Hemligheter och lögner i litteraturen

helena-top

Familjehemligheter som når ytan. Hemliga världar som ingen av oss vet om. Livslögner som snärjer in oss läsare i en oviss säkerhet där sanning är ett relativt begrepp. Veckans tema är “hemligheter och lögner” och nog är det så att nästan all litteratur handlar om att på ett eller annat sätt avslöja sanningen för läsaren eller för karaktärerna eller visar på en verklighet bortom vår föreställningsvärld.

Jag har äntligen lyckats att ta mig ur min litterära säkerhetszon och kan läsa såväl urban fantasy som science fiction, som många gånger handlar om hemliga världar (se till exempelvis Nene Ormes böcker) eller hur den/de, som innehar makten i en mörk framtid, döljer sanningen för människan. Senast läster jag Hugh Howies Ull, som handlar om dystopisk framtid där människan lever i en gigantisk underjordisk silo där ingen vet varken vad som har hänt med jorden eller vad som egentligen finns utanför den skyddade nergrävda världen.

Om att fara med osanning

Under de senaste veckorna har jag läst flera böcker som har just med hemligheter att göra, bland annat Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder och E Lockharts Kanske är det allt du behöver veta. Båda Jägerfeld och Lockhart skildrar hur sanningen undanhålls från huvudkaraktärerna och där den, när den väl uppdagas, förändrar deras liv. Dessutom lyssnar jag just nu på Katarina Ewerlöfs fantastiska uppläsning av Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, som handlar om en äldre kvinna som under större delen av sitt liv dolt sin rätta identitet från sin familj och vänner. För att överleva Ravensbrück, som ung, uppgav hon sig vara judinna, då romer stod längst ner i rangordningen bland fångarna. När de Vita bussarna tar henne till Sverige väljer hon att behålla namnet och gör allt för att dölja sitt förflutna. Tills hon på sin 85-årsdag inte kunde stoppa orden “Jag heter inte Miriam”, som naturligtvis skapar såväl frågor som förvirring i familjen.

Att skapa sin egen sanning

Om att i sitt sökande efter en logisk förklaring måla upp en egen sanning handlar Dina Nayeris debutroman En tesked jord och hav om. I denna gripande bok får du möta elvaåriga Saba som bor med sin far i en liten by i norra Iran. Saba växer upp under åttiotalet där den iranska revolutionen precis ägt rum, vilket för en kristen familj kan innebära direkt livsfara. För att finna en förklaring till sin mamma och tvillingsyster Mahtabs försvinnande övertygar Saba sig själv (och sin omgivning) att de lyckats fly till Amerika. Saba vet dock inte så mycket om Amerika utan använder gamla utsmugglade veckotidningar och kanpphändigt inspelade amerikanska TV-program som ingredienser i sin fantasivärld.

En författare som lyckas snärja in läsaren i olika “sanningar” och som hela tiden låter oss vackla i lojalitet är Gillian Flynn i Gone girl. Amy försvinner till synes spårlöst och du får ömsom följa Amys ord, inledningsvis i dagboksform och i dåtid, och ömsom Nicks (Amys man) som är den som får representera bokens nutid. Någonstans under läsningens gång möts de båda tidsplanen, men vem av dem besitter sanningen? Vem kan läsaren lita på? På ett intressant sätt vaggar  författaren in oss läsare i falsk trygghet och du kommer på dig själv flertalet gånger att byta lojalitet mellan de båda huvudkaraktärerna.

Då sanningen kan skada

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en klar favorit. Och i såpass stor omfattning att jag inte vågar mig på en omläsning. Boken fick jag tillfälle att diskutera flera gånger under bokmässan och det står klart att det finns många likt som jag – tokhyllar och så finns det dem som inte ens kunde läsa klart den [Hej! Ja, jag tittar på dig!]. Cormac McCarthys Vägen handlar om en far och en son på vandring genom ett postapokalyptiskt land där inte mycket består, varken av landskapet eller av mänskligheten. Det enda konstanta i berättelsen är kärleken mellan förälder och barn och hur denna gör att fadern gör allt i sin makt för att skona sonen från den karga omgivningen och den förfallna mänskligheten. Detta samtidigt som han ändå försöker få sonen att klara sig själv den dagen han själv lämnar jordelivet. Dessutom låter författaren oss inte veta vad som hänt med jorden, vilket bidrar till den mörka apokalyptiska stämningen och gestaltar på sätt och vis sonens verklighet då han är för ung för att minnas att världen som vi känner till den idag.

Har ni några intressanta boktips om hemligheter och lögner?

Foto: “train cars and train tracks are tucked in between this abandoned house and mountain range” av Steve (CC BY-NC-SA 2.0) Bilden är något beskuren mot originalbilden för att passa inlägget.

 

One comment Add yours
  1. En författare som ofta balanserar på en känsla av att vara mitt emellan sanning och lögn, där karaktärerna nästan alltid har hemligheter är Joyce Carol Oates. I Blonde beskriver hon hur Marilyn gör allt hon kan för att dölja sin bakgrund, i Mörka vatten är det ett brott som ska döljas och I Älskade syster så är det en familjehemlighet som skapar hela traumat. För att nämna några … Hon är mästare på hemligheter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.