Etikett: Sport sport sport

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Nu blåser vi i pipan – sportveckan är slut

anna-top

 

Sportandet fortsätter med full kraft runt om i Sverige men här på Kulturkollo är det dags att höja pipan och blåsa av.

Jag ska erkänna att jag gärna hade velat ha ett gäng aktiva idrottsmän och idrottskvinnors röster på bloggen den här veckan. Kontakter togs med mängder av atleter och ingen vill vara med, men vad gör det? Det blev en vecka fylld av intressanta och tankeväckande inlägg ändå. Vi har skrivit om hur intresset för läsandet bland unga kan få draghjälp av sport med fotboll och bandy som exempel. Lotta letar efter en stad med fler bokhandlar än gym, Carolina och Linda skrev om hur deras motionerande fiffigt kombineras med kulturintag och Fanny bevisar att boknörderi definitivt är en sportgren att räkna med. Markus Lutteman beskrev hur han går tillväga när han skriver biografier och Ulf Roosvald berättade om sitt arbete med När vi var bäst, mycket intressant att få läsa!

Jag själv hade sett en trevlig film om trevligt folk och Helena letade efter bra sportfilmer, hon funderar också på hur det ska gå med tävlandet i film som går av stapeln natten till måndag. Tisdagsutmaningens kommentarsfält fylldes med tips på bra vuxenböcker om sport, stort tack till alla som engagaerade sig! Några bloggare skrev också egna inlägg:

Yllet yrar

Bokhyllan i pepparkakshuset

Ladys library

Enligt O 

Dags att hämta andan – sportveckan är snart slut och det är dags för återhämtning. Bok i hand, filt på knä och nytt tema på gång. Häng med oss, imorgon bär det av till en helt annan verklighet!

Kategorier
Sakprosakoll

När vi var bäst

Linda

Varje sommar när jag var barn packade mamma och pappa vår gula Volvo 245 knökfull och vi drog ut i Europa. Vi tillbringade några veckor på diverse campingplatser och ett av de starkaste minnen jag har är faktiskt sportrelaterade. Ingen hade tv i sitt tält eller ens sin husvagn och när det var sport på tv var det fullt runt campingplatsens förmodligen enda apparat. Människor och sportfantaster från olika länder möttes i en glädje som bestod, trots att favoritlagen och favoritspelarna inte var desamma. Självklart var fotboll en stor stor sport även då, men minst lika stor var tennisen. Jag minns otaliga matcher då Mats Wilander, Stefan Edberg och alla de andra svenska spelarna tävlade i Wimbledon. Det var stort och nästan alltid fanns en svensk spelare i final, ofta som vinnare. När jag tittar på statistiken inser jag att det handlar om en kort period sent 80-tal, då Stefan Edberg var i tre finaler, men det kändes som en evighet. Sedan var han knappast ensam, det svenska tennisundret innehöll många spelare.

När det kom till tennis var Sverige alltid vinnare och så var det även då jag och den då blivande maken såg Australian Open 2000. Året innan hade Tomas Enqvist varit i final och i år skulle han vinna. Det var så självklart, som det kan vara när allt går att vinna. Vi såg Enqvist åka ut i första omgången och det var André Agassi som vann. Vi trodde fortfarande att vi var bäst, men snart var det svenska tennisundret ett minne blott. Nu är tennis en sport jag sällan ser och jag tror inte att jag är ensam.

När vi bestämde att ha en sportvecka på Kulturkollo tänkte jag på Ulf Roosvald, som jag visste hade släppt en bok om det svenska tennisundret. Vi pratade om boken på Fyrahundrafemtios premiärfest, men sedan föll den i glömska. Jag har alltså ännu inte läst När vi var bäst, men är helt klart mycket nyfiken på den. För att få mer information vände jag mig till författaren själv.

Ulf Roosvald är frilansjournalist och författare i Göteborg. Han gillar främst reportageformen och medverkar återkommande i tidningar som Filter, Offside och Café. I höstas kom boken När vi var bäst – om en svensk guldålder, där Ulf och författarkollegan Mats Holm skriver om när Sverige var världens främsta tennisnation.
Tidigare har han bland annat skrivit böcker om Hammarbys fotbollslag och om Bokmässan i Göteborg.

Här berättar Ulf Roosvald mer om boken som handlar om mycket mer än tennis.Ulf__Mats_1

Ulf Roosvald och Mats Holm, foto Peter Widing.

