Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Det som skrämmer mig

Linda
Jag är rädd för möss och tycker att det är läskigt att se för hemska filmer. I övrigt är det helt andra saker än skräckgenren som skrämmer mig. Dystopier till exempel, de är oftast väldigt obehagliga. Eller böcker där barn far illa eller (hemska tanke) dör. Det är obehagligt att läsa. Kanske skräms jag ändå mest av att vi faktiskt tycks leva mitt i den värsta dystopi någon kunnat fantisera ihop. Klimatångesten drabbar många, medan andra kallar klimatförändringar för fejk news trots att människor över hela världen drabbas av extremt väder. Väder och klimat är inte samma sak, det vet jag, men vår oförmåga att kunna göra något åt vår framtid tycks mig mycket märklig.

Något som också skrämmer mig är den ökade protektionismen. Att vi som har det bra inte vill hjälpa de som behöver ekonomiskt stöd eller till och med ett nytt hemland. Det är som att vi förtjänar det liv vi fått, medan andra får skylla sig själva. I takt med att klimatet påverkar i vår värld tvingas allt fler lämna sina hem. Märkligt egentligen att de som inte vill att flyktingar ska komma hit inte strejkar järnet varje fredag för klimatet.

Fler och fler länder tas över av totalitära och nationalistiska krafter. Det skrämmer mig också. Faktiskt känner jag mig ibland rejält politiskt deprimerad och undrar hur vi ska komma ur det läge vi befinner oss i nu, där land efter land leds av en ledare som har minst sagt kontroversiella åsikter. Skratta eller gråta? Mest blir jag bara väldigt, väldigt rädd. Egentligen borde jag då tipsa om fantastiskt optimistiska och hoppfulla kulturella verk, men jag gör precis tvärt om. Här följer några böcker och tv-serier som verkligen gör mig rädd på riktigt.

Years and years är en serie i sex delar som är en samproduktion mellan BBC och HBO som handlar om den brittiska familjen Lyons i Manchester. Vi träffar dem första gången 2019 i den värld vi känner till, när politikern Vivienne Rook ännu är en okänd politisk vilde, men flyttas raskt några år framåt i tiden till ett Storbritannien som förändrats. Rooks har blivit en framgångsrik ledare för det nationalistiska The Four Star Party, flyktingar får det svårare och svårare, banker går under och många britter tvingas leva på ett sätt de aldrig trodde de skulle behöva nöja sig med. Serien går att se på HBO och den får inte missas. Det som skrämmer mig mest är att allt känns så logiskt, som att det är precis så här världen kommer att se ut om sisådär tio år om vi inte får stopp på utvecklingen som pågår.

I alla samhällen finns det några som utnyttjar andra människors olycka för att själva få det bättre. Juli Zeh skriver i sin nya bok Tomma hjärtan om en på ytan helt vanlig mamma och egenföretagare som lyckas utnyttja systemet på ett extremt cyniskt sätt. Vi befinner oss i Tyskland i en nära framtid; ett land där demokratin monteras ner och terrordåd är vardagsmat. Någonstans i minnet finns fortfarande Angela Merkel, men det var länge sedan hon styrde även om vissa myndigheter fortfarande kontrolleras av hennes parti. Även i de flesta andra europeiska länder har demokrati och liberalism ersatts av en totalitär nationalism.

Maja Lunde planerar en miljökvartett och jag har läst den första boken Binas historia. Den skrämde mig så mycket att jag faktiskt inte har vågat mig på uppföljaren Blå. Det här att små, små och helt ärligt ganska irriterande smådjur kan göra sådan skillnad. Det är många saker som förut kändes helt okej att klaga över, som jag nu nästan känner en press att uppskatta. Som regnet till exempel efter förra sommarens torka. Läser jag Blå lär jag aldrig våga klaga över regnet som faktiskt är svårt att uppskatta alla regniga dagar som västkusten bjuds på.

Jorden går verkligen under i Mats Strandbergs roman Slutet. En Just det här att veta att livet snart tar slut och att ens barn inte kommer att få växa upp är så sjukt obehagligt. Jag hade helt klart föredragit att inte veta alls och istället dö knall fall, låt gå för att det kanske hade varit värre för min omgivning, men själv hade jag i alla fall sluppit den ångest som drabbar Strandbergs karaktärer. Hur skulle jag egentligen levt om jag visste att slutet var nära? Läs gärna Kulturkollo konfererar om Slutet där jag erkänner att jag troligen lagt mig ner helt passiv och bara inväntat döden.

