Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Våra favoriter av Stephen King

helena-top
En lista är utlovad till idag och en lista ska det bli. Jag är så väldigt glad över engagemanget hos alla Stephen King-älskare där ute, svaren vi fått på veckans utmaning är såväl intressanta som välskrivna och resonerande. Dessutom visar det sig att bokfavoriterna varierar kraftigt (filmfavoriterna inte lika mycket) så vi får en väldigt matig och blandad lista. Tack för att ni ville dela med er!

Jag är ju också en sån som gillar Stephen King mycket, inte alls för skräcken, men för småstaden, pojkarna och det där odefinierbara som är Stephen King. Vill ni läsa litegrann om min läsrelation till kingen får ni gärna klicka er vidare till inlägget jag uppdaterat och (åter)publicerar på min blogg idag.

Om jag själv skulle välja en favoritbok blir det förstås genast svårt. Det är nog min allra största läsupplevelse, men de avslutande 300 sidorna drar ner den från piedestalen och jag tror istället att Lida är den bästa jag läst om man ser till helheten. Min film blir Nyckeln till frihet. Den gröna milen och Stand by me är också fantastiska, men Nyckeln till frihet är ändå den som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Sen finns det förstås sånt som jag inte läst än men verkligen vill ta mig an, det mesta finns med i listan som blev när jag samlade ihop alla utmaningssvaren (obs att länken går till den som tipsat, men den leder inte alltid till ett inlägg eftersom vissa skrivit sina favoriter i kommentarsfältet till utmaningen, alla svar och länkar hittar du alltså här). Här kommer listan, låt er inspireras!

Böcker
Jurtjyrkogården (Bibliotekskatten och Beroende av böcker *själv har jag inte vågat läsa den än…*)

Duma key (Beroende av böcker)

Eldfödd (Bibliotekskatten).

Carrie (Bibliotekskatten).

Maratonmarschen (Bibliotekskatten).

Varsel (Bokhyllan)

Dolores Claiborne (Bokhyllan, Tommy)

Drakens ögon (Bokhyllan i pepparkakshuset)

Lida (Klimakteriehäxan)

On writing (Klimakteriehäxan)

The Dark Tower-sviten (Elin Säfström)

The Stand (Boklandskap)

Liseys story (Boklandskap)

Filmer
Bland filmfavoriterna intar Stand by me en särsställning, många är ni som valt den till favorit (Det här har jag läst, Bibliotekskatten, Bokhyllan och Beroende av böcker).

Filmer som nämndes av färre, men som ändå tillhör favoriterna är min bästa Nyckeln till frihet/The Shawshank Redemption (Bokhyllan i pepparkakshuset, Tommy), Den gröna milen (Tommy), Köplust (Bokhyllan) och den gamla filmatiseringen av Carrie (Boklandskap)

Alla svar och länkar till inlägg hittar du här i kommentarerna. Missa inte heller Helena Dahlgrens bästa King-tips från i torsdags, du hittar dem här.

Kategorier
Kulturkoll

Jag gillade i alla fall Cujo

Lotta

Alltså vad ska jag skriva om Stephen King? Jag gillar honom inte som författare och har inte gjort det på 30 år. Jag gillade honom som barn, då jag som 10-åring lät mig skrämmas av Cujo och utvecklade en rädsla för rabies som hållt i sig till vuxen ålder.

Men mer då? Ja… The Shining var förstås bra. Mest som film. Men jag har redan skrivit om min favoritskrämselscen i trappan mer än en gång så det vore fantasilöst att skriva om den igen. Och Lida var också bra. Även den mest som film.

Men i övrigt så lyckades inte King varken skrämma mig eller intressera mig. Jurtjyrkogården? Meh. Det? För lång. Talismanen? För tråkig. Knackarna? Ha ha ha. Benrangel? För seg. Sömnlös? Knappast. Zzzzz. Ja sådär höll det på. Jag och en kompis läste massor av King under tonåren – han älskade, jag försökte. Jag kämpade på med mina King för jag hoppades trots allt på en ny Cujo, men alla böcker spårade iväg åt konstiga håll och jag blev inte det minsta skrämd.

Min sista King läste jag på tidigt 2000-tal: Drömfångare. Sen la jag ner det här med King. Vi klickar inte, han skräms inte, han intresserar mig inte. Jag fattar inte grejen med honom helt enkelt. Vem blir skrämd av King som passerat 12 år tänker jag? Äcklad? Ja möjligen? Förvirrad? Säkert. Uttråkad? Definitivt.