Fortsätt läsa “När vi var bäst”
Kategorier
Kulturkoll

Att tävla i film

helena-top

Inte sport direkt, men tävling som tävling va?

Jag älskar Oscarsgalan! Så till den milda grad att jag en gång i min arla ungdom stannade uppe en hel natt för att se den och sen gick direkt till studentjobbet jag innehade. Det var då jag upptäckte hur känslig min kropp är för sömnbrist eftersom jag kraschade och var sjuk i flera dagar efteråt. Men jag tyckte ändå att det var värt det. Numera nöjer jag mig dock med sammanfattningar, eftersändningar och reportage.

Vissa år är jag mer engagerad än andra, som det året Philip Seymour Hoffman fick sin statyett för Capote till exempel. I år tvingas jag erkänna att jag sett två filmer i hela listan över nominerade. Nästan. Jag har tittat på Grand Budapest hotel och Guardians of the galaxy (hej blandning!) och gillade inte någon av dem nog mycket för att se färdigt filmen…

Fortsätt läsa “Att tävla i film”
Kategorier
Kulturkoll

Att kombinera motion och kultur

Linda
Ibland lyckas jag ta mig iväg till simhallen på morgonen. Det är den bästa form av motion jag vet, trots vissa irritationsmoment. Simhallen är indelad i tre banor, en som kallas Lugna rundan, en som har det enkla namnet Motionsbana och så den där det står Crawl.  Ingen (man) vill simma i den lugna banan, hur långsamt de än guppar fram. Följden blir att det i den banan simmar ett litet antal små tanter och en och annan höggravid kvinna. I Crawlbanan simmar just de som crawlar och så finns resten i mitten.  Allt från de som simmar så snabbt att de kanske hade platsat i den snabbaste banan, men de simmar ju inte crawl, till de som tycker sig simma himla snabbt (män) men simmar mer upp och ner än framåt. Sjukt irriterande. Trots detta är det en avslappnande stund, när kroppen får röra sig och hjärnan slappna av. Jag låter tankarna flyga fritt och brukar komma på en och annan idé till blogginlägg.

Fortsätt läsa “Att kombinera motion och kultur”
Kategorier
Barnbokskoll

“Det är svårt att tänka sig Edsbyn utan bandy.”

Anette

anna-top

Anette Helgesson är bibliotekarie på Edsbyns bibliotek och driver också bokbloggen Feelgoodbiblioteket. Här delar hon med sig av sina erfarenheter från samarbetet med ortens bandyklubb. Hon tilldelades Greta Renbergs pris 2013 för sitt tillvägagångssätt och nytänkande som öppnar och synliggör bibliotekets verksamhet för hela samhället.

[quote]Det är svårt att tänka sig Edsbyn utan bandy. Bandyn är viktig för orten, nästan som en egen kultur. Därför var det helt naturligt att biblioteket samarbetar med Edsbyns Bandy IF. Föreningen var inte heller sena att haka på. Jag har varit med och arrangerat bandysagostunder i två olika omgångar och jag hoppas på fler. [/quote]
bandysagamederikpersson 020

Senast var det målvakten Erik Persson, som utsågs till Årets komet i svensk bandy. Han hade med sig en jämngammal kompis till biblioteket där de tillsammans höll i flera sagostunder för förskolebarn.
Fortsätt läsa ““Det är svårt att tänka sig Edsbyn utan bandy.””
Kategorier
Kulturkoll

Trevligt folk – en småtrevlig film

anna-top
Idag snöar bloggen in på bandy och i kväll tävlar Filip och Fredrik i finalen på spåret. Självklart då att jag skriver en rad om deras film Trevligt folk. Det var med bävan som jag gick till biografen för de snackesaliga herrarna kan ju emellanåt vara ganska irriterande och smått självupptagna. Hur skulle det funka i en dokumentär om en man i en liten stad i Dalarna som bestämmer sig för att starta ett somaliskt bandylag?

Fortsätt läsa “Trevligt folk – en småtrevlig film”
Kategorier
Kulturkoll

Visa mig en stad med fler bokhandlar än gym och jag flyttar dit

Lotta
Eller nej, det gör jag inte. Men jag har funderat på det här med fördelningen av gym vs. bokhandlar i våra städer. Varför är det lättare att hitta ett gym än en bokhandel i – törs jag nästan lova – alla svenska städer? 

