av Varje år tänker jag att i år DÅ ska jag se mer film. Jag ska gå på bio, välja filmer framför tv-serier och när Oscarsgalan går av stapeln ska jag ha sett alla de nominerade filmerna. Så blir det aldrig. Nu i slutet av sommaren har jag och maken äntligen gjort ett ryck och faktiskt gått på bio flera gånger. Vi har sett några riktigt udda filmer som kommer att stanna kvar länge och det har varit riktigt roligt. Jag som alltid försöker vidga mina vyer litterärt har insett att en geografisk utmaning gällande film kanske också vore kul. För nästa år DÅ ska vi gå på Göteborg Filmfestival igen.
I sommar har vi sett Det här är min mamma, en fransk film från 2023 av Julien Carpentier som faktiskt var riktigt rolig, även om innehållet egentligen var rätt svart. Vi har också sett två filmer av regissören Pawo Choyning Dorji från Bhutan, dels Skolan vid världens ände om en lärare som får en tjänst i den lilla byn Lunana och Munken och geväret som beskriver Bhutans första steg mot demokrati.
I höst ser jag fram emot Springsteen: Deliver Me from Nowhere, mer för att jag älskar Jeremy Allen White än Bruce Springsteen, Kevlarsjäl regisserad av Maria Eriksson-Hecht som också gjort den fantastiska tv-serien Tunna blå linjen och Sentimenal value regisserad av Joachim Trier med bland andra Stellan Skarsgård i rollerna. Jag vill också se Jane Austen förstörde mitt liv och Downton Abbey: The Great Finale, men dem får jag se med någon annan än maken. Möjligen kan jag få med honom på Materialists, för vi som varken sett The Last of Us, Narcos eller Game of Thrones måste ändå försöka förstå all uppståndelse kring Pedro Pascal. Det gäller ”bara” att få in biobesök när vardagen snurrar igång.
Sedan har vi självklart en gedigen lista med filmer som vi inte sett, trots att de är ”måstefilmer”. Tre sådana är Parasit av Bong Joon Ho från 2019, Oppenheimer av Christopher Nolan från 2023 och Bohemian Rhapsody av Bryan Singer från 2018.
Har du andra tips på filmer vi borde se?
Photo by Denise Jans on Unsplash
