena)

Ishavspiraterna av Frida Nilsson (Ulrica)

Jaktmark av Helene Tursten (Ulrica

Kapten Kidds skattkarta av Mårten Melin (Carolina)

Konsten att leva som en katt av Stephane Garnier (Helena)

My absolute darling av Gabriel Tallent (Ulrica)

PS från Paris av Marc Levy (Anna)

Sjöbodsblues av Sara H. Olsson (Ulrica)

Tjänster och gentjänster av Sophie Kinsella (Helena)

Vad kommer du ifrån, egentligen?, TNKVRT (Linda)

Kategorier
Kulturkoll

Hasse & Tage – en kärlekshistoria

helena-top
Hasse och Tage. Det finns inte många namn man kan säga till mig och väcka sådana känslor med. När jag tänker på Hans Alfredsson och Tage Danielsson så blir jag liksom varm i hela kroppen. Mina associationer går lite så här: Tages medmänsklighet och människovärme, Hasses skärpa och humor, Tages skärpa och lugna ilska, Hasses skörhet, Tages stabilitet och tryggheten i hans röst. Som barn vilade jag ofta i Tages röst.

I filmen Hasse & Tage – En kärlekshistoria berättar Jane Magnusson berättelsen om komikerduon bortom det offentliga. Det är en djupdykning i arkiven förstås, men bygger också mycket på intervjuer med och material från familjerna. Det är inte ofta jag orkar göra saker efter jobbet, men när den här filmen kom till byn igår kväll kände jag att jag inte kunde förvägra mig själv att få se den.

Jag tycker mycket om att filmen fokuserar så mycket på den kärleksfulla vänskapen mellan dessa två män och låter just kärleken vara drivkraft och förklaring. Sånt är vi inte bortskämda med. Samtidigt tecknas också en bild av duons samhällsengagemang och hur de var en symbol för och språkrör för ett samhälle som skulle komma att förändras.

Hasse och Tage – en kärlekshistoria är naturligtvis en film med många skratt, men där finns så mycket mörker och så mycket förtvivlan (herregud, de döda barnen och herregud att Hasse tvingades leva utan Tage i 30 år!) att min kvardröjande känsla ändå är sorg. Jag känner tårarna som runnit nerför kinderna tydligare än skrattrynkorna jag också jobbat på. Men det är inte nödvändigtvis en dålig sak. Hasse och Tage visar ju mer än tydligt att stora och vackra ting kan födas ur mörkret. Det är också något att bära vidare.

Kategorier
Ungdomsbokskoll

En trio färska ungdomsböcker

Linda
Jag försöker hålla min hyfsat ajour med utgivningen av ungdomsböcker, dels för att det finns så himla många bra böcker som i första hand skrivits för unga läsare, men också för att jag jobbar med unga, som jag hoppas ska bli läsare om de inte redan är det. Mitt i allt elände som ungdomars läsning tyvärr är måste jag bjuda på ett litet ljus. Jag uppfattar att slukarläsarna kommit tillbaka, efter att ha varit borta under ganska många år. Långt ifrån alla mina elever läser, men de som läser gör det mycket och gärna. Nu är mitt undersökningsfält minst sagt begränsat, men jag hoppas att det ändå kan vara en liten, liten trend. Om vi ska kunna locka unga att läsa måste vi vuxna i deras närhet kunna tipsa dem om böcker som vi tror är relevanta för dem. För mig betyder det inte att de nödvändigtvis ska läsa om ämnen som ligger dem nära, men beroende på hur vana läsare de är behöver de olika grader av utmaning. För många kan det perfekta boktipset faktiskt vara avgörande.

Bland de ungdomsböcker jag läst den senaste tiden vill jag lyfta fram tre stycken som jag tror kan passa många. De är lika, men också väldigt olika.

Planeten Frank av David Yoon (Bonnier Carlsen)

Det här är David Yoons debutbok, men om ni tycker att namnet känns bekant kanske ni redan har läst något av hans fru Nicola Yoon. Planeten Frank handlar om Frank Li, som går sista året på high school och funderar mycket över framtiden. Att han ska läsa vidare är självklart och lika självklart är det att han ska skapa sig ett liv som gör hans föräldrar nöjda. Frank är andra generationens invandrare och för hans föräldrar är det sydkoreanska arvet otroligt viktigt. Så viktigt att de helt brutit kontakten med sin dotter, som valt att leva med en man som inte har sydkoreanska rötter. Inte konstigt då att Frank inte vågar berätta att han blivit kär i Brit Meads. För att trots allt kunna dejta henne skaffar han en passande låtsasflickvän i form av Joy Song, dotter till en av föräldrarnas sydkoreanska vänner som de regelbundet träffar. Genom att låtsas dejta kan Joy och Frank träffa sina äkta partners utan att föräldrarna får reda på det.