Jag gjorde en mycket ovetenskaplig sökning på Google Maps över fördelningen bokhandlar/gym i ett antal slumpmässigt utvalda svenska städer:

Fortsätt läsa “Visa mig en stad med fler bokhandlar än gym och jag flyttar dit”
Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

“Vill man inte dela namnskylt med den som har gjort jobbet får man jävlarimig skriva själv” – Markus Lutteman

Foto: Pavel Koubek, norstedts.se

anna-top

13043982_O_1

Alltså, vad tänker du om ordet spökskrivare?

Jag gissar att du undrar om jag har något problem med ordet, och det har jag inte. Ordet ger en tydlig bild av vad det handlar om, det vill säga att man skriver som om man vore någon annan. Jag tror däremot att jag har bidragit till att göra spöket synligt, och att kanske lyfta des status några snäpp. Jag har ju själv haft mitt namn på omslaget till de två böcker jag spökskrivit, vilket inte var särskilt vanligt innan, och sedan gjorde David Lagercrantz samma sak med Zlatanboken. Jag att tycker att det är bra. Det blir ärligt och tydligt gentemot läsaren, och det visar vem som faktiskt har gjort jobbet.

Jag vet att det finns svenska kändisar som har vägrat att ha sin medförfattares namn på omslaget, och det har jag ingen större förståelse för. Vill man inte dela namnskylt med den som har gjort jobbet får man jävlarimig skriva själv.

Jag hörde ditt namn första gången i samband med boken El Chocco som handlar om en ung svensk man i Bolivianskt fängelse. Jag arbetar med ungdomar i Kungälv och där var boken mycket omtalad och läst av alla åldrar. Sedan följde Det du inte såg tillsammans med Patrik Sjöberg och boken om Per Holknekt i höstas. De är väldigt olika sorters människor kan man tänka? Hur kom det sig att du ville vara med och skriva deras historier?

Mitt författarskap började med att jag  och min hustru Malin mutade oss in i San Pedro-fängelset och träffade den svenske fången Jonas Andersson. Vi visste inte vem han  var utan gick dit av ren nyfikenhet. Men Jonas historia och den fullkomligt absurda miljön han befann sig i gjorde att jag med detsamma insåg att detta var en fantastisk historia. Och det tycker jag fortfarande.

Fortsätt läsa ““Vill man inte dela namnskylt med den som har gjort jobbet får man jävlarimig skriva själv” – Markus Lutteman”
Kategorier
Kulturkoll

Boknörderi är väl också en sport?!

helena-top

Alltså sport och sport?! Veckans tema gör inte direkt att jag svämmar över av idéer här framför datorn. Om vi bortser ifrån ishockey-VM och pojkfotboll (aka då jag stundom fotbollsmorsar mig) så ligger ämnet mig tämligen kyligt mot hjärtat. Vid ett svagt ögonblick under hösten 2014 fick jag dock den hemska insikten att jag sett fler allsvenska fotbollsmatcher live än antal lästa böcker. The horror! Men det säger egentligen ingenting om mitt fotbollsintresse, utan snarare om hur lite jag läste just då. Men jag tänker: boknörderi är väl också en sport?! Vad kännetecknar en god atlet? Styrka, förberedelser, explosivitet, precision, simultanförmåga, uthållighet, balans och disciplin m.m. Då vill jag påstå att vi boknördar hafva dessa egenskaper. Jag ska visa hur jag tänker: 

Fortsätt läsa “Boknörderi är väl också en sport?!”
Kategorier
Kulturkoll

Sport på vita duken

helena-top

Ärligt talat så är jag inte rätt person att skriva det här inlägget. Jag som i och för sig såg mig igenom Slagskott men mest av artighet, och som avskyr basketrullen Space jam mer än alla andra filmer i hela världen. Men det finns ju annat förstås… Här följer en lista över sportfilmer jag sett och sådana jag kan tänka mig att se för att de inte alls verkar vara som de där två nämnda:

Bull Durham (baseball) – riktigt bra film med mina favoriter Susan Sarandon och Tim Robbins. Såg den för väldigt länge sen, minns den som sagt som bra.

Dirty dancing (dans) – jo, vi är överens här på Kulturkollo, självklart är detta en sportfilm, de tävlar ju för sjutton i dans! Vi har i alla fall sett den sammantaget 32567 gånger, cirka. Självklart fantastiskt bra, rent objektivt.

Fortsätt läsa “Sport på vita duken”