cialis cialis fiyatları cialis 100 mg cialis fiyatı 2021 viagra viagra fiyatı viagra fiyatı 2021 lifta vega 100 cialis sipariş
Vänner ska hjälpa varandra. Det är en självklarthet om vänskapen är på riktigt. Frågan är bara vad gränsen går. Vad får man egentligen kräva av sina vänner? Och vad kan man kräva av de man just träffat?
Spoilers ger dålig stämning och för att undvika att skapa sådan varnar jag en gnutta för spoilers i detta inlägg.
Sist på bollen så har vi äntligen hittat till Downton Abbey – serien som skildrar den aristokratiska familjen Crawley och dess tjänstefolk, som alla bor på godset/slottet Downton Abbey i engelska North Riding of Yorkshire. Dålig stämning är det fullt av i varje program då den högadliga etiketten ständigt utmanas. Äldst i familjen är Violet Crawley, Dowager Countess of Grantham, som till synes är den som symboliserar aristokratin i sitt esse, men samtidigt har hon, under sin välpolerade yta, ett hjärta av guld och ett stort sinne av humor. Hon bemästrar konsten till fullo att skapa såväl extremt dålig stämning som lätta upp den igen. Hon är en synnerligen citatvänlig dam och här listar jag några favoriter:
“What is a weekend?”
“I know several couples who are perfectly happy. Haven’t spoken in years.”
“Is this an instrument of communication or torture?” (om den nyinstallerade telefonen)
“My husband was a great traveler, so I’ve spent many happy evenings without understanding a word. The thing is to keep smiling. And never look as if you disapprove.”
“First electricity, now telephones. Sometimes I feel as if I’m living in an H.G. Wells novel.”
“All this endless thinking. It’s very overrated”
“Alas, I am beyond impropriety.”
“A woman of my age can face reality better than most men.”
“We’ll have to take her abroad, in these moments you can usually find an Italian who’s not too picky.”
Cora Crawley: “Are we to be friends then?”
Countess Violet: “We are allies my dear which can be a good deal more effective.”
“No life appears rewarding if you think about it too much.”
“I couldn’t have electricity in the house. I couldn’t sleep a wink. All those vapours seeping about.”
“I don’t dislike him, I just don’t like him. Which is quite different.”
Jag hade från början tänkt att jag skulle skriva om något helt annat men efter att ha spenderat en hel vecka, instängd i ett hus, med två barn, två hinkar och en flaska klorin så existerat det helt enkelt inget annat i mitt huvud. Det skulle möjligen vara det där andra då, som också brukar vara resultatet av magsjuka. Ett tag trodde jag att jag var på väg att förvandlas till Den galne hattmakarens och Lady Macbeths okända kusin. “Bort fördömda fläck”.
Så den här veckan tänker jag framför allt inte skriva om dålig stämning, jag tänker skapa den. För att alla riktigt ska förstå hur bra de har det kommer jag här ge en lista på scener och personer jag kommit att tänka på medan jag fyllt tvättmaskinen för 50:e ggn. Jag ger er:
Topp fem kräkningar i populärkulturen!
Fatta hur mycket jag ogillar jobbig stämning! Vem gör inte det? Dålig stämning är naturligtvis alltid dålig stämning, men nu tänker jag särskilt på sånt där som har med jobbet att göra (och det som Anna skrev om igår är alldeles för nära hemmaplan för att ens ta in, men läsa boken ska jag förstås) och som jag “tvingas” titta på. Som när Ove i Solsidan terroriserar sina arbetskamrater med att vara Ove. Hu!
The Office är, i min föreställningsvärld, så jobbigt att jag aldrig klarat av att se det. Bara jag ser en bild från den serien (originalengelska eller amerikanska, eller den svenska med nämnda Ove Sundberg) viks jag liksom dubbel i skam.
På senare tid har jag fallit totalt för två serier som är bitvis riktigt überjobbiga om jobb, men med en värme som får dem att bli överlevnadsbara och till och med oumbärliga. Arrested development är förvisso familjecentrerad, men den innehåller sjukt mycket jobbigt i kontorsmiljö också, eftersom den obegripligt förfärliga familjen Bluth har ett företag tillsammans. Parks and recreation är min nuvarande älsklingstittning och den är jobbig, men så skruvad och lågmäld att det faktiskt blivit min avkopplingstittning. Jag älskar att umgås med Leslie Knope och hennes kollegor på parkförvaltningen i Pawnee!
