Bildkälla: Wikipedia
Jag gillar konst, jag gillar opera och jag gillar teater. Ändå kommer jag mig allt för sällan iväg. Fåtöljen med tillhörande bok lockar. Hmmm Internet och sociala medier finns visst där också och tar upp mycket tid … och det där med att beställa biljetter och grejsa. Nja, det blir ju inte alls särskilt ofta trots att jag bor några stenkast från Göteborgs hela utbud. (En skymt till ett nyttårslöfte kan alltså anas.)
Alldeles nyligen kom jag mig ändå till Stadsteatern och såg en helt bedårande uppsättning av Tartuffe. Johan Ulvesson och Eric Ericsson i högform, en modern uppsättning av en klassisk pjäs som verkligen passar in i samtiden. Det där med komedi är en svår konst, det kan lätt bli för mycket av allt men den här uppsättningen klarar sig skickligt från det plumpa. Med blinkningar till farsen i en scenografi fylld av dörrar, snabba repliker och förstås den klassiska scenen med bordet så fick vi valuta för biljettpengen. Johan Ulvesson var verkligen hela scenrummets domptör, han använder små, små medel blandat med det grova artilleriet. Det totalt absurda i berättelsen om den lismande Tartuffe, den osäkre familjefadern och den beskäftiga hushållerskan går fram till oss i publiken. Tur att kungen kommer och ställer allt till rätta till slut. Man kan fråga sig hur dagens Tartuffe ser ut? Vem eller vad är det som vi vill tro på, vad vi ger hela vårt liv åt utan att blinka och vem är kungen idag? Finns där ens någon kung som kan ställa saker och ting till rätta? Ensemblen tar fram sina mobilkameror och tar selfies tillsammans med kungen medan vi i salongen småfnissar och njuter av teater. Ni vet IRL. På riktigt.
Det finns biljetter kvar, om fler vill börja det nya året med en bra pjäs!