Ännu en tv-serie som skrämde mig rejält i början, men som sedan blev mindre realistisk och därmed mindre skrämmande, är The 100 där hundra ungdomar skickas ner till jorden från en rymdstation där de levt tillsammans med de få andra överlevande efter att värdens förstörts helt av kärnvapen. Denna post-apokalypiska historia utspelar sig i ett samhälle där modern teknik kombineras med medeltida traditioner i en minst sagt ovanligt kombination. Underhållande, men väldigt läskig och ett litet plus för alla starka kvinnor. De tillåts till och med vara smutsiga, fula och minst lika onda som männen.

Egentligen håller jag nog fast i att det som känns sannolikt är det läskigaste. Ett bra exempel på detta är Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale, som nu blivit tv-serie. Jag fick verkligen kämpa mig igenom första säsongen, inte för att den var dåligt, utan för att jag mådde fysiskt dåligt. Osannolikt tänker du? Det räcker att öppna tidningen och läsa om t.ex. Ungern och hur de betalar barnafödande kvinnor stora pengar, medan de som väljer att inte skaffar några ses som svikare. Än så länge handlar det om morötter, men därifrån är steget till piskan tyvärr inte långt. De som kan föda barn ska göra det. Känns retoriken igen?

 

BIld av TitusStaunton från Pixabay

Kategorier
Ungdomsbokskoll

Kulturkollo möter Anna Jakobsson Lund

helena-top

När man (= jag) får ett mail från ett litet indieförlag om att de ska ge ut en “punkig, normbrytande dystopi” så blir man (= jag) nyfiken. Om författaren visste jag att hon medverkat i antologin Kärlek i maskinernas tid. Med det som enda ledtrådar slängde jag mig över Anna Jakobsson Lunds Tredje principen. Och eftersom jag tyckte så mycket om det jag läste bestämde jag mig för att ta reda på mer. Så jag kontaktade Anna, skrev ner några funderingar omvandlade till frågor och fick de här väldigt intressanta svaren och lästipsen:

När jag läste Tredje principen upplevde jag den som att den står ut i sin genre (dystopiska ungdomsböcker) på ett uppfriskande sätt, kan du berätta något om tanken bakom? Vad ville du att Tredje principen skulle vara när du började skriva?

Jag älskar dystopiska romaner, gärna för ungdomar. Men ofta känner jag att jag är tvungen att läsa den typen av böcker med bara halva hjärnan. De kan vara väldigt tillrättalagda och platta. Jag ville skriva en dystopisk roman som den borde skrivas. Tredje principen är en klassisk historia om kamp, prövningar och att upptäcka dolda styrkor. Men jag ville klä den i fräscha kläder. Istället för ännu en kärlekshistoria med en extra krydda av hotfull framtid ville jag använda världsbygget för att säga något om vårt samhälle, och peka på begränsande normer genom att bryta mot dem.

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo konfererar om Väggen

1963 i ett Europa fyllt av framtidstro och präglat av det kalla kriget gavs österrikiskan Marlen Haushofers roman Väggen ut. Nu finns den i nyöversättning av Rebecca Lindskog på Thorén & Lindskogs Förlag. Den har blivit en modern klassiker som lästs och diskuteras av många och den är en perfekt bok att samtala kring. Häng med på vårt prat och deltag gärna med egna kommentarer i kommentarsfältet.

Vad händer egentligen? Är alla utanför döda? Händer allt eller är det någon sorts dröm/depression/psykos?

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

När allt gått åt helvete – min tipslista

helena-top

Dystopier finns det (oändligt!) många av, men alla är förstås inte bra. Jag tänkte bjuda på en lista över mina tio favoriter. Utan inbördes ordning:

In i skogens djup av Jean Hegland
En långsam, lågmäld skildring av två systrar som försöker överleva och skapa mening i tillvaron där de lever ensamma i ödemarken efter den stora katastrofen. En bortglömd pärla som är lite svår att få tag på, men det är väl värt besväret av en ansträngning.

The Passage* (Flickan från ingenstans) av Justin Cronin
Delar av den här boken är så sjukt skrämmande och bra att jag fortfarande tänker på det flera år efter att jag läste boken. Grundförutsättningen är att en smitta sprider sig efter ett militärexperiment och de smittade förändras. De överlevande människorna tvingas skapa en ny civilisation.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar vecka 40

Vi skriver mycket här på Kulturkollo men för den som är lässugen finns ännu mer från våra pennor (/tangentbord) på våra egna bloggar. Där recenserar vi också mer än vad vi just nu hinner med här. Därför tänkte vi bjuda på en lista över de recensioner Kulturkollo-kollektivet skrivit annorstädes. Länkar till böcker som är recenserade exklusivt på Kulturkollo och tidigare “Kulturkollo recenserar” hittar du i menyn ovan.