Planeten Frank är en bok som kretsar kring teman som identitet och kärlek, men också orimliga förväntningar från föräldrar. Att föräldrarna i fråga dessutom lever i ett utanförskap, som visserligen är självvalt men ändå problematiskt, gör inte livet lättare för barnen som först och främst identifierar sig som medborgare i det land de fötts i. Mest av allt är det ändå en klassisk amerikansk ungdomsbok om att lyckas i skolan, komma in på rätt universitet och hitta kärleken. Inte superoriginellt, men tillräckligt bra för att locka många. Jag blir inte förvånad om Planeten Frank blir film.

Bli kvar av Maja Hjertzell (Gilla Böcker)

Det här är en av de bästa ungdomsböcker jag läst i år och jag imponeras av hur mycket Maja Hjertzell lyckas säga med få ord, på få sidor. Bli kvar utspelar sig under en enda dag och vi får följa Lucas och Sofie från det att de vaknar i samma säng på morgonen, tills det blir kväll på en helt annan plats. De som varit vänner har nu blivit något annat och ingen av dem vet egentligen vad. Det de vet är att de har helt olika planer för sitt liv. Dagen vi träffar dem är nämligen dagen då Sophie ska flytta till Göteborg för att studera. Lucas däremot han vill stanna kvar och förstår inte riktigt varför det anses bättre att lämna hemorten än att stanna kvar och skapa sig ett liv där. I bilen på väg mot Göteborg får vi veta en hel del och det mesta av det som händer sker inom dem och i dialogen mellan dem.

Bli kvar handlar också om kärlek och identitet. Om det liv som är det bästa för en och hur svårt det faktiskt är att veta vad som är det. Det gäller att ta befäl över sitt eget liv och inte bara göra det andra kräver, men samtidigt finns det personer som är så viktiga att det kanske inte går att leva utan dem.

Välj mig av Christina Lindström (B Wahlströms)

Det är första dagen efter sommarlovet och Silje går som vanligt till skolan med sin bästa vän Mia. De har inte träffats under sommarlovet och Mia vet ännu inte det som alla andra vet. Hon vet inte att Siljes pappa har drunknat och att det verkar som att han själv valt att avsluta sitt liv. Silje blir tjejen med den döda pappan och ingenting är längre sig likt. Hemma finns mamma som sörjer, men som också verkar ha en del hemligheter. Där finns också en storebror som, liksom Silje, vill hitta en syndabock i mamman för att kunna skapa någon slags förståelse för hur det otänkbara har kunnat hända. Och så finns Alvin. Han som tillhör en skum församling, men som trots detta är någon som får Siljes hjärta att slå snabbare. När hon närmar sig Alvin förflyttar hon sig samtidigt längre bort ifrån Mia och deras förhållande förändras.

Även i Välj mig står kärleken i centrum. Den till en förälder, men också den första förälskelsen. Sorgen ligger som en skugga över boken och det är tungt att läsa om Silje, men samtidigt inte nattsvart. Budskapet är att de som är kvar måste fortsätta leva och jag tycker om att hoppet om ett bra liv finns kvar.

 

 

 

Kategorier
Aktuellt Barnbokskoll

En fest som slår alla andra fester

Jag hade faktiskt inte tänkt skriva om den här då den fått en del uppmärksamhet redan och jag inte hade tänkt skriva just en recension den här gången. Nu blev det dock så att jag läste ut den här boken själv förra veckan, helt utan barnens inblandning då jag inte kunde vänta på dem, och kände ett behov av att få hylla och tipsa. Jag pratar naturligtvis om Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxéns “Knäckarbanketten”. En barockfantasy om man ska gå efter vad SBE själv kallar den. Och det stämmer bra det. Ett riktigt klassiskt äventyr, med två hjältar i parallella historier, monster, humor, ont mot gott. ALLT en bra saga ska innehålla.

På ett personligt plan så föll jag naturligtvis så fort jag läste att bokens kvinnliga huvudperson vägrade äta samma mat som sina systrar och istället alltid åt grönsaker. För något år sedan kom en rapport som påstod att det numera är norm att äta vegetariskt i barnböcker, vilket är fullständigt skitsnack och något som bara kan ha skrivits av en icke-vegetarian. Bara för att det förekommer i högre utsträckning än tidigare så betyder det inte att det är norm. Fråga mina barn som ständigt suckar över att personerna äter skinka mm i böckerna vi läser. DE känner väldigt sällan att de tillhör normen.