Så förlåt mig alla King-älskare. Men jag gillade i alla fall Cujo.

Kategorier
Kulturkoll

Om en ska läsa – vad ska en läsa då?

helena-top

När Stephen King kommer på tal, så nödgas jag erkänna att ett tidigt läsminne skapade en viss aversion mot författaren eller rättare sagt mot hans böcker. Så pass att jag sedan dess inte läst något av honom. Inte en helt rationell reaktion kan villigt erkännas.

I bästa bokslukarålder, si så där runt nio år gammal kastade jag mig handlöst och aningslöst över en Stephen Kingbok. Jag minns än idag den där krypande skräcken som sakta omslöt mig när jag satt och kurade under täcket. Jag minns än idag hur jag, till mitten hunnen på min King-vandring, slog igen boken och kastade den [bokstavligen] ifrån mig. Jag och Stephen King har inte riktigt rett ut det där än. Vi har inte varit på ”on speaking terms” så att säga sedan dess.

Visserligen har jag läst hans Att skriva: en hantverkares memoarer. Inte så läskig. Inte alls. Och kanske kan den inte kompensera att jag blundat för hans hela utgivning. Min nyfikenhet har dock fått ny kraft, inte minst då jag äntligen har bejakat skräckgenren – inte minst på grund av Mats Strandbergs böcker.

Har jag läst någon King inför veckans tema? Nopp. Men jag har tänkt på det. Stephen King har dock skrivit närmare 60 romaner (varken noveller, novellsamlingar eller fackböcker inräknat). Det skulle alltså ta mig drygt ett år att läsa mig igenom denna imponerande mängd. Hur ska jag kunna hitta russinen i denna enorma kaka? Jo, jag hör av mig till en King-fantast – Helena Dahlgren – som i sin skräcksamling 100 hemskaste lyfter fram Stephen Kings böcker flertalet gånger. Jag bad henne helt enkelt att lista fem böcker som jag borde läsa och visst kunde hon det:

1. Det

Baksidestexten berättar: “Den lilla staden Derry i Maine ser ut som den typiska amerikanska småstaden trygg och sömnig med sina villaområden, snabbmatsställen och affärer. Men det är bara på ytan. I kloakerna under staden finns något som ligger på lur och iakttar. Där finns ondskan. Där finns Det.” Ja, ni vet clownen. Coulrofobins moder så att säga. Japp, kan hålla med Helena här att Det borde läsas trots att de sista hundra sista sidorna – enligt henne själv – “är ett av de bästa argumenten för (den högst välgrundade, sällan ifrågasatta) åsikten ‘Stephen King kan bara inte låta bli att spåra ut mot slutet’.”

2. Flickan som älskade Tom Gordon

En nioårig flicka går vilse i skogen. För att mota den tilltagande skräcken och som tröst har hon sin Walkman, “där hon rattar in basebollaget Boston Red Sox kamper och lyssnar till hur hennes hjälte Tom Gordons avslut räddar hem matcherna. Och när mottagningen börjar bli otydlig tar Trisha till fantasin. Tom Gordon går bredvid henne i skogen – det blir hennes enda chans att klara sig mot fienden, den som bara de slaktade rådjuren och de kullvräkta träden vittnar om.” Den här har jag faktiskt aldrig hört talas om, men när jag surfar runt så verkar den vara väldigt uppskattad. Japp, skriver väl upp den då.

3. Benrangel (superunderskattad!)

Baksidestexten påstår att detta är en av Stephen Kings mest gripande och oförglömliga romaner. Det är “en berättelse om sorg och förlorad kärlek, om en ny kärlek som påverkas av det förflutnas hemligheter och om ett oskyldigt barn som hamnar mitt i en uppslitande dragkamp.” Det står också: “I Benrangel har Stephen Kings frodiga fantasi med dess spirituella och ångestladdade undertoner fått fritt spelrum. Och här får vi, i vad som betecknats som “en kärlekshistoria om de mörka skrymslena vi alla har inom oss”, en demonstration av hans mästerliga förmåga att förmedla känslor.” Låter onekligen lite som en Fanny-bok, va?