Även den här veckan har vi recenserat många olika typer av böcker. Här finns lite rysligheter, lite romantik, lite mysigheter och en hel del för de lite yngre. Några av oss har dock haft sån boksmälla efter Bokmässan att vi inte recenserat alls … Den här veckan bjuder vi mestadels på recensioner av svenska författare och Fredrik Backman verkar vara en favorit hos flera av oss.

Kategorier
Romankoll

Hemligheter och lögner i litteraturen

helena-top

Familjehemligheter som når ytan. Hemliga världar som ingen av oss vet om. Livslögner som snärjer in oss läsare i en oviss säkerhet där sanning är ett relativt begrepp. Veckans tema är “hemligheter och lögner” och nog är det så att nästan all litteratur handlar om att på ett eller annat sätt avslöja sanningen för läsaren eller för karaktärerna eller visar på en verklighet bortom vår föreställningsvärld.

Jag har äntligen lyckats att ta mig ur min litterära säkerhetszon och kan läsa såväl urban fantasy som science fiction, som många gånger handlar om hemliga världar (se till exempelvis Nene Ormes böcker) eller hur den/de, som innehar makten i en mörk framtid, döljer sanningen för människan. Senast läster jag Hugh Howies Ull, som handlar om dystopisk framtid där människan lever i en gigantisk underjordisk silo där ingen vet varken vad som har hänt med jorden eller vad som egentligen finns utanför den skyddade nergrävda världen.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar vecka 38

Vi skriver mycket här på Kulturkollo men för den som är lässugen finns ännu mer från våra pennor (/tangentbord) på våra egna bloggar. Där recenserar vi också mer än vad vi just nu hinner med här. Därför tänkte vi bjuda på en lista över de recensioner Kulturkollo-kollektivet skrivit annorstädes. Länkar till böcker som är recenserade exklusivt på Kulturkollo och tidigare “Kulturkollo recenserar” hittar du i menyn ovan.

Flera av oss har i veckan läst och recenserat John Ajvide Lindkvists Himmelstrand. Kulturkollo konfererar också om boken, vilket du kan läsa här: Del 1, Del 2 och Del 3. Linda på enligt O, Helena på Fiktiviteter, Lotta på Hyllan och Carolina på Carolina läser… har recenserat.

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Det dystopiska alternativet

helena-top

Om man tycker att det är lite sådär jobbigt att gå till vallokalen och rösta. Om man hellre gör något annat när det nu är så fint väder. Och verkligen inte bryr sig om det där historiska eftersom det faktiskt var väldigt länge sen. Är man då istället kanske mottaglig för lite skräckpropaganda månne?

Vi har väl läst nog många fasliga dystopier för att veta hur det går om man inte tar tillvara på demokratin. Eller? Om vi inte röstar och bestämmer så måste faktiskt någon annan göra det åt oss. Människor som av tradition har vana av sånt kanske? De som kan och vet vad som är bäst för oss? Vips och voila så befinner vi oss i dystopidiktaturen! Och det vet vi ju hur himla mysigt det inte är.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Fanny listar Crossover-litteratur

helena-top

Böcker som tilltalar såväl en äldre som yngre publik och som hamnar någonstans mitt emellan när man försöker ålderskatergorisera dem. En snabb analys är att död är en röd tråd. Inga följdfrågor på det tack! Om du vill läsa mer om boken så klicka på länken.

Förr eller senare exploderar jag av John Green: Ni kan väl inte ha missat denna?! Boken som blev fulgråten personifierad. Greens bok som skulle kunna platsa på min eländes elände-lista, men som får en hedersvärd plats här istället (för den innehåller ju så mycket mer än bara elände).

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist: En fascinerande debutroman där författaren visar på en stilistik säkerhet. Det är ett familjedrama, en ödesmättat grekisk tragedi, en annorlunda deckares en modern spökhistoria. I ärlighetens namn så platsar även hennes Fågelbarn på listan, men jag har bara tio platser att fördela.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt: Om June som står mitt i sorgen efter sin älskade morbrors död i aids. Om vänskap, syskonskap, systerskap, föräldraskap, liv och död.

Hungerspelen av Suzanne Collins: Jag läste hela trilogin i ett svep så jag har lite svårt att särskilja dem åt. Historien borde ingen ha missat vid det här laget. Äventyr, spänning, och dystopi.