Fast det var en parantes, men en stor parantes för mig. Hur som helst. Boken handlar om Amund och Ottilia. Amund jobbar i köket på det slott där Ottilia bor. Hennes pappa har beslutat sig för att ordna den största och mest extravaganta bankett som någonsin setts, allt för att knäcka sin bror. Brodern har dock planer på att förstöra festen och Amund och Ottilia dras in i ett hisnande äventyr. Amund får träffa de mest makalösa monster i sin jakt på rätt ingredienser till banketten. Ottilia tillfångatas av den ondsinte brodern och får kämpa för att bli fri. Inte för att hennes liv med fadern och systrarna är så mycket friare det.

Det blir inte bara roligt utan dessutom så spännande att man med glädje läser även som vuxen. Framför allt Amunds möten med de olika varelserna. Och det praktfulla slutet! Vilken fest! Man skulle varit där! Jag ser verkligen fram emot att läsa den med mina barn  också, även om det kanske mest är min äldsta som skulle få något ut av den. Och kanske ännu mer om något år när han är 7. Som högläsning i skolan eller hemma rekommenderar jag den verkligen varmt.

Titel: Knäckarbanketten
Författare: Sara Bergmark Elfgren, Emil Maxén
Bokomslag: Emil Maxén
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgivningsår: 2019

Kategorier
Kulturkoll

Det bästa med tv-hösten 2019

Lotta

Det bästa med hösten är väl ändå alla bra tv-serier som får premiär. Äntligen kan man grotta ner sig i soffan utan jobbiga solblänk på tv-rutan. Det här är några av höstens måsten.

Älska mig

Josephine Bornebusch har skrivit manus, regisserat och gör huvudrollen i den här relationsdramakomedin som fått strålande recensioner. Säsong 2 är under inspelning. Finns på Viaplay.

Bachelor Sverige

Ingen annanstans hittar man lika krystade och stela scener, eller skämskudde-moment, men det är också något av det gottigaste jag vet att kolla in Bachelor Sverige varje vecka. Finns på TV4 Play, CMore eller Sjuan.

Catherine the Great

Helen Mirren som den ryska kejsarinnan Katarina den stora, i en miniserie på HBO. Det lovar gott, men jag har sett att den sågats av en del kritiker. Så kanske jag inte ska ha för höga förväntningar på detta kostymdrama.

Looking for Alaska

Baserad på John Greens bok med samma namn. Det handlar om Miles som åker till internatskola och lämnar sitt småttiga liv bakom sig, för att söka efter ett Stort Kanske (och Alaska). Kan ses på Hulu och snart på HBO.

https://www.youtube.com/watch?v=rWNlrgNNVm4

On Becoming a God in Central Florida

Kirsten Dunst gör huvudrollen som en lågavlönad vattenparks-anställd som ljuger och lurar sig upp till toppen i det pyramidspelsföretag som ruinerat henne. 90-tal, svart komedi, och dessutom Alexander Skarsgård. Jag har inte sett att den fått premiär i Sverige än, men gissar att den dyker upp på HBO.

Kategorier
Kulturkoll

Det svarta trädet av Tana French

helena-top

En av höstens nyheter är Tana Frenchs Det svarta trädet och jag blir inte riktigt klok på vad jag tycker om den. Jag har sedan tidigare bara läst en bok av French: En hemlig plats, som jag gillade riktigt, riktigt mycket. Får jag samma känsla av Det svarta trädet? Nej. Betyder det någonting? Jag vet inte.

Toby lever ett sorgfritt liv och utan större friktion eller som han själv uttrycker det “Jag har alltid betraktat mig själv som en i grund och botten lyckligt lottad person”. Han var populär i skolan, har ett stort socialt nätverk, stödjande och engagerade föräldrar, flickvän och ett nytt jobb på ett konstgalleri. Hans liv tar dock en brutal vändning när han blir överfallen i sitt hem som vållar honom en huvudskada och minnesförlust. Toby har en lång rehabilitering framför sig och det är en gripande historia där man får ta del av hur ett inbrott och överfall förändrar den drabbade för livet – kampen att få kontroll på sin sargade kropp och försöka läka de djupa sår som ingen ser på insidan.

Toby och flickvännen Melissa söker sin tillflykt till familjens släktgods, Ivy House, då hans döende morbror Hugo behöver stöd i vardagen. Ett av kusinbarnen hittar dock en dödskalle i stammen på ett gammalt träd och med det så har romanen växlat över till en mysteriehistoria, som kanske, kanske får ta för stor plats. Det kan vara en av anledningarna till varför jag inte riktigt fastnade för historien.