4. Dolores Claibourne

En titel jag känner igen och om jag inte missminner mig så har jag sett filmatiseringen med Kathy Bates i huvudrollen.  Dolores Claiborne “förhörs av polisen efter Vera Donovans plötsliga död – den rika, invalidiserade gamla damen som Dolores vårdat så länge. Alla vet att de två kvinnorna inte alltid varit sams, och dödsfallet döljer en hel del mysterier. När Dolores nu möter rättvisan har hon dock långt mycket mer att komma med: en livshistoria, en bekännelse och ett försvar.”

5. Carrie

Ja, en riktigt King-klassiker. Carrie är för övrigt den första romanen som han fick publicerad. I hans Att skriva: en hantverkares memoarer går det att läsa att han innan dess skrivit tre romaner som alla blivit refuserade (men senare utgivna): Raseri, Den flyende mannen och Maratonmarschen. 

Jag bugar, tackar och niger för din lista Helena. Jag blir uppriktigt nyfiken på Flickan som älskade Tom Gordon, Benrangel och Dolores Claibourne. Jag förnekar såklart inte Det och Carries storhet – det kan dock vara svårt att förbise filmatiseringarna som sitter som etsade på hornhinnan – jag är ju en hängiven anhängare av falangen: läs boken först, se filmen sen (vilket detta blir ett ypperligt exempel på).

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

So darling, darling stand by me…

Jag ska villigt erkänna att det var länge sedan nu. Länge sedan jag plockade upp en King-bok eller för den delen såg någon filmatisering. Som barn var det dock en ev de första vuxenförfattare jag upptäckte och så verkar det fortfarande vara för många när jag tittar på vad det är för vuxenböcker mina elever lånar.

Som 12-åring+ plöjde jag Carrie, Cujo, Christine och novellsamlingarna. Det mesta efter att ha sett dem som film först. Jag älskade The shining, Det osv och 80- och 90-talet var ju verkligen Kings tid. Att jag nog var för liten för att förstå en hel del, det struntade jag lika glatt i som barnen gör idag. Jag slukade det. Mina absoluta favoriter var nog filmatiseringarna av Eldfödd med Drew Barrymore, och Död zon. En berättelse som blivit hopplöst bortglömd. Nu var det länge sedan jag såg den sistnämnda men det känns som att den skulle kunna vara aktuell än idag. Har ni läst/sett? En man hamnar i coma och vaknar efter 5 år. Han inser att han kan se in i en persons framtid bara genom att ta dem i handen. När han skakar hand med en manlig politiker ser han hur mannen kommer att bli president en dag men också att han kommer att starta ett nytt världskrig. Jag ska inte avslöja slutet men den sitter etsad i mitt minne trots att det är säkert 25 år sedan jag såg den. Rackarns vad läskig och bra jag tyckte att den var. Det är lite som det där tankeexperimentet “Om man hade levt på 20-talet och vetat vad det skulle bli av Hitler, hade man tagit saken i egna händer då?”.

Vilken King föredrar ni? Klassikerna eller hans senare verk? Filmatiserad eller i bokform? Jag skulle nog gärna ta ett nostalgiskt filmmaraton om jah kunde få tag i de gamla filmerna men livet med barn gör det tyvärr omöjligt. Kanske om 10-12 år någon gång. Känner inte riktigt att jag kan utsätta mina barn för Sissy Spacek i grisblod riktigt än…

Fotot är från postern till den fantastiska filmatiseringen av Carrie av Brian DePalma. Även han en gammal favorit för övrigt.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Det allra bästa av Stephen King

helena-top
Veckans tema på Kulturkollo är kort och gott Stephen King och vad passar bättre än att matcha detta med en kort och koncis utmaning?

Den här veckan vill jag helt enkelt att ni ger mig er bästa Stephen King-bok och er bästa Stephen King-filmatisering. På söndag sammanställer jag era svar med mina egna favoriter och resultatet kommer förstås bli en sprakande inspirationslista.

Lämna en kommentar till det här inlägget eller pinga oss om du skriver på sociala medier så att jag hittar ditt inlägg och kan lägga dina titlar till listan.

Bild från Pixabay.com

Kategorier
Kulturkoll

Under the Dome som tv-serie

Linda

Stephen King har för mig länge varit skräckförfattaren, vars böcker jag inte vågat läsa. Fortfarande har jag läst väldigt få böcker av honom och faktiskt ingen av de mer klassiska titlarna. Den enklaste förklaringen är att jag prioriterar annat och Stephen Kings böcker är ofta rejäla tegelstenar som jag inte riktigt orkar lägga all tid på. Vissa av hans böcker vill jag läsa, men det blir liksom aldrig av.

