av Då har ännu ett år gått och känslan övermannar mig att tiden rinner bort, som en kollega sa en morgon i personalrummet en fredag i november: Åh nej, är det fredag. IGEN! Hur är det möjligt att veckorna går så snabbt?
Jag är så tacksam över att jag har små barn runt mig som påminner mig om att leva nu och ta vara på stunderna. Sedan har jag ju tur ändå att jag har mitt Instagramkonto och min blogg, där kan man kika tillbaka på alla de dagarna som går – det är ju faktiskt de som är livet. Varje år gör vi också en sammanfattning här på kulturkollo, det finns verkligen en poäng med att kika igenom både det som hänt i år men också hitta tillbaka till andra år, det framkallar minnen och stor tacksamhet för alla upplevelser.
Nu får det vara slut på ålderskrisande babbel här. Dags för årets lista!
Årets knock out: Jag går ut hårt med den roman som jag hade noll förväntningar på och som jag totalslukades av: Liken vi begravde av Lina Wolff. Vilken roman! Så underhållande, helt galen och en så fantastisk skildring av skånska landsbygden. Jag både läste och lyssnade och Lina Wolff läser ljudboken själv, hon gör det utmärkt!
Årets klassiker: Odysseus pojke av Annika Thor är en barn- och ungdomsbok som återberättar Odyssén och för mig så var det ett fint möte med de grekiska myterna, rekommenderas som högläsningsbok för alla i mellanåldern. Jag läste den i samband med en resa till Kreta och såklart var det en extra krydda.
Årets mest oväntade: Var att jag skulle tycka så väldigt mycket om Göran Greiders berättelse om människan och hundar och hans hund Stina i synnerhet. Stinas bästa vän heter boken och den nominerades också till Augustpriset i år.
Årets nostalgitripp: Lyssnade på Jan Lööf på bokmässan och halva min barndom svepte förbi, böckerna och skrotnisse och tårtan och … dessutom pratar han ju trollhättemål och det bidrog säkert. Det är ganska nära mitt eget modersmål vilket jag nästan aldrig pratar längre men det är mitt förstaspråk och fungerar som en tidsresa.
Årets kvinnokamp: Ligan av Fatima Bremmer är en fantastisk bok som berättar om alla de modiga kvinnor som gått före, i Bremmers skildring är det fokus på de första kvinnliga journalisterna som fick slå sig fram på morgontidningarnas redaktioner i början av seklet. Nära tid läste jag också Annika Perssons biografi över Elsa Beskow: Elsa och Nathanael Beskow – en kärlekshistoria.
Årets gråtfest: Mellan himmel och här av Cassandra Brunstedt var en av mina finaste läsupplevelser under året. Jag läste på spårvagnen och fulgrät. Någonstans drabbade den mig rakt in i egna erfarenheter och kranen gick inte att stänga. Jag fick helt enkelt byta från ljudbok till P1.
Årets vemodigaste: På tal om att kunna koppla till egna erfarenheter så är Pizzeria Roma av Elin Persson en lågmäld roman om ett gäng gubbar som jag tyckte väldigt mycket om. En skildring av landsbygdens arbetande män som inte framställer dem som karaktärer som man kan driva med utan ömsint och ärligt framskrivna.
Årets käftsmäll: Som hon skriver Maria Maunsbach! Hon läser dessutom En magisk man själv som ljudbok och det blir inte bättre. Hon utmanar läsaren rejält och ändå så är det så vansinnigt lätt att relatera. Som man fnissar och samtidigt fastnar gråten i halsen.
Årets historiska: Man kan ju inte göra en lista utan att nämna Patrik Svenssons fantastiska bok om statarlivet på sent 30-tal i Skåne. Den barmhärtige mördaren tipsar jag alla om!
Årets snack: Får bli ett av de kulturkollo konfererarinlägg som vi gjort under året, Stinas Jojk av Mats Jonsson var fin att samtala om och jag ser fram emot att ha fler konfererarinlägg framöver. Vi pratade också om Den sista vargen av nobelpristagaren László Krasznahorkai, där kan man väl säga att vi var överens men kul var det att prata om!