Det där med dålig stämning på arbetsplatser tror jag många, många kan känna igen sig i. Det är inte bara disk och stök, vanor och ovanor eller ljud och oljud som kan orsaka misstämning utan också allt det där som har med själva arbetet och karriären i sig som kan ställa till det. Vem som bjuds in på vilket möte, vem som ansvarar för vad, vem som tilldelas en extra spännande arbetsuppgift, vem skickas på trökmötet eller glidarkonferens eller kanske den som systematiskt smiter från de tristaste arbetsuppgifterna, snacka om källa till dålig stämning om det net fungerar. För att inte tala om lön. Hmmm, en som hamnat som av en slump i den akademiska världen är doktoranden Jonas i En enastående karriär.
För några år sedan turnerade Özz Nûjen med föreställningen Dålig stämning. I en radiointervju berättade han hur det spelades irriterande dålig musik på hög volym innan showen började, så att publiken skulle bli riktigt irriterad. Ett bra sätt att skapa dålig stämning.
I veckans utmaning vill jag att du berättar om en bok, tv-serie, film, låt eller annan kultur där dålig stämning råder. Självklart kan du också berätta om anekdoter ur verkliga livet.
Svara i din blogg, på instagram, Facebook eller i en kommentar. Länka gärna hit så att vi kan få ta del av dina svar.
Nej, för det mesta är det inte dålig stämning alls när vi ses, snarare tvärtom. Fast jo, några små incidenter kan ju ha orsakat lite dålig stämning för vissa av de inblandade.
Scenario 1
Va? Får vi inte prata alls? Inte på fem jävla timmar alltså … Men kanske om vi bara viskar. Och fnissar lite ibland … Ja, och så måste jag ju bara visa min polare det här roliga YouTube-klippet. Det är väl OK? Inte? Fan, det här går ju inte. Vi måste be konduktören om andra platser.
Möjlig orsak till dålig stämning:
Trött, utarbetad småbarnsmamma som sett fram emot vilsam och tyst resa som uppladdning för kulturtantshelg i huvudstaden, ryter ifrån till glatt och flamsigt killgäng som uppenbarligen inte fattat att de råkat boka plats i tyst kupé.
Scenario 2
Men så rart! Det virker som noen har rotet gjennom kofferten min … Min necessär var ikke i det hele på det stedet før. Hva har skjedd?
Möjlig orsak till dålig stämning:
Trött, utarbetad lärare ser fram emot att fräscha upp sig lite när hon nu äntligen fått tillgång till hotellrummet, men märker inte att hon tagit en norsk mans resväska i bagagerummet förrän hon packar upp en necessär som inte alls är Marimekko-blommig.
Scenario 3
Inga alls? Kanske är de bara slut just nu? Synd, jag gillar att ta en som avslutning. Det är så gott till den där andra koppen kaffe. På hotellet vi bodde på i Nice var det nästan det enda som serverades till frukost.
Under helgen har vi i Kulturkollo träffats och diskuterat framtiden. När alla ska samlas och säga sin åsikt skulle det kunna bli dålig stämning, men vi klarade oss bra. Kanske för att vi sköljde ner det mesta med bubbel. För mig är dålig stämning något jag gärna undviker, men inte genom att vara tyst. Visst kan den frispråkige skapa dålig stämning, men värst tycker jag det är då ingen säger något alls och den obekväma tystnaden infinner sig. Den som får mig att titta upp i taket, eller runt i rummet efter en möjlig flyktväg. Bättre då att låta alla ventilera sina åsikter och därefter förhoppningsvis kunna rensa bort den dåliga stämningen helt.
Veckans tema handlar om saker som gör stämningen dålig och obehaglig. När situationer skapas som du helst vill fly ifrån genom ett hål i golvet eller med hjälp av en knapp som teleporterar dig till en helt annan plats. Jag hör till de som tycker att det är otroligt jobbigt att se filmer och tv-program där huvudpersonerna gör bort sig. Samtidigt kan jag inte låta bli att titta. Just nu håller familjen O på att se serien Modern family, där den dåliga stämningen infinner sig minst en gång varje avsnitt. Inte sällan sittter vi och vrider oss av obehag, eller håller för ögonen för att slippa se. Värst är nog pappa Phil Dunphy, spelad av Ty Burrell, då han allt för sällan inser hur pinsam han är. I avsnitt efter avsnitt sätter han sig i situationer som är så sjukt obehagliga att se på.