Till exempel hade jag tänkt att läsa Under the Dome av Stephen King innan jag såg tv-serien, som finns i tre säsongen på Netflix. Sedan slumpade det sig så att familjen O började titta på serien och då var min plan istället att läsa under tiden. Så tog serien slut och vi bestämde en King-vecka på bloggen. Nu läser jag, tänkte jag då, men det gjorde jag inte. Jag inser att det självklart är samma med Stephen Kings bok som med många andra böcker, att de är bättre att läsa än att se som film eller tv-serie. Därför vill jag verkligen läsa boken, men den är ju så satans tjock och så mycket lästid har jag inte. Men i sommar, då!

Det här är alltså ett inlägg om tv-serien Under the Dome och inget annat.

Under the Dome kom ut som bok 2009 och tv-serien sändes i tre säsonger 2013-2015. Vad jag kan se har Stephen King inte själv varit inblandad som manusförfattare och det räcker med en snabb titt på rollistan för att se att karaktärerna i boken och tv-serien skiljer sig åt en del. En som finns med i både bok och serie är dock hjälten Dale “Barbie” Barbara, som är den klassiska främlingen som kommer till byn.

Under the Dome utspelar sig självklart i Maine och det lilla samhället Chester’s Mill står i centrum. Här lunkar livet på och den vackra dagen börjar som alla andra dagar. Allt förändras dock när en stor glaskupol placerar sig över hela Chester’s Mill. De som är hemma hamnar under kupolen, medan de som befinner sig på annan plats inte kan komma hem. Bilar kör in i kupolens osynliga väggar, flygplan kraschar in i den och i tv-serien klyvs en ko på mitten.

Barbie verkar ha någon slags uppdrag, men det tar tid innan vi får veta vad han egentligen gör i Chester’s Mill. Tillsammans med journalisten Julia Shumway och tonåringarna Norrie och Joe, försöker han lösa mysteriet med kupolen. De motarbetas av Chester’s Mills starke man James Rennie, kallad Big Jim och hans minst sagt märklige son Jim Junior. Den mest intressanta karaktären är ändå kupolen själv, som verkar vara ett levande väsen med ett alldeles eget uppdrag.

Egentligen är det märkligt att jag ens vågade se Under the Dome. Jag är otroligt rädd för att bli instängd och bara tanken på att hamna under den där kupolen skrämmer skiten ur mig. Samtidigt är det verkligen intressant att se vad som händer med människor när de tvingas leva på ett begränsat område, men begränsade tillgångar och att en stad hamnar under en kupol är definitivt mer kreativt än att placera ett gäng människor på en ö långt borta. Nu finns invånarnas hem i närheten och de skulle rent teoretiskt kunna fortsätta sina liv som vanligt. Det är bara det att alla som borde finnas där inte var hemma när kupolen kom och familjer splittras. Dessutom innebär isoleringen att det går att se världen utanför, men det är omöjligt att nå den.

Tyvärr spårar Under the Dome ut en hel del, men vi såg ändå de tre säsongerna med ganska stor behållning. En stor anledning att läsa boken är faktiskt för att se vad Stephen King själv hade med i den och vad tv-seriens skapare Brian K. Vaughan själv lagt till.

 

Photo by Yusuf Evli on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Välkomna till en vecka med Stephen King!

helena-top
Vi försöker ofta vara lite aktuella här på Kulturkollo och med veckans tema kan vi inte hamna fel. Ingen är så aktuell som Stephen King! Om det funnes ett aktualitetsindex och man tittade på det vilken tidpunkt som helst så skulle Stephen King ligga i topp.

Det är inte bara det att han skriver böcker i en takt som ingen annan (utom möjligen Joyce Carol Oates) orkar hålla – hans senaste är romanen Törnrosor som han skrivit tillsammans med sonen Owen King, den kom på svenska för några veckor sen. Böckerna blir också omvandlade till tv-serier och filmer hela tiden. Just nu är premiärerna för filmatiseringar av Pet sematary och Det (del 2) nära förestående och om du tittar på Stephen Kings imdb-sida ser du att det är en smått galen mängd filmatiseringar på gång.

Man kan säga mycket om Stephen King, och det ska vi göra under veckan, men ingen kan påstå att han inte är aktuell…

Bild: Copyright/fotograf Shane Leonard (Albert Bonniers förlag)