Tio samtida författarkvinnor jag älskar

Jag brukar tänka att jag ska bli bättre på att läsa böcker av män, men ändå stannar det vid en fördelning på ungefär 70/30 till de skrivande kvinnornas fördel. Jag vill ju inte vara en sådan som bara läser böcker skrivna av människor av det egna könet, en sådan jag ofta hävdar att de flesta män är. Ändå blir det så här och vet ni, jag trivs med det.

Här kommer en lista på tio kvinnor vars böcker jag älskar och som jag troligen inte skulle våga ens snegla på om de kom i  min närhet (även om jag faktiskt gjort mer än så någon gång):

Nina Bouraoui är given på listan. Jag hyser en i det närmaste ohälsosam kärlek till denna fantastiska språkkonstnär, som delar med sig av sitt liv på ett så vackert och sorgligt sätt att det gör ont. I höst kommer Standard, en roman som inte verkar ha några självbiografiska drag, men som jag är säker på är minst lika bra ändå.

Chimamanda Ngozi Adichie är helt fantastisk. Punkt. Ni kommer att märka att hennes namn dyker upp ganska ofta då jag skriver om böcker. Jag håller just nu på att läsa hennes senaste bok Americanah och förbannar mig själv att jag inte läste den i en solstol under semestern, för att slippa avbryta läsningen hela tiden. Bra böcker ska slukas.

Gillian Flynn är hela bloggvärldens älskling, nåja, nästan hela i alla fall. När jag och Helena skrev våra Bokbloggarbudord återfinns nämnda Flynn i det första budet. Utan att jag då hade läst något av henne ska tilläggas. Nu följer jag budet slaviskt. Det är något med det svarta, skitiga och brutala som tilltalar mig.

Barbara Voors tillhör mina svenska favoriter och henne har jag definitivt mer än sneglat på, då jag varit på två skrivarkurser med henne som en av ledarna. Stort måste jag säga. Voors tillhör författarna i den kategori jag kallar ”författarejagmåstehaenolästbokihyllanavifalljagfårrejällängtanefterattläsanågotnytt” och därför står hennes Mina döttrars systrar oläst i hyllan. Jag klappar på den ibland, men har ännu inte vågat läsa. Senaste boken Fantomsmärtor kom 2010 och nu tycker jag definitivt att det är dags för en ny bok.

Delphine de Vigan är en fransk favorit och eftersom många av mina favoritförfattare är just franska betyder det att jag gillar henne väldigt mycket. Faktum är dock att jag trots detta bara läst två av de fyra böcker av henne som kommit ut på svenska. Måste åtgärdas.

Bodil Malmsten, jag älskar Bodil Malmsten. Om jag såg henne skulle jag kanske falla död ner. Romanen Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån är något av det bästa jag läst och hennes loggböcker är så finurliga och så underhållande. Konstigt egentligen då de handlar om absolut ingenting. Och så är hon så smart och välformulerar. Respekt.

Maggie O´Farrell är en favorit jag nästan lyckats glömma bort. Sommaren utan regn finns här hemma någonstans (just nu är allt för många böcker nedpackade i lådor) och jag tänker att den måste prioriteras snart. De tidigare böckerna jag läst av henne är alla fantastiska.

Curtis Sittenfeld får vara med, då hon skrivit två av mina absoluta favoritböcker, I en klass för sig och American wife.* De två andra är bra, men kanske inte wow, men Sittenfelds lägstanivå är ändå enormt hög. Dessutom är hon skicklig nog att få mig att nästan bli förälskad i (den litterära versionen av) en riktigt hemsk amerikansk president.

Liv Strömquist öppnade mina ögon för serievärlden med sina helt fantastiska böcker. Prins Charles känsla är helt otroligt bra och hennes andra verk kommer inte långt efter. I höst vill jag självklart läsa hennes Kunskapens frukt. Mer Liv åt folket.

Donna Tartt får vara med trots att jag bara läst en bok av henne. Lite dumt egentligen, men det går inte att gå förbi Den hemliga historien. Och ja, jag SKA läsa Steglitsan och ja, jag borde ha läst den under semestern. Julläsning kanske?

Kanske får jag försöka göra en lista över samtida författarmän jag älskar för rättvisans skull, men det får bli en annan dag. Har jag glömt någon tycker ni? Eller, dum fråga förresten, klart jag inte fått med alla fantastiska kvinnor som skriver böcker i en lista som består av tio.

* Jag fick en kommentar på Facebook om att det är konstigt/störande/svårt/lägg till fritt ord,  när jag blandar svenska och engelska titlar, men jag är rädd att jag kommer att göra det ändå. Läser jag boken på svenska blir det den svenska titeln som finns i inlägget, läser jag den på engelska är det den titeln som får vara med. Ologiskt kanske, men mest naturligt för mig och mina läslistor.