Årets oväntade: Besöket på Millesgården var det som inte var helt inplanerat på Stockholmsbesöket i september och det blev en positiv överraskning, ibland ska man bara ha ganska låga förväntningar så blir det hela riktigt bra. Så vackra skulpturer och arkitektur, väl värt besök.
Årets charmigaste: Feelgoodserien av Callum Bloodworth som börjar med Sommardagar i kollektivet, fortsätter med Mörka kvällar i kollektivet och avslutas med Frostnätter i kollektivet är mysig läsning och man kan med fördel klämma dem i rätt årstid. Lättsamheter och stort allvar i en fin kombo.
Årets obehagligaste: Spricktand av Tanya Tagaq, drömsk och otäck skildring av en uppväxt i en miljö som är mycket avlägsen. Tagaq är kandensisk inuit och är mest känd för sin musik, nu bjöd hon på en unik läsupplevelse.
Årets bilderbok: Buren av Aron Landahl och Mark Wallenius. Missa inte!
Årets spänningsroman: Sista delen av Håkan Nessers serie om Barbarotti går inte att passera, inte för att Det finmaskiga nätet är årets mest spännande men för att det är sista versen i en serie som jag läst med stor behållning. Jag gillar det omständliga och jag gillar det mycket mänskliga. Nu är Gunnar Barbarotti gammal och serien är slut. Bra final.
Årets debutant: Daniel Alfredsson Det andra livet var något så oväntat som en spionroman som jag blev helt försjunken i. Så snyggt, så spännande och för mig som minns u-båtsjakten på Hårsfjärden -82 så blev det hela verkligare än verkligt.
Årets nya bekantskap: Visst har det varit ovanligt många pappaböcker i år sa en vän och visst känns det så. En av de allra bästa var Fars rygg av Niels Fredrik Dahl. Han berättar på ett närmast poetiskt vis om sin fars liv och hur faderns liv påverkat också sonens sätt att leva sitt liv. Rekommenderas!
Årets återseende: Esters återkomst var med besked! Det finns många som irriterar sig på Lena Anderssons åsikter men som hon skriver. I Män och kvinnor låter hon sin vassa penna totalt plocka isär samtiden och det är bara så välformulerat och skarpt iakttaget att man bara smälter.
Årets tegelsten: Jag har lyckats ta mig igenom Lydia Sandgren Artens återkomst och Abraham Vergheses Vattnets förbannelse och båda var delvis grymt bra läsning men det är för långt, det blir för många sidoberättelser och det blir som romaner i romanen. Båda tegelstenarna lider av samma åkomma. Ibland måste man bara hejda sig i sitt berättande, allt kanske inte ska med. Eller så ska det det, jag är aningen för otålig för att läsa/lyssna 34 timmar på en och samma bok men för andra kanske det är ljuvligt.
Årets vackraste: När jag reste till Madeira i februari så var vädret verkligen sådär, det regnade rejält flera gånger om dagen och regnstället fick verkligen jobba. Men den dagen jag åkte från Funchal till andra sidan ön och badade i vulkanbassängerna i Porto Moniz Piscinas Naturais sken solen. Magiskt är ett överanvänt ord men så var det. Kallt men magiskt!
Årets huvudperson: Karin i Eurudikes natt av Elin Cullhed är en huvudkaraktär man inte glömmer. Klass, kön och tiden när man skall bli vuxen skildras på ett sätt som man inte kan värja sig från.
Årets filmupplevelse: Jag såg Vermiglio en fredagseftermiddag i en nästan tom biografsalong och det blev en intensiv upplevelse. Capitol är en gammaldags bio och det matchade filmen som utspelar sig precis efter kriget i de italienska alperna. Sevärd film, vackra miljöer och omöjlig kärlek. Perfekt mellandagsfilm!
Årets konsert: Ja, jag gick med Lotta på Håkan på Ullevi och det var precis så bra som förväntat. Han är en fantastisk live-artist och äger arenan på ett sätt som ingen annan. Att gå hem genom göteborgsnatten hög på sång och dans var fint.