Eller bitvis var jag fast – jag gick in och ut ur flow under hela resans gång. French har en fascinerande förmåga att hålla liv i långa dialoger som stäcker sig utmed flera sidor och de faller sig så naturligt. Och hur hon med små nyansskillnader kan ändra karaktär på samtalet – från ett neutralt vardagsprat till ett hotfullt samtal med mörka undertoner. Jag gillar också särskilt där man kommer Toby nära och man vandrar tillsammans i mörket och ångesten kring en svikande kropp och själ och då världen utanför Ive House murar ter sig oerhört skrämmande.

French har själv sagt i intervjuer att hon är mest intresserad av mysterier där ”whodunnit” inte är den största frågan, och Det svarta trädet införlivas denna tanke – det är inte polisen du följer utan de drabbade, de misstänkta och hur detta mysterium formar om den maktstruktur som fanns i familjen. Det kryper sakta på Toby att han inte längre kan lita på sina minnen. Är han så “lyckligt lottad” egentligen? Och vad gjorde han den sommaren då trädet i Hugos trädgård blev en grav?

När jag här och nu formulerar de här funderingarna i skrift, så blir jag alltmer positiv boken. För nog har den satt igång mina tankar och nog har French en fascinerande förmåga att hålla tag i läsaren trots att tempot i Det svarta trädet varierar väldiga. Tanken att lägga boken ifrån mig föresvävade aldrig mig – samtidigt är det inte en En hemlig plats.

Titel: Det svarta trädet
Författare: Tana French
Översättare: Ing-Britt Björklund
Bokomslag: Simon Pettersson
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2019

Författarporträtt: Kathrin Baumbach

 
Kategorier
Romankoll

3 fantasylängt

carolina-top

Just nu är jag inne i en period när jag mest läser barnböcker, för jobbets skull. En tjock fantasybok har jag haft på gång under tiden, lite så där i bakgrunden eftersom jag behöver någon kontinuitet. (barnböckerna går så snabbt att läsa att det blir mer som att zappa) Det är första boken i serien Fitz and the Fool av Robin Hobb, men nu är jag klar med den och barnbokshögen jag behöver läsa växer med rasande fart och hotar att trilla i huvudet på mig så jag får nog köra enbart zapp-läsning ett tag nu. Men sen! Då har jag några stora fantasy-längt som jag ser mycket fram emot att få läsa. Till exempel de här tre:

The Ninth House av Leigh Bardugo som är så nyutkommen att jag egentligen inte vet så mycket om den mer än att det är Bardugos första vuxenbok, och att det verkar vara mer urban fantasy. Nekromanti? Hemliga sällskap? Universitetsvärld?? Jamen något sånt, och ganska långt ifrån hennes tidigare Grisha-trilogi och Six of Crows. Jag måste absolut testa.

Darkdawn är tredje boken i Jay Kristoffs Nevernight-serie där jag tyckt mycket om bok 1 (Nevernight) och bok 2 (Godsgrave) även om jag var rätt förgrymmad över att bok 2 slutade i en elak cliffhanger. Nu kan jag äntligen få veta vad som hände (fast jag måste först bläddra igenom de två första böckerna pga har glömt en del av vad som hände)(att jag ALDRIG lär mig att inte läsa en spännande trilogi förrän alla böckerna är skrivna och utgivna…). Mia Corvere är tydligen på flykt, jagad både av sina gamla lönnmördarkollegor och av landets armé, och dessutom av någon elak konsul, och annat löst folk. Och av sin familj. Vet hon ens vad hon håller på med? Och kommer jag äntligen att få veta mer som staden? Staden som heter City of Bridges and Bones och som är byggd av och bland något som verkar vara ett urgammalt och gigantiskt skelett.

Och så har vi Joe Abercrombie, en annan favoritförfattare som brukar vältra sig i grimdark fantasy och vars trilogi The First Law tillhör mina favoriter och bästa lästa. Det senaste jag läste av Abercrombie var ungdomsböckerna om Yarvi halvhand, The Shattered Sea där jag i bok två och tre tyckte det blev på tok för mycket rodd i den ena och krigande i den andra. Men nu har Abercrombie börjat på en ny serie, som heter The Age of Madness, första boken heter A Little Hatred. Och här återvänder han till världen från The First Law! Bara det att det har gått några år, och den industriella revolutionen verkar ha tagit fart. Men vi får till exempel träffa super-torterar-inkvisitor Gloktas dotter och några andra som är släkt med eller hänger ihop med personerna från The First Law. Och jag tror det kan bli bra – så länge Abercrombie låter bli att låta sina huvudpersoner ro världen runt fyra varv så.

 

Tänk, nu har skrivandet om de här tre fantasylängten gjort mig så väldigt sugen att jag nog tar och flyttar den där barnbokshögen åt sidan lite. Var är min Kindle? Jag ser tre ”Buy now with 1-Click”-knappar jag villhöver trycka på, typ nu.