Tidsresor jag gillar

Fantasy passar sällan mig och tidsresor är nästan aldrig min grej. Jag vill att de böcker jag läser ska vara sannolika, inte en massa osannolikt dravel. Nu när jag just läst ut Time of my life av Allison Winn Scotch inser jag dock att tidsresor av vissa slag kan vara grymt bra. Det handlar bara om att de måste ta plats i en sannolik värld och därmed ge fler perspektiv på de händelser som återfinns i boken .

Huvudpersonen i Winn Scotch bok heter Jillian och lever ett ganska ordinärt liv som hemmafru i en förort till New York. Hon är gift med Henry, som är fullt upptagen med sin karriär och aldrig är hemma. Istället ägnar Jillian all sin tid åt dottern Katie och blir mer och mer bitter över att livet inte blev som hon tänkt sig. Tänk om hon gjort andra val. Tänk om hon då hade levt ett helt annat liv. Tänk om det hade gått att ändra de senaste sju åren.

I hemlighet drömmer hon om pojkvännen hon hade, men lämnade för Henry. Hon tänker på det okomplicerade liv de levde och på jobbet hon saknar. Tänk om hon hållit fast vid Jack och sin karriär. Hur hade livet varit då? I fantasin börjar det perfekta livet ta form och då hon helt plötsligt vaknar upp sju år tidigare, får hon en chans att göra om och göra rätt. Hur ska hon undvika att bli en bitter hemmafru i förorten? Hur ska hon få behålla Katie, men ändra på en massa andra saker? För Katie är den hon blir mer och mer säker på att hon aldrig vill vara utan, trots att hon inte alls är säker på att hon vill träffa hennes pappa nu när hon lever om den tid då de träffas.

Det som är spännande är att Jillian reser tillbaka i tiden, men samtidigt vet allt hon vet i det riktiga nuet. Hon vet att hon är gift med Henry, hon vet att hon har en dotter och vad som händer med hennes vänner de närmaste sju åren. Det gör att hon ser på sitt gamla liv med lite andra ögon och dessutom att hon kan ge lite väl träffsäkra råd till sin chef som försöker jonglera jobb och barn. Jag gillar verkligen hur Jillian försöker ställa saker till rätta genom att stanna kvar hos Jack, men att Henry ändå dyker upp i de mest oväntade situationer. Att hon kan styra sin framtid, men ändå inte. Det är också intressant att hon inte tycker likadant om saker som händer för andra gången, trots att hon när hon tänkt tillbaka till samma ögonblick önskat att hon gjort på ett annat sätt. Låter det snurrigt? Det är det inte. Faktum är att det är helt logiskt och dessutom både tänkvärt och underhållande. Det blir också tydligt att de minnen vi har av situationer som ligger några år tillbaka i livet, inte alltid är helt sanna. Det är inte heller så enkelt att en person ansvarar för hur ett förhållande utvecklas, eller inte utvecklas.

En annan riktigt bra chick-lit om tidsresor är Alexandra Potters Who’s that girl, där huvudpersonen åker tillbaka i tiden och träffar sitt gamla jag. Två huvudpersoner alltså, i olika tider, men ändå i samma tid. Låter helsnurrigt så klart, men jag kan lova att det blir intressant när den vuxna och erfarne huvudpersonen ska ge råd åt sitt ynre jag och någonstans inser att det kanske inte är så enkelt att gammal vet mest. Vad hade ni själva sagt till ert yngre jag om ni fick chansen att träffa hen? Jag hade nog sagt till mig själv att tänja gränserna mer och inte bli vuxen så snabbt. Jag har också haft en tendens att hänga kvar med pojkvänner, som jag utan tvekan hade klarat mig bättre utan, lite som Jillian. Sedan hade jag säkert hamnat där jag är ändå, men visst finns det saker jag kan fundera över ibland på temat ”tänk om”.

Temat ”tänk om” är inte ovanligt i varken den har genren eller andra, men det som gör just dessa två böcker så bra är att de är både roliga, charmiga, välskrivna och tänkvärda. Det går att kombinera underhållningslitteratur med teman som faktiskt leder till eftertanke. Faktum är att jag tror att Time of my life skulle passa perfekt som bokklubbsbok. Här finns en reading group guide, visserligen med typiskt amerikanska megalånga frågor, men frågor likafullt.

Det som förvånar mig är att inget svenskt förlag lagt vantarna på varken Allison Winn Scotch eller Alexandra Potter. Nu har jag visserligen bara läst en bok av den förstnämnda, men det är utan tvekan en bok som står ut och som jag tror skulle hitta många läsare. Allison Winn Schotch har skrivit fyra böcker till och jag kommer definitivt att läsa.