Kategorier
Kulturkoll

Slut på dystopi, apokalyps och jordens undergång

helena-top
Veckans tema Dystopi, apokalyps och jordens undergång går med detta inlägg i mål. Jag har älskat varje sekund av det fiktiva deppandet men det är onekligen lite skönt att gå vidare nu, mot ljusare tider…

Det har blivit en del inlägg under veckan: Carolina skrev om ungdomsdystopier. Fanny konstaterade att november är som apokalypsen själv. Jag gjorde en lista över tio riktigt bra dystopier, tipsade om apokalypsrullen Zombieland och skrev om filmen Mockingjay 1 före och efter tittningen. Anna, Lyran och jag konfererade om fantastiska Väggen. Lotta tipsade om två riktigt bra böcker och Linda skrev om sin favoritdystopi, På stranden.

Kategorier
Kulturkoll

Vad jag tänker när jag tänker på Mockingjay 1

helena-top
Nu har jag (som utlovat) sett den! Jag trotsade dunderförkylning och röstlöshet (man behöver inte röst på bio upptäckte jag, inte ens för att köpa popcorn) och tog mig till en biograf. Mina tankar kretsar kring detta:

Det kommer bli en sjujäkla avslutning nästa år.

Jag grät en del. Dels för att det är väldigt jobbigt och gripande på vissa ställen men mest för att Philip Seymour Hoffman som alltid var alldeles självlysande briljant. Jag har väldigt svårt att hålla mig till fiktionen när jag ser honom och det hela tiden gnager att han är borta. “In loving memory of Philip Seymour Hoffman”-skylten på slutet gjorde inga bra saker med mig, jag tackar ödmjukast för att inte ljuset tändes direkt där.

Kategorier
Romankoll

Det händer på stranden

Linda
Norra jordklotet är helt öde efter ett tredje världskrig där atom- och vätebomber förstört allt. Strålningen sprider sig och i del efter del av världen dör alla. Melbourne är en sista stora staden som kommer att drabbas och det är här handlingen utspelar sig. Då all olja funnits på norra halvklotet finns det ingen bensin att tillgå och människor lever en slags mix av ett modernt och ett väldigt gammaldags liv. Det är förutsättningarna i en av mina absoluta favoritdystopier På stranden av Nevil Shute.

Vi får möta paret Peter och Mary Holmes som bor med sin lilla dotter utanför Melbourne. Han arbetar för flottan och får ett sista uppdrag, att med u-båt undersöka signaler som tycks komma från USA:s östkust. Kanske ett tecken på liv i den värld där alla tros ha dött. Innerst inne vet alla att det är kört, att världen är på bäg mot den totala undergången, men hoppet är som alltid det sista som lämnar människan. Operationen leds av den amerikanske befälhavaren Dwight Lionel Towers. En man som förlorat sin familj, men vägrar inse det. Som fortfarande vill tro att världen är oförstörd. Det är hans sätt att hantera situationen. Han sätter allt sitt hopp till signalerna och ser dem som ett tecken på att han kanske kan återfå det han förlorat.

En av bokens mest minnesvärda personer är yrvädret Moira Davidson, som försöker dränka sina sorger och sin rädsla i konjak. Hon är djupt förälskad, men respekterar hans inställning till den familj han fortfarande vill ska finnas. Tillsammans hittar de ändå ett sätt att överleva. Desperationen blir så tydlig att den ångar upp från boksidorna. Alla vet att de ska dö, bara inte när och alla hanterar de vetskapen på olika sätt. Julian Osborne, vetenskapsmannen som också är med på USS Sawfish, tar istället fram sin gamla bil för att delta i den sista biltävlingen någonsin. Varför spara på krutet om döden ändå är nära?

Andra väljer att totalt ignorera den. In i det sista vill till exempel Mary Holmes inte tro att katastrofen ska nå dem. Hon vill köpa lökar till trädgården, en gräsklippare och annat som de kan komma att behöva i framtiden. Att hon om några veckor ska behöva ta livet av sig själv och sin dotter är absolut ingenting hon vill tänka på. Men hon har bestämt sig för att själv bestämma när det är dags att dö. Det är det enda hon faktiskt kan styra över. Hennes öde drabbar min kanske hårdast. Hon vet att hon troligen ser sin make resa mot en säker död. Hon vet att hon aldrig kommer att se sin dotter växa upp. Hon vet att allt är kört, men hon väljer att förtränga det.

Nevil Shutes bok, som heter On the beach på originalspråk, kom ut 1957. Bokens handling utspelar sig 1963 och kanske vill Shute på så sätt visa att slutet kan vara nära om mänskligheten i allmänhet och deras ledare i synnerhet, inte skärper sig och inser att alla vapen inte måste användas, bara för att de råkar finnas. Än så länge gör det faktiskt det, men jag minns min barndoms rädsla för kärnvapenskrig, som kanske kan växa hos dagens barn också, om herr Putin får hållas

Redan 1959  blev On the beach film med Gregory Peck som Dwight Lionel Towers, Ava Garner som Moira Davidson, Fred Astaire som Julian Osborne och Anthony Perkins som Peter Holmes. En riktig storfilm med andra ord och jag blir riktigt sugen på att se den, men inte riktigt lika sugen som jag blir på att läsa om boken. På stranden är en dystopi som jag varmt rekommenderar. Den skiljer sig på många sätt från den klassiska dystopin, då miljön som huvudpersonerna befinner sig i fortfarande är förhållandevis normal. Hotet om undergång är så påtagligt och bara tanken på att försöka leva när slutet är så nära gör att boken berör rejält.

 

 

Kategorier
Kulturkoll

Zombieland – ett apokalyptiskt filmtips inför kvällen

helena-top
I behov av ett lättsamt filmtips om zombieapokalypsen? 

Om du inte räds blod eller zombiehumor eller Woody Harelsson så tycker jag att du ska lägga en och en halv timme på Zombieland. Det gjorde jag förra helgen och det var riktigt “trevligt”. Jag satt åtminstone kvar i soffan efteråt och skrattade i tio minuter åt en synnerligen dråplig sak som hände (vi kan prata om det sen när du sett filmen), det är ett gott tecken.

Det är ingen Oscarskandidat och den tar ingenting på allvar, den är till och med rätt fånig. Men den har tuffa tjejer, noll sentimentalitet och så har den Bill Murray. Behöver jag säga mer?

Kategorier
Romankoll

Underbara undergång

Lotta

Jag älskar eftertänksamma, poetiska, melankoliska och vackert skrivna undergångsromaner. När allt gått åt helvete, eller är på väg att göra det, när jordens undergång är nära, men livet ändå ter sig vackert. När författare hittar det vackra i det grymma och fula. När hoppet lever i hopplösheten. 

The Dog Stars av Peter Heller (finns tyvärr inte utgiven på svenska) är en favorit bland postapokalyptiska romaner. Den är så otroligt vackert skriven. En influensaepidemi har utrotat i princip hela jordens befolkning och klimatförändringen har slagit ut mängder av djurarter. Hig är en av få överlevare och han är också romanens berättare. Han bor på en övergiven flygplats i Colorado med sin hund Jasper och sitt gamla Cessna-plan från 1956. Han har förlorat alla han känner – däribland sin fru och deras ofödda barn. En enda granne har han, Bangley, en vapentokig man som skjuter först och frågar sen. De hjälps åt att överleva – Hig bevakar luftrummet och Bangley dödar alla som kommer i närheten.

Men Hig är ensam. Han längtar. Det måste finnas något mer där ute, någon mer. Men han kan inte flyga hur långt som helst, han kan ta sig en halv tank, sen måste han vända om för att tanka. Kan han chansa och flyga iväg längre och eventuellt hitta ett ställe att landa på där det finns mer bränsle? Om det nu finns något sådant ställe. Är det värt risken?

Kategorier
Romankoll

Kulturkollo konfererar om Väggen

1963 i ett Europa fyllt av framtidstro och präglat av det kalla kriget gavs österrikiskan Marlen Haushofers roman Väggen ut. Nu finns den i nyöversättning av Rebecca Lindskog på Thorén & Lindskogs Förlag. Den har blivit en modern klassiker som lästs och diskuteras av många och den är en perfekt bok att samtala kring. Häng med på vårt prat och deltag gärna med egna kommentarer i kommentarsfältet.

Vad händer egentligen? Är alla utanför döda? Händer allt eller är det någon sorts dröm/depression/psykos?

Kategorier
Romankoll

Hjälp önskas!

helena-top
God morgon alla dystopidiggare!
Jag har ett lyxigt problem, ett för oss bokälskare ganska vanligt problem. Jag vet inte vad jag ska läsa härnäst. Så jag tittade på dystopidelen av min olästhylla och insåg genialiteten i att be om hjälp här på Kulturkollo mitt i brinnande dystopivecka. Frågan är enkel – vad ska jag läsa?

De tävlande är:
En klassisk om en förändrad värld (Oryx & Crake)
En ungdomsbok om blodbanker för vampyrer (The Farm)
En om epidemi och död (A lovely way to burn)

Vilken ska jag välja? Rösta i kommentarerna, jag lovar dyrt och heligt att naturligtvis följa ert råd och att sen rapportera när jag är klar 🙂

OCh vill du bestämt avråda från någon av dem så går det också bra.

Kategorier
Kulturkoll

Äntligen Mockingjay!

helena-top
Jag var väldigt sen att läsa Hungerspelstrilogin, det var först när den första filmens premiärdatum närmade sig som jag gick emot mitt eviga “alla andra gillar så därför ska jag vara obstinat och inte läsa”-tänk och faktiskt läste. Och resten är naturligtvis historia, lycklig, förälskelse vid första ögonkastet-historia.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Vem var´e?!

helena-top

Vem var det som sa att vi skulle ha dystopitema i november?! *harkel* Tyngd av novembermörkret försöker jag nu krämpa mig ur ett inlägg om vår eventuella dystra framtid. Tänker att en jämförande text mellan de triljoner ungdomsdystopier som finns just nu skulle vara intressant. Palla! (som sönerna skulle ha uttryckt det hela). Tänker att en analys av en gammal dystopi med hur det blev eller jämföra med en ny hade varit en bra idé. Är det samma rädsla? Samma mörker? Palla! Jag läser en hel del dystopier då jag fascineras över hur lika och olika vår bild av framtiden kan vara. Ett inlägg om min bild av den dystopiska apokalyptiska framtiden? Palla! 

Om ni bara visste hur länge jag har väntat på detta tema. Det går liksom hand i hand med allt annat eländes elände som jag gillar och läsa. Någon hade som förslag att november är en perfekt månad för just dystopitema och någon må ha rätt. Någon tänkte dock inte på att just november kan sänka de flesta bokbloggare. Vem någon är låter jag vara osagt. Det kan vara en, men sannolikt flera av oss. November är lite som apokalypsen själv – lika jävlig varje gång och man blir lika förvånad varje år.

Kategorier
Kulturkoll

Rädda det som räddas kan!

I dystopiernas värld hör det till reglerna att censurera och förbjuda, veckans utmaning är en enkel fråga kopplad till detta fenomen. Enkel att ställa alltså, men kanske inte lika lättvindig att besvara… Vi undrar helt enkelt vilken bok* du skulle gömma undan när den dystopiska framtida regeringen förbjuder alla böcker*?

Delta i utmaningen genom att berätta om vad du vill rädda. Gör det på din blogg eller i andra sociala medier, eller så kan du berätta här i kommentarsfältet. Om du bloggar, lämna då gärna en länk till inlägget så att vi andra kan läsa.

* Tv-serier, teaterpjäser, musikstycken och andra kulturyttringar kan också räddas undan censuren i denna utmaning.

Foto: Book burning av  Patrick Correia [CC BY 2.0]