När allt gått åt helvete – min tipslista

helena-top

Dystopier finns det (oändligt!) många av, men alla är förstås inte bra. Jag tänkte bjuda på en lista över mina tio favoriter. Utan inbördes ordning:

In i skogens djup av Jean Hegland
En långsam, lågmäld skildring av två systrar som försöker överleva och skapa mening i tillvaron där de lever ensamma i ödemarken efter den stora katastrofen. En bortglömd pärla som är lite svår att få tag på, men det är väl värt besväret av en ansträngning.

The Passage* (Flickan från ingenstans) av Justin Cronin
Delar av den här boken är så sjukt skrämmande och bra att jag fortfarande tänker på det flera år efter att jag läste boken. Grundförutsättningen är att en smitta sprider sig efter ett militärexperiment och de smittade förändras. De överlevande människorna tvingas skapa en ny civilisation.

Tjänarinnans berättelse  av Margaret Atwood
Margaret Atwoods klassiska feministdystopi väckte en vrede i mig som ännu inte svalnat. Den söker sig under huden och sticker hål på sårskorpor som man inte visste fanns. En fenomenalt effektiv och skrämmande berättelse om ett samhälle som plötsligt förändras.

Rör mig inte, Rädda mig inte och Sätt mig i brand av Tahere Mafi
En riktigt bra ungdomstrilogi (en av många!). Jag älskar språket, jag älskar att valen aldrig är lätta eller självklara och jag älskar att allt inte är vad det synes vara.

Hunger games-trilogy (Hungerspelen) av Suzanne Collins
En klassiker i sin genre, som jag läste förhållandevis sent. Jag gillar också filmerna och tillhör det lilla fåtal som tycker mycket om sista boken i trilogin, så nu ser jag fram emot filmen som jag ska se i helgen, inte bara för att det är näst sista gången jag kan se Philip Seymour Hoffman i något nytt.

I dödsskuggans land av Auden Bell
En resa genom USA, en zombieinvasion och en hel rad möten som faktiskt lämnar läsaren med en tilltro till mänskligheten. Det närmaste feelgood vi kommer i den här genren kanske…

Väggen av Marlen Haushofer
En klassiker som jag läste först i höstas och som nu också kommit i nyöversatt utgåva. Vi kommer diskutera och recensera Väggen här på Kulturkollo i veckan men så mycket kan jag säga redan nu som att den är en av mina allra bästa dystopier.

Carhullan army av Sarah Hall
Den här boken är nära besläktad med Tjänarinnans berättelse, men här får vi läsa om motståndsrörelsen och den väpnade kampen. Det är väldigt mörkt och tungt och väldigt, väldigt bra.

Den utvalde av Lois Lowry
Ännu en lågmäld berättelse om ett samhälle där glädje ersatts med regler. Minnesbevarararens smärta är svår att värja sig mot liksom upptäckten på slutet. En väldigt vacker bok.

Vägen  av Cormac McCarthy
Det här är en av mina märkligaste läsupplevelser någonsin. Under läsningen tyckte jag att den var rätt seg och träig men i efterhand har Vägen växt till en av mina bästa böcker någonsin. Vi får se om jag någon gång törs läsa om. Läs också Niklas Krogs text om boken från vår första helg här på Kulturkollo.

Sammanfattningsvis kan sägas att det finns en hel del riktigt bra dystopier att upptäcka där ute i bokdjungeln. Jag är säker på att jag har några kvar att upptäcka, tipsa mig gärna om dina favoriter!

* I de fall jag läst boken på engelska anger jag den titeln först.

Bildkälla: Vägen (Imdb.com)

19 comments Add yours
  1. Mycket bra lista, några som jag faktiskt inte läst, roligt med nya tips. 🙂

    Alltid kul att se att Väggen nämns, denna något bortglömda klassiker. Visste inte om att den kommit i nyöversatt utgåva, får nog titta på den, kanske hög tid att läsa om. Sedan kan jag inte mer än att hålla med om att The Passage är sjukt skrämmande, jag var tvungen att ta en paus halvvägs in då det helt enkelt blev för mycket elände Och Tahere Mafi’s språk och hennes Shatter me serie är nog bland det bästa jag läst.