Jellicoe road av Melina Marchetta: Författaren väver på ett skickligt sätt samman tre tidsperioder. I nutid råder ett Flugornas herre-inspirerat territorialkrig på Jellicoe Roads internatskola. Kriget har sitt ursprung i vad som hände för tjugotvå år sedan och komplicerades av händelser för tre år sedan. Lägg till en del Romeo- och Julia-vibbar så har du Jellicoe Road. Förvirrande? Jajamen…

Boktjuven av Markus Zusak: Tyskland 1939. Liesel stjäl sin första bok, Dödgrävarens handbok, och hennes liv är därmed förändrat. Om kärleken till böcker och livet utanför.

Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth: Det var många år sedan nu, men jag minns fortfarande den näst intill outhärdliga sorgen som boken dröp av. Den handlar om tvillingssystern som blev kvar och om att överleva. En omläsning kanske blir “too much to bear” då jag idag själv är mamma till tvillingar.

Innan jag dör av Jenny Downham: Tessa har leukemi och vet att hon snart ska dö och hon börjar lista alla de saker hon vill uppleva innan hon dör. Trots att det är många år sedan jag läste den kan jag utfärda fulgråtsvarning.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren: Jag tillhör den lilla skara som läser Engelsforstrilogin i takt med pocketutgivningen, d.v.s. inväntar jag fortfarande del 3. Det är magi, spänning och tonårsproblem i en härlig blandning. Jag gillar även om jag inte direkt har kastat mig över fortsättningen.

Divergent av Veronica Roth: Det framtida dystopiska Chicago är indelat i fem falanger där ett lämplighetstest hjälper dig i ditt beslut om i vilken falang du vill tillhöra. Det är lättläst, spännande och du slipper minsann den minst sagt uttjatade kärlekstriangeln.

Foto: “Generations” av Emanuele Toscano (CC BY-NC-ND 2.0)

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Fanny listar eländes elände

helena-top

Ja ni vet – sådana där böcker som är fyllda till bredden med eländes elände, men som ändå är så himla bra. Vill du läsa mer om boken så klicka dig vidare på respektive titel.

Ångest av Pär Lagerkvist: Andra sextonåringar fyllda med tonårsångest fann kanske Morrissey. Eller Kent. Jag fann Lagerkvist. Mer kött och blod och drypande ångest får knappast plats med mellan två pärmar. 

Vägen av Cormac McCarthyBoken handlar om kärleken mellan far och son och deras resa genom ett apokalyptiskt land. Det är svart. Det är tungt. Det är vemod. Men också kärleksfullt. Och ibland nästan hoppfullt.

Älskade av Toni Morrison: I Älskade förenar Morrison realism med övernaturliga inslag, men det är en historia som trots detta upplevs som trovärdig och kryper därför in under skinnet på läsaren. Historien om Sethe, Denver och Älskade är såväl tragisk som fängslande.

Vi kom över havet av Julie Otsuka: En kollektiv berättelse (utan ett berättar-jag) som skildrar de japanska kvinnorna, s.k. postorderbrudar, som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. En liten bok som rymmer stor smärta.

Mississippi av Hillary Jordan: Boken som har hela sex berättarröster skildrar en gripande historia om fanatism, rasism och ”traditionens förkrossande makt” i den amerikanska södern mot slutet av andra världskriget. 

Glasslottet av Jeanette WallsDet är en förfärlig och emellanåt alldeles underbar historia som Walls berättar i sin självbiografiska bok. En bok som borde få lite extra uppmärksamhet. 

Han bara slog och slog av Éléonore MercierUnder sjutton år skriver Mercier ner den första meningen i varje samtal som hon tar emot som telefonist på en kvinnojour. Eländes elände är bara förnamnet. 

Våld – En historia om kärlek av Joyce Carol Oates: Våld är en kort, intensiv och omskakande berättelse. Du håller andan boken igenom och kommer troligen att ge dig ärr i lässjälen. En käftsmäll som känns länge.

Vi måste tala om Kevin av Lionel Shriver: I form av en brevroman ger Shriver röst åt den osympatiska och förbittrade Eva Khatchadourian, vars son har utfört en skolmassaker. En omskakande bok som väcker frågor kring utanförskap, ansvar och skuld.

Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson: Fortsättningen på Nilsson debutroman Hon går genom tavlan ut ur bliden. Det är få förunnat som kan beskriva psykisk ohälsa som Johanna Nilsson kan (och Lagerkvist).

Bild: “Dystopia” av Noah Bolton (CC BY-NC-ND 2.0)