Våga läsa poesi!

När jag gick på högstadiet fick jag Nils Ferlins samlade verk av min mamma. En tjock bok med blått omslag och statyn av Nils Ferlin som står i hans födelsestad Filipstad. Redan som mycket yngre älskade jag den statyn och varje gång vi åkte till farmors hus i Gagnef önskade jag mig ett stopp i just Filipstad. Inte bara för Ferlin, utan också för en sång av Gullan Bornemark jag tyckte om där en rad löd ”på natten sover alla barn i Filipstad, men jag kan inte sova jag tar en promenad.” Ferlin har följt mig under åren och ganska tidigt fick han sällskap av Karin Boye och Gustaf Fröding. Jag läste ofta i dessa diktsamlingar och tänkte aldrig tanken att lyrik skulle vara något svårt. Visst var det så att jag inte alltid förstod vad de menade, men jag förstod vilken känsla de ville förmedla, eller i alla fall vilka känslor deras dikter väckte i mig.

Senare har jag förstått att många ser poesi som något svårt och därför undviker att läsa dikter. Är du en sådan har jag tre råd till dig, häng inte upp dig på förståelse utan fokusera på känslan, hoppa över de poeter eller dikter som inte berör dig och börja gärna med de svenska giganterna Ferlin, Boye och Fröding då många av deras dikter har en förmåga att gå rakt in i själen.

Egentligen ska dikter höras. Några av mina finaste lyrikminnen är kopplade till dikter som någon läst högt för mig. Ett sådant minne har jag från våren 1994 då jag läste engelska i Göteborg. Jag hade valt amerikansk litteratur som fördjupning och hade en helt fantastisk professor. Han rörde sig som en virvelvind i klassrummet och läste ofta högt. En lektion läste han dikter av William Carlos Williams, bland annat ”The Red Wheelbarrow”. och ”This is just to say”. Korta dikter fyllda av humor, med en twist i slutet. Den andra dikten handlar om någon som skriver en lapp om att hen ätit några plommon och avslutas:

Forgive me
they were delicious
so sweet
and so cold

Jag återvänder ofta till William Carlos Williams och sanningen är att jag verkligen inte tycker om alla hans dikter, medan andra fortfarande talar till mig. Kanske är det tack vare denne professor, som jag glömt namnet på, som jag ofta läser dikter högt för mina elever i förhoppningen om att någon av dem ska få med sig en upplevelse som fastnar.

Första terminen jag läste svenska på universitetet fick vi i uppgift att läsa poesi för varandra. Jag och tre klasskamrater träffades och drack rödvin och läste dikter. Jag kan fortfarande minnas två dikter som lästes högt den kvällen Harriet Löwenhjelms ”Tag mig – håll mig – smek mig sakta” och Werner Aspenströms ”Regnar gör det alltid” och varje gång jag läser dem hör jag röster från förr. Det är något speciellt att lyssna på dikter och jag rekommenderar därför dig att kika in på Litteraturbankens sida Ljud & Bild där du bland annat kan lyssna på Stig Dagerman som läser några av sina dagsedlar som publicerades i Arbetaren. P1 sänder Dagens dikt som också finns att lyssna på via SR:s hemsida. Här kan du hitta många fynd.

Ett tredje lyssningsminne är också mitt första möte med Tomas Tranströmer. Vår professor Gunnar D Hansson, också han en fantastisk poet, satte på en knastrig LP-skiva med Östersjöar och där och då förstod jag att Tranströmers dikter är något utöver det vanliga. Börja med de här fem dikterna och låna sedan hem eller köp hans samlade verk och jag kan nästan lova att du hittar minst en favoritdikt.

Om du är en nybörjarläsare som dessutom känner att poesi är svårt, skulle jag rekommendera dig att börja med prosalyrik, dikter som tillsammans bildar en slags roman. En klassiker i genren är Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen, en diktroman om ett stormigt äktenskap. Nyss läste jag När bror dör av Emilia Aalto som nominerades till Borås Tidnings Debutantpris 2024. Det är en helt otrolig uppväxtskildring från en utsatt förort i Göteborg, där författarens brors allt för korta liv beskrivs.

När en riktigt skicklig poet berättar en historia och hittar de absolut perfekta orden för att göra det skapas magi. Warsan Shire är en sådan poet. På svenska finns diktsamlingen Lära min mor att föda från 2014 och Välsigna dotter från 2022. En dikt av Shire som jag ofta återvänder till är ”Home” som förklarar varför människor flyr på ett sätt som ingen annan gjort. Den inleds så här:

no one leaves home unless
home is the mouth of a shark
you only run for the border
when you see the whole city running as well

Och senare, de versrader som kanske berör mig mest:

you have to understand,
that no one puts their children in a boat
unless the water is safer than the land

Det är lätt att tro att poeter som tilldelats Nobelpriset i litteratur är extra komplicerade, men när det gäller Wisława Szymborska är det precis tvärtom. Många av hennes dikter är små berättelser som dessutom är väldigt tänkvärda. På Nobelprisets hemsida finns några av hennes dikter publicerade. Tyvärr inte min favoritdikt av henne som är ”Slutet och början” om vad som händer när tv-kamerorna lämnar ett krig och alla som är kvar där måste bygga upp sin värld.

Enskilda dikter är fina, men det är något speciellt med att läsa genomtänkta och välskrivna diktsamlingar där du får stanna i poetens värld en längre stund. Diktsamlingar som berört mig, men absolut inte känns svåra är den nyligen lästa Hoppas, hoppas av Fredrik Lindström, Och natten viskade Annabel Lee av Bruno K. Öijer, Hejdå, ha det så bra av Kristina Lugn, Vad jag saknades här av Jila Mossaed, I rörelse av Athena Farrokhzad och Anteckningar av Tua Forsström eller egentligen allt av henne. Låna hem en diktsamling eller två och dyk i. Läs högt, fundera, läs om eller hoppa över. Våga läsa poesi.

Photo by Thought Catalog on Unsplash