    Föredrar mina dystopi/ postapokalyptisk historier riktigt mörka, kan tipsa om serien Penryn & the End of Days av Susan Ee (hittills två delar publicerade, Angelfall och World After). Detta är mer av en postapokalyptisk YA-bok, men passar definitivt in i dystopi genren, här är det änglar (!) som jagar och utrotar människorna. Det är mörkt, eländigt, utan hopp och en hel del passager på gränsen till skräck. Så bra!

    1. Kul att få tipsa om några pärlor du inte hunnit läsa än!

      Jag håller med om att dystopier är som allra, allra bäst när de är riktigt mörka. Ska genast kolla upp Susan Ees serie, det låter verkligen som något för mig (mordiska änglar!) Tusen tack för tipset!

    1. Tack för tipset, ska ögonblickligen titta närmare på Kizers bok! Och det är en aning pinsamt att The stand fattas på min lista, men jag har faktiskt inte läst den än. Detta ska naturligtvis åtgärdas.

  2. Åh jag älskar dystopier. Inser dock att jag nog bra läst sådana som mer riktar sig till ungdomar. Så tack för tipsen, ännu fler böcker att lägga till i att läsa högen 🙂

    1. Roligt att du hittade bra boktips! Jag har också läst mycket ungdomsdystopiskt och det finns mycket bra i genren men ibland måste i alla fall jag växla över till vuxendystopier för att få lite variation.

    1. Det finns faktiskt väldigt många bra dystopier, fint att jag lyckades pricka in också något du inte läst ännu 🙂

  3. Kul lista. Några har jag läst och andra blir bra att lägga till på läsa listan. Mafis serie är dock inte en av mina favoriter. Jag fullkomligt avskyr sista boken. Gillar dock Mafis unika grepp med språket, men det är väl det enda. 🙂

    1. Jag älskar Mafis böcker och framförallt för språket, att skriva en bok i en så inarbetad genre och göra det så på sitt eget sätt är galet imponerande och bra. Jag har förstått att många är skeptiska till tredje boken och jag ser naturligtvis problem med den liksom med mycket inom ungdomsbokdystopigenren, men jag kan ändå inte låta bli att älska den…

      1. Instämmer till fullo med vad Katja/Bokhuset säger faktiskt, både när det gäller tipsen och Mafis böcker. Jag har haft en del diskussioner med till synes vettiga personer som säger exakt som du Helena, att de ser problemen med boken men ändå inte kan låta bli 🙂

  4. Hej läste listan, och slås av en fråga vad är det för skillnad på en dystopisk historia och en postapokalyptisk historia. Båda är mörka platser men en riktig dystopi är om ett “fungerande” samhälle ex 1984; en perfekt dag ,medans en postapokalyptisk historia har katastrofen redan hänt ex ;efter floden ;gamle gråskägg .

    Ulf sjöberg

    1. Det är svårt att skilja genrerna tycker jag, men jag ser nog det postapolyptiska som en version av det dystopiska där katastrofen redan inträffat. Det är väldigt intressant att fundera kring och bena ut det här med genrer (vilket jag inte gjort när jag skrev listan, där används ordet dystopi väldigt generöst och allomfattande), såhär står det i wikipediaartikeln om dystopier:

      ”Dystopisk litteratur är ibland svår att skilja från postapokalyptisk science fiction, eftersom båda (oftast) utspelar sig i en skräckvision av framtiden. Vad som skiljer dem åt är att i dystopiska berättelser är man på ett eller annat sätt förtryckt av systemet – det finns fortfarande ett samhälle där som kan förtrycka sina medborgare.”

      Det är en bra beskrivning tycker jag, och en distinktion som stämmer väl överens med din sammanfattning. Om än inte med mitt bruk av ordet dystopi i texten 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.