Årets roadtrip: Efter att ha kvaddat min bil i en singelolycka under våren så bestämde jag mig för att KBT a och faktiskt ge mig ut på en ordentlig bilsemester. Turen till Dalarna via Karlstad och Nora blev precis så fin som jag hoppades och att ha Tällberg som boende var perfekt. Så mycket kultur jag hann klämma in: Sandgrund, Zorngården, Hildasholm, Nittsjö keramik, Sundborn, Dalarnas museum, Falu gruva och förstås ett gäng simturer i Siljan. Att jag valde årets varmaste vecka var väl inte så lyckat men AC i nya bilen fungerade utmärkt. Vilken somrig fullträff!
Årets magplask: Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie blev inte den läsupplevelse som jag hoppats. Utdelningen av sjöjungfrun på Bokmässan var förstås underbart att få närvara på, hon kan verkligen ta en publik. Men hennes senaste böcker har jag inte varit helsåld på. Hennes kortare texter är jag mer förtjust i, essäformen är kanske hennes framtid?
Årets kulturella höjdpunkt: Wien! Arkitektur, parker och 10 museer på 4 dagar. Allra bäst var förstås Hundertwasser Haus. Jag var helt förtrollad. Missa inte staden som har allt.
Årets kan-inte-släppa-den: 17 juni av Alex Schulman återkommer i mina tankar ofta ofta. Den senaste månaden har jag av olika anledningar hamnat tillbaka i min egen barndom vid flera tillfällen och jag önskar ibland att jag kunde göra som mannen i boken. Ringa till mitt barndomshem och lyssna in vad som händer där. Har man inte läst den här boken så är det dags.
Årets lyckopiller: Tre gånger, tre gånger var jag på Stina Wollters konstutställning på Fregatten i Stenungsund. Så även om konsten inte precis gjorde mig lycklig så berörde den mig så starkt att jag bara vill dit igen. Det är väl lycka?
Årets möte: Mellan Lina Wolff och Eduardo Halfon hölls ett seminarium på mässan som blev en av årets höjdpunkter. Minnen och mörker, barndom och nutid. Över huvud taget så är jag mycket förtjust i att lyssna på bra författarmöten, när personerna har något viktigt att prata om så blir det alltid intressant.
Årets avslut: Ann-Helene Laestadius avslutade sin trilogi med Skam och hennes trilogi som inleddes med Stöld och fortsatte med Straff har närmast fungerat som en dammlucka som öppnats för litteratur som skildrar samiska erfarenheter. Jag återsåg dessutom Labbas utställning på Moderna (såg den i Oslo förra året) och hennes konst är en omvälvande upplevelse.
Årets överskattade: Alla fyra av Miranda July lästes som bokcirkelbok och mitt inlägg om den blev det mest diskuterade på Instagram i år. Jag tycket den var tjatig och ganska tröttsam men många höll inte med. Kul med böcker som sätter igång samtal!
Årets serie: Hildur av Satu Rämö är första delen sedan följde Rosa & Björk, Jakob och Rakel. Vad jag förstått är nästa del på gång och jag vill gärna läsa vidare om den finländske stickande polisen som arbetar på Island.
Årets scen: Jag har sett väldigt lite teater i år så det får bli Pettson och Findus i trädgården på Villa Solfrid, Tjörn. Föreningen sålde fika, barnen satt på trasmattor framför scenen och det var så vackert väder att man trodde att det var beställt.
Årets djurkaraktär: Haren i Chloe Daltons Haren & jag är en påminnelse om hur människan och naturen genom åren har separerats och att det kanske är dags att leva i ett större samklang med naturen. Haren blir en tydlig symbol för Daltons livsval som ändras både av en global pandemi och relationen till den lilla harpalten. Hon börjar se naturen runt sig på ett nytt sätt och det sprider sig till läsaren.
Årets önskar jag skrivit själv: Underbara promenader i natten av Lina Wolff, tror faktiskt att det var årets bästa läsupplevelse!
Hoppas att någon hittat något i min långa lista som kan väcka intresse. Alla titlar jag skrivit om här hittar man förstås längre texter om på min blogg Och dagarna går … där finns texter om de 150 böcker jag läst i år och foton från resor och annat finns på instagram.
Här hittar man mina gamla listor:
